Min Värld Kapitel 33
Tidigare:
- Du har förändrat hela mitt liv och jag kommer alltid att älska dig! Viskade hon och jag hörde hur hennes hjärta började ge upp.
- nej baby, du får inte göra såhär mot mig! Jag kände hur paniken steg mer och mer. Helt plötsligt hörde jag ett tjutande ljud och hennes hjärta hade slutat slå!
Justins perspektiv:
Massa läkare kom inspringandes. Jag såg mamma komma och hon kramade mig. Allt jag kunde göra var att stå där och se den jag älskar mest i hela världen dö! allt var som i en film, allt var tyst och gick i slowmotion. Mamma lede mig ut ur rummet och in i väntrummet. Hon berättade för dom andra och det blev kaos. Alla grät och höll om varandra. Efter 45 minuter kom mr. Johnsson in i väntrummet.
- Hon… började han och sen harklade han sig. Alla väntade på att få höra att hon dött.
- Hon lever! Hennes läge är stabilt och hon kommer klara sig! Sa han och log stort.
Alla i väntrummet pustade ut av lättnad och sen försvann nästan alla för att hälsa på henne. Dom som var kvar var jag, Ryan och Chaz.
- Jag sa ju att vi skulle ta oss igenom det här som bröder! Sa Ryan och knuffade till mig.
- Ja det sa du! Log jag mot honom.
Emelies perspektiv:
när alla andra hade gått kom Justin, Ryan och Chaz in till mig. Jag blev glad av att se dom och vi kramades länge. Vi pratade om många saker och skrattade mycket. när dom gick hem fick jag en puss i pannan av Ryan och en på kinden av Chaz. När Justin skulle gå kysste han mig försiktigt på läpparna. Jag hade saknat det så himla mycket. Jag la mina armar runt hans hals och pressade mina läppar hårt mot hans. När jag släppt honom log han stort och jag log tillbaka.
- Jag kommer tillbaka imorgon, jag lovar! Sa han innan han stängde dörren bakom sig.
Jag somnade sent den kvällen och väcktes igen av att Justin pressade sina läppar mot mina.
Justins perspektiv:
- Redo att åka hem? frågade jag henne när hon hade tagit på sig kläderna jag hade med till henne. Det var några veckor efter olyckan. Em hade blivit nästan helt återställd. Hon hade fortfarande några sår i ansiktet och massa ärr som aldrig skulle försvinna.
- Kan jag få se hur jag ser ut först? Frågade hon och tittad osäkert på mig.
- Visst, men du är lika vacker som alltid! Sa jag och pussade henne i pannan.
- Haha roligt skämt Justin! Sa hon och lipade åt mig.
- Varför skulle du inte vara det? Sa jag och tittade chockat på henne.
- För antagligen har jag typ 1000 ärr i ansiktet! Sa hon och tittade menande på mig.
- Några stycken men du är ändå vacker! Sa jag och log mot henne. Hon skakade på huvudet och log innan hon gick in i badrummet för att titta sig i spegeln.
Emelies perspektiv:
Jag gick in i badrummet och lyfte sakta blicken till spegeln. Jag flämtade till och tittade på mig själv. Jag hade ett stort ärr över kinden ett litet vi läppen och ett under ögat som gick ihop med det på kinden. Jag såg hemsk ut! Jag såg en tår rinna ner för min kind. Jag blundade och suckade sen kände jag Justins armar runt min midja.
- Förlåt älskling! Sa han och pussade mig på kinden.
- Jag har i alla fall ett minne av dig som aldrig försvinner! Sa jag och fnissade lite.
- Nu åker vi hem knäppis! Skrattade Justin och tog min hand.
När vi kom ut genom entré dörrarna stod det massor med fans utanför. Dom började skrika och applådera. Jag log stort och kände åter igen Justins armar mot min midja.
- Jag älskar dig mer än något annat, du och jag för alltid och… viskade Justin i mitt öra.
- Alltid! Avslutade jag och log ännu större när Justin kysste mig i nacken.
Mina föräldrar är skilda och har varit det sen jag var två. Pappa flyttade till Stratford i Kanada medans jag och mamma stannade i Sverige. Det var jobbigt att se pappa åka eftersom att han är min bästa vän. Det var mitt liv men efter att jag fick hälsa på pappa i Stratfort en sommar förändrades allt! Jag har 3 bästa vänner en heter Felicia och hon bor i Sverige, dom andra två bor i Stratford och heter Ryan Butler och Chaz Somers. Jag har precis slutat 9:an och nu bor jag i Stratford med min pappa. Jag var med om en svår bilolycka som jag mot alla odds överlevde. Jag glömde nästan, jag har världens bästa pojkvän! Han bor i Atlanta men kommer ofta till Stratford för att hälsa på. Han heter Justin Bieber, ja den Justin. Världens största popstjärna! Jag heter Emelie Eldi och det här är min värld!
Min Värld Kapitel 32
Tidigare:
- Jag kan inte leva utan henne mamma, jag älskar henne så jävla mycket, hon är mitt allt! Hörde jag Justin viska. Jag ville verkligen hålla om honom och känna hans läppar emot mina igen. Jag försökte krama hans hand men det gick inte. Jag bestämde mig för att försöka igen och då…
Justins perspektiv:
Helt plötsligt kände jag hur Emelies hand kramade min. jag släppte mamma och hon tittade frågande på mig.
- Hon kramar min hand! Sa jag och började gråta av lycka istället. Sköterskan tryckte på en knapp och sen kom det in massa läkare. Dom kollade på dom olika maskinerna och sen kom sköterskan och tog Emelies hand.
- Jag är ledsen men du måste ha inbillat dig. Sa hon och tittade på mig.
- Nej jag lovar hon kramade min hand! Sa jag och tittade chockat på henne.
- Hon kramar inte min hand, jag är ledsen Justin! Sa hon och tittade sorgset på mig.
- Här låt mig prova. Sa jag och hon släppte Emelies hand så jag kunde ta den. När jag flätade ihop våra fingrar såg jag hur Emelies fingrar böjdes och hon kramade min hand. Jag tittade upp på sköterskan som stod där och gapade.
- Jag sa ju det! Sa jag och log stort.
- Hon måste veta att det är du! Sa plötsligt mr. Johnsson som stod på andra sidan sängen och kollade på en utav maskinerna. Jag log mot honom och han gick bort mot mamma.
- Jag har aldrig sett två människor älska varandra så mycket som dom två! Hörde jag honom säga till mamma. Jag log för mig själv.
- Snälla öppna ögonen, jag behöver dig för jag älskar dig! Sa jag och pussade Emelies hand. Jag kände mr. Johnssons hans på min axel och jag tittade på honom.
- Det var som… sa han och hans ögon spärrades upp. Jag vände blicken mot Em och där låg hon och tittade rakt in i mina ögon.
- Jag älskar dig också! viskade hon med svag röst.
Jag och mamma var tvungna att lämna rummet när läkarna skulle undersöka henne. Vi gick tillbaka till väntrummet där dom andra satt.
- Hon vaknade! Sa jag och log stort när jag öppnade dörren. Alla som satt där inne tittade på mig och sen kunde man se ett leende hos alla.
Efter ett tag kom en läkare in och sa att Em ville träffa mig men att hon var väldigt svag. Jag reste mig och gick mot hennes rum. när jag öppnade dörren tittade hon upp på mig och log lite. Jag satte mig bredvid henne och tittade på henne med ett leende. Jag öppnade munnen men hon stoppade mig innan jag han börja prata.
- Jag vet att du tänker be om ursäkt men det är inte ditt fel! Sa hon och tittade allvarligt på mig. Hon såg väldigt svag ut och hon var väldigt blek.
- Jag är svag och jag har inte mycket tid kvar! Det ända jag vill är att du inte skyller allt det här på dig själv, okej? Hon tittade fortfarande allvarligt på mig och hennes ögon var blanka.
- Nej du är stark du klarar det här, jag kan inte göra allt men jag gör vad som helst för dig! Snälla stanna hos mig! Sa jag och kände paniken att förlora henne stiga inom mig.
- Du har förändrat hela mitt liv och jag kommer alltid att älska dig! Viskade hon och jag hörde hur hennes hjärta började ge upp.
- nej baby, du får inte göra såhär mot mig! Jag kände hur paniken steg mer och mer. Helt plötsligt hörde jag ett tjutande ljud och hennes hjärta hade slutat slå!
Min Värld Kapitel 31
Tidigare:
- Hon ligger just nu i koma och får bara ta emot några få besökare. Sa han och nickade innan han lämnade rummet. Jag, Ryan och Chaz reste oss snabbt och gick mot hennes rum medans dom andra satt kvar i väntrummet.
Justins perspektiv:
jag öppnade sakta dörren och gick mot sängen med Ryan och Chaz efter mig. När vi kom fram tittade jag på henne och log lite samtidigt som tårarna rann ner för mina kinder. Jag strök henne mjukt över kinden och hennes hud var kall. Jag klarade inte av att vara där inne och se henne helt livlös samtidigt som Ryan och Chaz stod och grät bredvid mig så jag vände mig mot dörren och gick tillbaka till väntrummet.
Jag slog på teven för att slippa tystnaden och för att få annat att tänka på. Det var nyheter och det fick duga.
På morgonen i dag skede en svår olycka. Två bilar kolliderade. Föraren i den bil som körde rätt in i den andra avled omedelbart. I bilen som blev påkörd satt två personer. Föraren och hans flickvän fördes omedelbart till sjukhuset och läget är fortfarande oklart. utanför sjukhuset har minst 100 fans och ett antal tv reportrar samlats för att få reda på lite om hur den kända föraren Justin Bieber och hans flickvän Emelie Eldi egentligen mår.
Jag gav ifrån mig en suck och stängde av teven. Jag vände mig om och möttes av mammas sorgsna blick. Jag reste mig upp och gick ut ur väntrummet och ner för trapporna. Jag tog ett djupt andetag och gick ut genom entré dörrarna. Jag hörde hur alla fans började skrika och jag gjorde ett tecken att dom skulle vara tysta, vilket dom blev.
- Jag ville bara tacka alla för att ni har kommit hit och visar ert stöd. Jag skulle även vilja meddela att jag mår bra och lever. Alla ni fans betyder otroligt mycket för mig men det gör även personen som satt bredvid mig i bilen i dag! Hennes läge är ostabilt och vi vet inte om hon överlever. Jag skulle vilja att vi har en tyst minut för henne och ber för att Emelie ska överleva! Sa jag med gråten i halsen. Alla fans slöt sina ögon och blev helt tysta. Efter en minut öppnade vi ögonen igen och jag fortsatte prata.
- Ni har gett mig så mycket och i gengäld vill jag att ni ska vetta att jag ger er hela mitt hjärta och jag älskar er alla! Sa jag och gjorde ett peasetecken innan jag gick in igen. När jag slog mig ner bredvid mamma igen log hon mot mig och strök mig över kinden.
Emelies perspektiv:
Jag kände hur någon strök mig över kinden och jag försökte öppna ögonen för att se vem det var men jag kunde inte. Jag kunde inte röra mig heller. Efter några sekunder hörde jag en dörr smällas igen. Jag kände hur någon tog min hand och sen hörde jag Chaz röst.
- Hej twinne! Snyftade han.
- Jag ville bara att du skulle veta att jag älskar dig! Och var stark, du kommer klara det här! Han släppte min hand och sen kysste han min kind. Efter ett tag hörde jag dörren stängas igen. Och åter igen tog någon min hand men den här gången var det Ryans röst jag hörde.
- Jag älskar dig lilsis! Snyftade han. Jag ville kunna svara, röra på mig eller se men det gick inte!
- Du måste komma tillbaka till oss! Jag flyttade inte och jag lovade att finnas här för dig när du flyttade hit! Jag finns här och jag kommer alltid finnas här så snälla lämna mig inte! Jag kan fan inte leva utan min syster! Du är en utav dom bästa jag har så kom tillbaka! Jag hörde hur Ryan grät hysteriskt och jag ville bara hålla om honom. Han släppte min hand och gick ut och sen var jag ensam.
Efter en lång stund kunde jag höra dörren öppnas och stängas igen. Jag hörde hur någon flyttade en stol och sen kände jag hur någon tog min hand, Justin! Jag kände igen hans värme och sättet att fläta ihop våra fingrar. Han höll hårt i min hand men jag kunde inte klämma tillbaka.
- Förlåt hjärtat! Om jag hade tittat ordentligt hade jag sett bilen och då hade du aldrig legat här! Och jag vet, alla säger att det inte är mitt fel men det känns så! Jag ville bara att du ska veta att jag älskar dig och att jag alltid kommer finnas här för dig! Jag lovade att jag aldrig skulle lämna dig och det kommer jag inte göra heller! Jag kommer sitta här tills dom bär ut mig! Du måste vara stark och kämpa för du ska klara dig! Jag hörde att han snyftade ibland och jag älskade honom så jävla mycket!
Justins perspektiv:
Jag hörde dörren öppnas och där stod mamma och en sjuksköterska.
- Vi ska åka hem nu gubben. Log mamma mjukt mot mig.
- Du kan åka hem utan mig, jag lovade Emelie att stanna här tills hon vaknar! Sa jag och vände bort blicken från mamma och tillbaka mot Em.
- Vi lovar att ringa om något förändras, du behöver åka hem och vila. Sa sköterskan och log mot mig.
- Vad är det inte alla fattar?! Jag älskar henne mer än något och jag lämnar henne inte! Sa jag irriterat.
- Men gubben du måste också vila precis som Emelie. Sa mamma och tittade förvånat på mig.
- Hon vilar ju hela tiden hon är ju i koma för i helvete! Sa jag och brast ut i gråt. Mamma kom mot mig och höll om mig. Jag kramade henne men jag höll fortfarande i Emelies hand.
- Det kommer bli bra gubben jag lovar! Sa mamma lugnande i mitt öra.
- Nej, allt är mitt fel om jag hade tittat ordentligt hade hon inte legat här! Sa jag och grät fortfarande.
- Det borde vara jag som ligger här hon förtjänar det inte, hon har aldrig gjort något fel! Sa jag och snyftade.
- Så får du inte tänka! Sa mamma och kramade om mig hårdare.
- Jag kan inte leva utan henne mamma, jag älskar henne så jävla mycket, hon är mitt allt! Viskade jag.
Emelies perspektiv:
- Jag kan inte leva utan henne mamma, jag älskar henne så jävla mycket, hon är mitt allt! Hörde jag Justin viska. Jag ville verkligen hålla om honom och känna hans läppar emot mina igen. Jag försökte krama hans hand men det gick inte. Jag bestämde mig för att försöka igen och då…
Min Värld Kapitel 30
Tidigare:
- Le hurdå? Frågade jag och fortsatte le.
- Sådär stort, du gör bara det när det handlar om grabbarna! Sa Justin och log mjukt mot mig.
- Det är för att jag älskar dom över allt annat! Sa jag och fortsatte titta ut genom fönstret.
- Jag vet! Sa Justin tyst och jag såg i ögonvrån hur han log. När jag vände tillbaka blicken ut genom fönstret igen kunde jag se en bil komma i hög fart mot oss.
- JUSTIN! Ropade jag innan jag kände smärtan fylla min kropp och allt blev svart.
Ryans perspektiv:
jag parkerade bilen och jag och Chaz sprang ut på basketplanen och började spela lite eftersom att Justin och Em strax skulle komma. Efter att vi spelat ett tag kollade jag på klockan.
- Dom skulle varit här för 30 minuter sen! Ropade jag till Chaz som stod på andra sidan planen.
- Tror du att det hänt något? Hörde jag Chaz ropa.
- Papparatsiz kanske?! Ropade Chaz efter några sekunders tänkande.
- Ja kanske, jag ringer Justin och kollar! Jag gick mot bilen för att hämta min mobil. Jag ringde upp Justin och några signaler gick innan jag hörde massa prassel i luren.
- Justin? Sa jag försiktigt.
- Förlåt! Hörde jag honom säga och det lät som att han grät.
- Vad menar du? Sa jag fundersamt för jag fattade inte vad han pratade om.
- Hon var så glad! Nu grät han verkligen.
- Vem? Sa jag och kände mig mer och mer förvirrad. Jag såg att Chaz gav mig en frågande blick och jag ryckte på axlarna. Han började gå mot mig.
- Emelie vem annars?! Sa Justin och jag viste inte vad som höll på att hända.
- Justin jag förstår ingenting! Sa jag lugnt.
- Hon var så glad att äntligen få se er igen och när vi satte oss i bilen log hon så stort och vackert! Snyftade Justin.
- Hon sa att hon log så stort för att hon älskar er! Grät Justin.
- Va bra för vi älskar henne också! sa jag och förstod inte riktigt problemet.
- Det är därför jag säger förlåt! Justin grät bara mer och mer.
- För att vi älskar varandra? Sa jag försiktigt.
- För att jag inte såg den komma! Man kunde höra på Justins röst att han var helt förstörd.
- Vad såg du inte komma? Sa jag och kände oron krypa i mig.
- Bilen! Snyftade Justin.
- Vi krockade! Nästan viskade Justin fram.
- Är hon… sa jag och kände tårarna rinna.
- Jag vet inte! Snälla kom till sjukhuset fort! Snyftade Justin.
Jag la på och sa åt Chaz att hoppa in i bilen fort. Jag berättade allt på vägen till sjukhuset och även Chaz började gråta. När vi kom fram till sjukhuset var vi båda fulla av panik och vi skyndade oss in och hittade snabbt Justin och hans mamma i väntrummet där även delar av hans crew och Ems familj satt. Vi kramade om alla och dom såg helt förstörda ut. Efter ett tag kom även Bruce och Diane.
Justins perspektiv:
- JUSTIN! Hörde jag hur Emelie ropade. Jag vände på huvudet och han se en bil och i nästa sekund var allt jag kände smärta. När jag vaknade igen kunde jag se ett blått blinkande ljus. Jag vände på huvudet för att se om Em var okej. Hon låg där bredvid mig helt livlös. Jag kände paniken komma, hon fick inte vara död! En ambulans man kom fram till bilen och jag kände mig lättad över att dom redan var här.
- Hur mår du? Frågade mannen och började öppna dörren.
- Jag mår bra men ni måste få ut henne fort! Sa jag panikslaget.
- Eftersom att du redan är vaken kommer vi ta ut dig först och sen flytta på den andra bilen så vi får ut henne. Förklarade mannen.
- Nej ta henne först! Sa jag snabbt.
- Det är lättare att ta ut dig först och jag lovar dig att vi kommer ta hand om henne direkt efter att vi är klara med dig. Sa mannen lugnt.
- Men om hon dör under tiden då! sa jag frustrerat.
- Det kan vi inte göra något åt i såna fall, vad heter ni sir? Sa mannen lugnt.
- Justin, men ni fattar inte, jag kan inte leva utan henne ni måste rädda henne hon förtjänar inte att dö! det sista viskade jag fram eftersom att jag förstod att det var lönlöst.
- Vi måste följa våra regler, jag är ledsen mr Bieber. Sa han och lyfte ut mig ur bilen. Jag tittade på Em en sista gång.
- Jag älskar dig, glöm aldrig det! Viskade jag fram innan mannen började bära mig till ambulansen.
Några timmar senare:
Ryan och Chaz kom instormandes i väntrummet där alla satt. Jag kände mig skyldig till allt och klarade inte av att titta på dom. Dom gick runt och kramade om alla och när dom kom fram till mig gav dom båda mig en kram samtidigt. Jag kände skuldkänslorna komma och tårarna rinna igen.
- Förlåt allt är mitt fel! Snyftade jag fram.
- Inget är ditt fel, vi tar oss igenom det här, jag lovar! Sa Chaz i mitt öra.
- Som bröder! Hörde jag Ryan säga i mitt andra öra.
Vi satte oss ner igen och efter ett tag kom mormor och morfar också till sjukhuset. Vi satt i väntrummet flera timmar innan en läkare kom in i rummet.
- Hej, jag heter mr Johnsson och jag har några nyheter vad gäller Emelie. Sa han och såg allvarlig ut.
- Hon har många svåra skador. Började han.
- Brutna revben, hjärnskakning och många sår, hennes läge är ostabilt och vi vet inte än om hon kommer klara sig. Sa han och tittade beklagande på oss. Jag kände tårarna rinna och paniken inom mig stiga. Jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag hade dödat henne!
- Hon ligger just nu i koma och får bara ta emot några få besökare. Sa han och nickade innan han lämnade rummet. Jag, Ryan och Chaz reste oss snabbt och gick mot hennes rum medans dom andra satt kvar i väntrummet.
Nu börjar de gå mot slutet :O
Min Värld Kapitel 29
Tidigare:
Jag gick på planet och satte mig på min plats. Jag tog upp min mobil och skickade ett sms till Justin, som jag inte hade pratat med på flera dagar.
Hej älskling, sitter på planet nu. Kan inte vänta tills jag får känna dina läppar mot mina igen! Xx Em.
Justins perspektiv:
Jag kände min att min mobil vibrerade i fickan men jag kunde inte ta upp den för jag satt i ett möte med Usher och Scooter. Istället hoppades jag på att det inte var något viktigt och väntade på att mötet var över. Så fort jag kom ut till bilen några timmar senare tog jag upp min mobil och läste smset från Em. jag bestämde mig för att svara på det och öppnade ett nytt meddelande.
Jag kan inte heller vänta;) jag och Kenny väntar på dig på flyggplatsen när du kommer, saknar dig JÄTTE mycket! <3
Det tog inte lång tid innan jag fick svar.
Va bra :) landar om 2 timmar, älskar dig! Puss.
Jag la ner mobilen i fickan igen och började köra mot Kennys hus för att hämta upp honom.
Vi kom till flyggplatsen ungefär 10 minuter innan Em skulle landa. Det var nästan inga fans där alls så det gick snabbt att komma in. jag och Kenny ställde oss och väntade på Em samtidigt som vi pratade med fans som kom förbi. Efter 20 minuter såg jag Em komma gåendes med sina väskor på en vagn. Jag började jogga mot henne och hon sprack upp i ett leende. När jag kom fram till henne slängde hon sig i min famn. Jag drog in hennes doft och kramade henne hårt samtidigt som jag log stort. När jag släppte henne såg jag att hennes ögon var tårfyllde men hon hade ett stort leende på läpparna.
- Jag har saknat dig as mycket! sa jag och fortsatte le.
- Jag har sakna dig också! sa hon och log.
Jag böjde mig fram och kysste henne länge innan jag gav henne en kram till.
- Älskar dig! Viskade jag i hennes öra.
- Älskar dig mer! Sa hon och jag kände att hon kysste mig på axeln.
När Kenny och Em också hade kramats ett tag tog vi alla väskor och åkte hem till henne för att lämna allt. Jag hjälpte henne att bära in väskorna och när Kenny åkte började vi packa upp allt. Efter någon timme var vi väldigt hungriga och gick ner och lagade mat. Precis när vi hade börjat kom Ems pappa hem och dom kramades länge. Hon såg så lycklig ut!
När maten var klar åt vi och pratade länge. När vi var klara gick vi upp och fortsatte packa upp allting. Efter två timmars jobb var vi äntligen klara. Vi la oss på sängen med en stor suck. Vi bara låg där och var nära varandra och efter ett tag måste vi ha somnat för när jag öppnade mina ögon var det ljust ute igen. Jag hörde att min mobil ringde och jag plockade snabbt upp den och svarade.
- Justin! Sa jag och gäspade.
- Aye bro! Hörde jag Ryan säga glatt.
- Har du och Em lust att spela basket med oss idag? Fortsatte Ryan med samma glada ton.
- Visst! Sa jag och log lite.
- Okej ses där om 20! Sa Ryan och la på.
Jag vände mig mot Em och kysste henne på pannan. Hon öppnade sakta sina ögon och log lite.
- Vi ska spela basket med grabbarna om 20 så skynda dig! Sa jag och log.
Hon log ett stort leende och jag såg i hennes ögon hur glad hon var över att snart få träffa Ryan och Chaz igen.
Emelies perspektiv:
Jag blev så klart jätte glad när jag fick veta att vi skulle träffa grabbarna. Jag skyndade mig upp och gick in i garderoben och tog på mig ett par shorts och en t-shirt. Jag satte upp håret i en slarvig hästsvans innan jag sprang ner i hallen och tog på mig mina skor. När Justin också var klar gick vi och satte oss i bilen för att åka till basketplanen.
Jag tittade ut genom fönstret och kände hur Justin tittade på mig så jag vände på huvudet och tittade på honom.
- Vad? Log jag.
- Nej inget! Sa han och tittade på vägen igen.
- Jo vad? Sa jag och fnissade lite.
- Det är inte ofta man ser dig le sådär! Sa Justin och nickade med huvudet mot mig.
- Le hurdå? Frågade jag och fortsatte le.
- Sådär stort, du gör bara det när det handlar om grabbarna! Sa Justin och log mjukt mot mig.
- Det är för att jag älskar dom över allt annat! Sa jag och fortsatte titta ut genom fönstret.
- Jag vet! Sa Justin tyst och jag såg i ögonvrån hur han log. När jag vände tillbaka blicken ut genom fönstret igen kunde jag se en bil komma i hög fart mot oss.
- JUSTIN! Ropade jag innan jag kände smärtan fylla min kropp och allt blev svart.
Min Värld Kapitel 28
Tidigare:
- Okej, då är det väll officiellt nu då! grattis och tack för att ni ville komma! Log Rey.
- Tack! Sa både jag och Justin glatt.
Vi reste oss och Justin tog min hand. Vi gick ut och Kenny hjälpte oss förbi alla fans som stod utanför. Vi hoppade in i bilen och började åka.
- Det är nu allt börjar på riktigt, det vet du va? Sa Scooter och log mot mig i backspegeln.
- Jag vet! Sa jag och log stort samtidigt som Justin flätade ihop våra fingrar.
Justins perspektiv:
Vi släppte av Em hemma hos henne. Jag gav henne en lång kyss innan hon klev ur bilen.
När jag kom hem slängde jag mig på sängen och log för mig själv. Äntligen var mitt och Ems förhållande officiellt och det var bara några månader kvar tills hon skulle flytta hit till Stratford. Allt kändes så perfekt!
Jag gick upp tidigt morgonen efter för att skjutsa Em till flyget. Jag tog en snabb dusch och kläde på mig innan jag sprang ner och åt frukost. När jag var klar satte jag mig i bilen och åkte mot Ems hus.
Emelies perspektiv:
Jag stängde av alarmet och sträckte på mig. Jag suckade och reste mig upp ur sängen för att sedan hoppa in i duschen. När jag var klar tog jag på mig ett par svarta tajta jeans och ett vitt linne med tryck på. När jag var klar tog jag min handväska och packade ner min mobil och min IPod. När jag var klar gick jag ner och tog på mig mina svarta botts och min grå kappa. Precis när jag var klar såg jag Justin komma i sin bil. jag låste dörren och sprang ut till bilen. När jag hoppade in gav Justin mig en snabb kyss innan vi började åka.
När vi tagit oss förbi alla fans gick vi in och väntade på mitt plan. Mitt plan ropades upp i högtalarna och vi reste oss upp.
- Jag kommer sakna dig! Viskade Justin i mitt öra när jag stod med hans armar runt mig.
- Jag kommer sakna dig mer! Viskade jag tillbaka. Han släppte mig och tittade in i mina ögon innan han gav mig en lång kyss.
- Jag älskar dig, glöm aldrig det! Sa Justin och log sitt underbar leende.
- Jag älskar dig också! sa jag och log. Han gav mig en sista kyss och sen var jag tvungen att gå ombord.
2 månader senare
Det hade börjat bli varmt ute och skolan var snart slut. Jag längtade extremt mycket till att flytta men samtidigt inte. Jag skulle vara tvungen att lämna mamma och mina vänner men samtidigt skulle jag få flytta till pappa och alla mina vänner. Och Justin! Även hans familj betydde mycket för mig. För dom var jag en i familjen och det var jag tacksam över. Det var bara några veckor kvar i skolan och jag hade packat ner det mesta som skulle med till pappa vilket inte var så mycket eftersom att jag redan hade det mesta där, men det blev några väskor i alla fall.
Veckorna i skolan gick fort och jag insåg hur mycket jag skulle sakna alla. Jag och Felicia umgicks mycket och jag visste att dagen då jag skulle lämna alla snart var inne.
Sista dagen i skolan var inne och jag masade mig upp ur sängen och hoppade in i duschen. När jag var klar lät jag håret vara självlockigt och jag satte upp luggen med ett hårspänne. Jag tog på mig min ljuslila sommarklänning och sen sminkade jag mig lätt innan jag började gå till parken där skolavslutningen skulle vara. När jag kom dit attackerade Felicia mig med kramar och hon log stort men jag kunde se i hennes ögon att hon var ledsen. Vi gick och satte oss på bänkarna och lyssnade på alla lärare och elever som höll tal. Efter en stund var det några som sjöng och sen var det slut. Vi fick våra betyg och en ros. När det var slut blev det många kramar och tårar. Jag och Felicia gick först hem till henne så hon kunde lämna och hämta grejer och byta om innan vi gick hem till mig för att packa det sista och sen åka till flygplatsen.
- Känns det bra att flytta nu då? frågade Felicia när hon satt på min säng medans jag satte upp mitt hår i en slarvig hästsvans.
- Ja det känns ganska bra men jag kommer nog sakna Sverige! Sa jag och log lite mot henne i spegeln. Jag satte på mig ett par ljusa jeansshorts, ett ljusgult linne och en vit munkjacka.
- Du vet att jag kommer sakna dig otroligt mycket va?! Sa hon och tittade allvarligt på mig.
- Jag kommer sakna dig också! sa jag med en liten suck och satte mig bredvid henne på sängen. Vi satt tysta ett tag och bara tittade på det tomma rummet.
- Nu måste vi åka! Log mamma när hon stack in huvudet genom dörren. Vi reste på oss och gick ner i hallen. Vi tog på oss skorna och bar tyst ut väskorna till bilen. Hela resan till flygplatsen var tyst och nerstämd. När vi var framme hjälptes vi åt att bära in väskorna och checka in dom.
- Jaha det var det! Sa mamma och drog upp sin väska på axeln.
- Mm… mumlade jag och tittade ner på mina skor.
- Jag kommer sakna dig! Log mamma och gav mig en lång kram.
- Jag älskar dig! Viskade jag i hennes öra och kände tårarna bränna samtidigt som mamma kramade mig hårdare som ett svar på att hon älskade mig också.
- Lova att höra av dig! Sa Felicia och log ett snett leende mot mig. Jag nickade och gav henne en lång kram.
- Du är den bästa vän jag har så snälla lova att du inte lämnar mig! Snyftade Felicia i mitt öra.
- Jag lovar! Snyftade jag tillbaka.
När alla kramar var utdelade och minst tusen tårar var fällda var jag tvungen att gå till mitt plan. Jag vände mig om och tittade på dom många gånger tills jag inte kunde se dom längre. Jag gick på planet och satte mig på min plats. Jag tog upp min mobil och skickade ett sms till Justin, som jag inte hade pratat med på flera dagar.
Hej älskling, sitter på planet nu. Kan inte vänta tills jag får känna dina läppar mot mina igen! Xx Em.
Min Värld Kapitel 27
Tidigare:
Vi gick in i köket och Pattie var snabbt framme vid mig och gjorde samma sak som Diane nyss hade gjort. När även Bruce hade gett mig en kram satte sig alla vid bordet och åt middag som Diane hade lagat. Den middagen som gjorde att man kände sig hemma.
Emelies perspektiv:
Efter middagen hade vi åkte hem till mig och lämnat alla mina saker. Efter det hade vi spelat tv-spel med Chaz i någon timme innan vi åkte hem till Justin igen där jag skulle sova.
Jag kunde höra Justin hjärtslag tydligt. Han andades tungt och jag antog att han redan sov. Jag lyfte mitt huvud från hans bröst och tittade på honom. Jag log lite innan jag pussade honom på kinden och la mig ner med ryggen emot honom för att somna. Jag kände hur hans armar kramade mig hårt och sen pussade han mig på kinden.
- Jag har saknat dig! Viskade han. Jag snurrade runt i hans armar och la mina händer mot hans bröst. Jag tittade honom djupt i ögonen och log.
- Jag har saknat dig också! viskade jag tillbaka. Han lutade sig fram och gav mig en lång kyss. Han snurrade runt och plötsligt låg han på mig. Han hade en hand på varje sida av mitt huvud och mina händer strök honom över ryggen.
- Du är underbar och jag älskar dig mer än något annat! Sa han och log.
- Jag älskar dig också! sa jag och la mina armar runt hans nacke.
Han kysste mig igen och sen log han. Han la sig ner bredvid mig igen och höll mig nära honom. Jag la mina händer på hans och log för mig själv.
Justins perspektiv:
Jag kände att hon la sina händer på mina och jag började le för mig själv. Det var underbart att ha henne här igen.
Jag vaknade tidigt morgonen efter av att min mobil ringde. Jag sträckte ut handen och tog upp min mobil SCOOTER stod det på displayen. Jag suckade och tyckte på grön lur.
- Justin! Sa jag med tröt röst.
- Du har en sista minuten intervju om 1 timme! Sa han och lät stressad.
- Okej? Sa jag med frågande ton.
- Bilderna på dig och Emelie har läkt ut och dom har frågor om er två! Sa han fortfarande med stressad röst.
- Vilka bilder? Sa jag och försökte lista ut vad han pratade om.
- Dom från flygplatsen, där ni kysser varandra! Sa han med retsam ton.
- Det är nu du har din chans att göra ert förhållande officiellt, ta med dig Em! fortsatte han och lätt fortfarande lite retsam.
- Okej ses om en timme! Sa jag och la på.
Jag pussade Em i pannan och hon öppnade långsamt ögonen.
- God morgon underbara! Sa jag och log.
- God morgon! Log hon och gäspade.
- Scooter ringde och sa att jag har en intervju! Sa jag och tittade på henne.
- Lycka till! Sa hon och vände sig om för att somna igen.
- Vi ska vara där om en timme. Sa jag och strök henne över ryggen.
- Vi? Sa hon förvånat och vände sig igen.
- Japp vi ska göra vårt förhållande officiellt! Sa jag och log stort. Hon sken upp i ett leende och pussade mig på munnen innan hon gick upp och gjorde sig i ordning. Jag följde hennes förslag och gick och tog på mig ett par jeans och en vit t-shirt.
Vi hoppade in i bilen när Scooter kom och hämtade oss. Han hälsade glatt och sedan började han köra mot studion där radio intervjun skulle vara. Vi hoppade ur bilen och Kenny möte upp oss så vi kunde ta oss förbi alla fans.
Emelies perspektiv:
Vi gick upp för några trappor och in genom en stor dörr. Vi gick in i ett rum med flera mikrofoner och ett bord i mitten. Längst in i rummet fanns en stor soffa. Vi hälsade på programledarna och sen satte sig Justin på en utav stolarna runt bordet. Jag, Kenny, Usher och Scooter satte oss i soffan och väntade på att intervjun skulle börja.
- Rey här och vi har Justin Bieber med oss i studion! Sa Rey med glad röst.
- Hej! Sa Justin lika glatt och log stort.
- Så Justin, hur går det med musiken? Frågade Rey och lutade sig mot bordet.
- Det går bra, jag har haft några konserter och vi planerar en ny tour! Sa Justin och log samtidigt som Ray nickade.
- Och hur går det med tjejer då? frågade Rey och skrattade lite.
- Emm… Justin log lite nervöst och gjorde en hairflip.
- Det kom ut bilder på dig och en tjej som kysstes på flyggplatsen igår, stämmer det? Rey log retsamt.
- Haha ja det gör det! Skrattade Justin.
- Så vad heter hon? Sa Rey och log nyfiket.
- Hon heter Emelie. Sa Justin och log mot mig.
- Så dejtar ni? Rey log fortfarande retsamt.
- För att vara exakta så är vi tillsammans! Sa Justin och log stort.
- Verkligen?! Sa Rey och såg chockad ut.
- Japp! Log Justin.
- Så vi har faktiskt Emelie här i studion, kan du berätta lite om dig själv? Sa Rey och gjorde ett tecken som visade att jag skulle komma. Jag satte mig på stolen bredvid Justin och satte på mig hörlurarna. Justin log uppmuntrande mot mig så jag började prata.
- Emm ja jag heter Emelie Eldi och är 15 år och jag kommer från Sverige. Sa jag och log.
- 15 säger du, Justin är hon inte lite för ung för dig? Frågade Rey och vände sig mot Justin.
- Romeo var 19 och Julia var 14, jag är hennes Romeo och hon är min Julia! Log Justin.
- Okej då din lilla romantiker, då är det väll officiellt nu då! grattis och tack för att ni ville komma! Log Rey.
- Tack! Sa både jag och Justin glatt.
Vi reste oss och Justin tog min hand. Vi gick ut och Kenny hjälpte oss förbi alla fans som stod utanför. Vi hoppade in i bilen och började åka.
- Det är nu allt börjar på riktigt, det vet du va? Sa Scooter och log mot mig i backspegeln.
- Jag vet! Sa jag och log stort samtidigt som Justin flätade ihop våra fingrar.
Min Värld Kapitel 26
Tidigare (Emelies perspektiv):
- Jag vill verkligen inte lämna dig men jag älskar att vara i Stratford! Sa jag och log men hade gråten i halsen.
- Det är lugnt, så länge du lovar att jag får komma och hälsa på! Sa hon och skrattade lite.
- Jag lovar! Skrattade jag också. Vi gav varandra en kram och sen gick vi till klassrummet för att avsluta dagen.
Tidigare (Justins perspektiv):
- JAG SKA INTE FLYTTA!!! Ropade Ryan när han sprang upp till mitt rum och kastade sig runt halsen på mig.
Justins perspektiv:
Jag och Ryan kramades länge och jag log stort.
- Du kan tacka din underbara flickvän för det! Skrattade Ryan när han hade släppt mig.
- Det ska jag! Skrattade jag.
Jag och Ryan åkte hem till honom och jag hjälpte honom att packa upp alla kartonger igen.
- Så när kommer Em? frågade Ryan där han stod och packade upp alla sina kläder.
- Om två veckor. Sa jag och log.
- Två veckor! Ska vi möta henne på flygplatsen? Sa Ryan och log.
- Ja visst! Sa jag och log stort.
Två veckor senare:
Idag skulle Em äntligen komma till Stratford. Jag gick upp och tog på mig ett par slitna ljusa jeans och en skjorta som var grön och röd. Jag tog på mig mina svarta Supras och gick ner i köket för att äta frukost. När jag var klar gick jag och borstade tänderna och tog på mig min gråa mössa. Jag blev precis klar när Ryans bil stannade utanför huset. Jag tog min mobil och sprang ut till bilen.
- Yo! Sa jag glatt när jag hade stängt bildörren.
- Yo! Svarade Ryan lika glatt.
- Var är Chaz? Sa jag och vände mig om för att titta om han satt i backsättet.
- Han kunde inte följa med men han kommer över senare. Log Ryan och började köra mot flygplatsen.
Resan gick ganska snabbt och när vi var framme gick vi snabbt in till flyggplatsen och ställde oss för att vänta på Em. Både jag och Ryan var otåliga eftersom att vi hade saknat henne så himla mycket. Jag var ganska förvånad över hur lite paparazzi fotografer som var där men det var ändå ganska skönt.
Efter tio minuters lång väntan kunde jag se Em komma gåendes med sin väska bakom sig. Jag sprack upp i ett stort leende och Ryan som stod bredvid mig gjorde också det. När Em fick se oss sprack även hon upp i ett leende. Hon ökade takten och jag började jogga emot henne. När vi har framme vid varandra släppte hon sin väska och kastade sig i min famn. Jag lyfte upp henne och kramade henne hårt.
Emelies perspektiv:
Jag drog in hans underbara doft och kände hur han lyfte upp mig och kramade mig hårt. Han släppte taget lite och tittade in i mina ögon. Jag kunde inte sluta le. Han slutade le och tittade mig djupt i ögonen.
- Jag älskar dig! Sa han och började komma närmare samtidigt som han slöt sina ögon. Jag visste vad han tänkte göra. Han tänkte kyssa mig mitt på flygplatsen med paparazzis runt oss.
- Inte här! Sa jag snabbt.
- Varför inte? Sa han och såg lite sårad ut.
- Dom vet inget! Sa jag och nickade menande med huvudet mot alla paparazzis.
- Då kanske det är dags att dom får det! Sa Justin och log busigt.
Jag fnissade och slöt mina ögon. Efter någon sekund kände jag Justins läppar mot mina och jag blev helt varm. Jag kunde höra hur alla paparazzis började fotografera och försöka få Justins uppmärksamhet. Jag hörde hur någon harklade sig och sen försvann Justins läppar från mina. Jag öppnade ögonen och tittade vem det var som hade harklat sig. Jag log samtidigt som Justin släppte ner mig. Jag slog mina armar om Ryans nacke och han kramade mig hårt. Alla paparazzis fortsatte att fotografera och ställa massa frågor som ingen av oss brydde oss om.
- Gud vad jag har saknat dig lilsis! Suckade Ryan i mitt öra.
- Jag har saknat dig också! log jag till svar när han hade släppt mig.
Vi bestämde oss för att åka hem till Justin och äta middag eftersom att alla paparazzis började bli väldigt närgångna. Alla tre hoppade in i bilen och Ryan började köra mot Justins hus. När vi var framme gick vi in och Diane var snabbt ute i hallen.
- Nej men hej hjärtat! Sa hon glatt och gav mig en lång kram.
- Hej! Svarade jag glatt.
Vi gick in i köket och Pattie var snabbt framme vid mig och gjorde samma sak som Diane nyss hade gjort. När även Bruce hade gett mig en kram satte sig alla vid bordet och åt middag som Diane hade lagat. Den middagen som gjorde att man kände sig hemma.
Min Värld Kapitel 25
Tidigare:
- Jag ska inte gå på gymnasiet! Sa jag halvtyst.
- Va? Sa hon och tittade chockat på mig.
- Jag ska flytta till Kanada när vi slutar nian! Sa jag tyst och tittade ner på mina händer.
Emelies perspektiv:
- När hade du tänkt berätta?! Tycker du inte att vi förtjänar att få veta?! Både Felicia och Jenny stod framför mig i mitt rum och tittade argt och besviket på mig.
- Jo men jag visste inte när och hur! Sa jag tyst.
- Vi är ju dina bästa vänner! Sa Felicia och tittade ledset på mig.
- Ja och det gör det inte direkt lättare att berätta! Sa jag och tittade på henne med allvarligt ansiktsuttryck.
- Jag fattar inte att du kan göra såhär! Sa Jenny och stormade ut ur mitt rum.
- Förlåt! Viskade jag tyst och tittade upp på Felicia med tårfyllda ögon.
- Jag förlåter dig och jag kommer att sakna dig! Sa hon och log ett litet leende innan hon gav mig en kram.
- Jag är glad att jag har dig! Sa jag i hennes öra när vi kramades.
Dagen efter vaknade jag fem minuter innan klockan ringde så jag hoppade in i duschen och tog en lång varm dusch. När jag var klar tog jag på mig svarta tajta jeans, ett vitt linne och en mörkblå college tröja över. Jag tog på mig minna svarta reebook skor och sen gick jag ner och åt frukost. Jag var klar precis i tid och tog min gråa kappa och min skolväska sen gick jag ut till bussen. När jag klev på vinkade Felicia till mig så jag satte mig bredvid henne med ett leende. När bussen stannade på nästa station klev Jenny på och när hon gick förbi oss gav hon mig en arg blick innan hon satte sig tre sätten bakom oss. Jag vände mig mot Felicia och hon log ett halvhjärtat leende och ryckte på axlarna. Innerst inne visste jag att jag och Jenny inte var vänner längre och kriget om att få ha Felicia var i full gång.
Dagen hade varit lång och jobbig. Jenny hade gett mig arga blickar, förstört för mig på idrotten och försökt vända Felicia emot mig. Men hon hade inte lyckats med det för Felicia fanns fortfarande på min sida. jag klev av bussen efter att ha gett Felicia en kram. När jag stängde dörren bakom mig suckade jag högt. Jag tog av mig skorna och gick in i köket för att äta något. Jag gjorde två mackor och tog ett glas juice och sen sprang jag upp på mitt rum. jag startade datorn och loggade in på twitter, facebook och startade musiken. Först kollade jag twitter, inget nytt. Sen gick jag in på Facebook, några nya vänner och ett meddelande. Jag kollade meddelandet.
Jag trodde vi var bästa vänner men tydligen inte! Du kan glömma att jag någonsin kommer finnas där för dig! Du är en lögnare och en bitch!
Jag läste meddelandet flera gånger innan jag bestämde mig för att svara på det.
Ja Jenny jag trodde också att vi var bästa vänner men jag hade tydligen lika fel som du! Jag tror att jag har andra som finns här för mig så jag klarar mig nog ska du se! Det är ett under att du har stått ut med mig sån lång tid du har eftersom att jag är en bitch och det går inte att lita på mig. Men när vi slutar 9:an slipper du mig!
Jag skickade meddelandet och fortsatte att titta runt på Facebook. Efter någon minut fick jag ett nytt meddelande som jag öppnade.
Du kommer inte behöva flytta till Kanada för ditt och Justins förhållande kommer aldrig att hålla!
Jag orkade verkligen inte med henne!
Om nu mitt och Justins förhållande slutar kommer jag fortfarande flytta! Jag har fortfarande Ryan och Chaz där!
Jag skickade meddelandet och sen blockaden jag henne och loggade ut. Jag suckade en gång till och åt sedan upp mina mackor och drack min juice. När jag var klar gick jag ner och ställde det i diskmaskinen. När jag var på väg upp på mitt rum igen plingade det på dörren. Jag gick och öppnade och sen stod jag där och gapade som ett fån. Jag slängde mig i famnen på honom och borrade in mitt ansikte i hans axel. Jag drog in hans doft och han kramade mig hårt.
- Pappa! Mumlade jag i hans axel.
- Hej gumman! Skrattade han.
- Vad gör du här?! Sa jag med ett leende när vi hade slutat kramas.
- Jag har ledigt från jobbet och tänkte att jag kunde åka och hälsa på dig! Log pappa och ryckte på axlarna.
- Hur länge stannar du? Sa jag och log stort.
- Tills du slutar skolan och vi ska tillbaka till Stratford! Sa pappa och log stolt.
- Jag tänkte att vi kunde ta med lite saker till Stratford redan nu så blir det inte lika mycket när du flyttar! Sa pappa och började ta av sig jackan.
- Okej! Log jag.
- Men nu får du berätta lite vad som har hänt här hemma! Sa pappa och log. Vi gick in i vardagsrummet och satte oss på soffan. Jag berättade allt om Jenny och Felicia. Pappa lyssnade noga. Sen berättade jag om det kommande matte provet om två veckor. Och pappa sa att han kunde hjälpa mig om jag behövde det.
Vi satt och pratade länge om allt möjligt. Efter några timmar kom mamma hem och började laga mat. När den var klar åt vi och hade väldigt roligt. När pappa åkte till hotellet gick jag och la mig för att orka upp till skolan dagen efter.
Dom kommande veckorna var precis som förta dagen efter bråket med Jenny, långa och jobbiga. Det var bara en dag kvar i skolan innan vi hade påsklov. Dagen skulle vara kort. Vi skulle skriva provet och sen fick vi gå hem efter lunchen.
Provet gick bra och jag var klar snabbt. När Felicia också var klar gick vi och åt lunch. Vi pratade om vad vi skulle göra på lovet och mycket annat.
- Tack Felicia! Sa jag och log.
- För vadå? Sa hon och log tillbaka.
- För att du inte lämnar mig fast jag kommer att lämna dig! Sa jag och tittade allvarligt på henne.
- Jag förstår att du inte vill lämna Sverige men du älska honom eller hur?! Sa hon och log.
- Ja det gör jag, mer än något annat! Sa jag och log mot henne.
- Du älskar Ryan och Chaz också! hon log fortfarande.
- Ja dom är mina bästa vänner, men det är du också! sa jag och tittade sorgset på henne.
- Jag vill verkligen inte lämna dig men jag älskar att vara i Stratford! Sa jag och log men hade gråten i halsen.
- Det är lugnt, så länge du lovar att jag får komma och hälsa på! Sa hon och skrattade lite.
- Jag lovar! Skrattade jag också. Vi gav varandra en kram och sen gick vi till klassrummet för att avsluta dagen.
Min Värld Kapitel 24
Tidigare:
- Den dagen någon lyckas skriva ”jag älskar dig” på en isbit på solen, den dagen slutar jag älska dig lilsis! Snyftade Ryan.
- Snälla Ryan sluta! Jag klarar inte av att se dig såhär! Vi stannar vi kan inte flytta! Hörde jag Ryans mamma säga i bakgrunden. Jag hörde Ryan släppa telefonen och rusa in i sin mammas famn.
- Hörde du? Sa Ryan och grät mer än någonsin!
- Vi ses om 3 veckor bror! Skrattad jag samtidigt som jag grät av lycka.
- Jag älskar dig Emelie! Sa han lågt.
- Älskar dig Ryan! Sa jag och sen la vi på.
Justins perspektiv:
När Em och jag hade lagt på suckade jag stort och blundade.
- Hur är det gubben? Hörde jag mormor säga. Jag öppnade ögonen och hon stod i dörröppningen till mitt rum.
- Jag kan bara inte fatta det! Sa jag och tittade på henne. Hon slutade luta sig mot dörrkarmen och gick och satte sig bredvid mig på sängen.
- Min bästa vän som alltid har funnits här ska försvinna! Sa jag och kände mig förkrossad.
- Hur menar du, ni tre har alltid varit bästa vänner och det kommer aldrig ändras! Sa mormor och log mot mig.
- Jo tyvärr kommer det nog det… sa jag tyst.
- Varför skulle det vara så? Sa mormor och tittade chockat på mig.
- Ryan flyttar, jag har min karriär och Chaz blir lämnad ensam här. Sa jag och tittade på henne med menande blick. Mormor suckade och öppnade munnen för att säga något men stängde den igen. Hon tänkte en stund och sen öppnade hon munnen igen.
- Hur länge har ni varit bästa vänner? Sa hon och tittade på mig med ett lite leende som var svårt att tolka.
- Lite mer än 10 år skulle jag tro! Sa jag och tittade fundersamt på henne.
- Kommer du ihåg när ni började i skolan? Sa hon och fortsatte le.
- Ja? Jag förstod inte vart hon ville komma med det här.
- Ni stöttade varandra eller hur? Sa hon och log nu ett stort leende.
- Ja det har vi alltid gjort! Sa jag och log lite jag med för jag kom ihåg första dagen i skolan. Vi var så nervösa men när vi skulle gå till vårat klassrum höll alla tre varandra i händerna och gick in.
- Precis! Sa mormor och tittade på mig.
- Vad menar du? Sa jag och tittade nyfiket på henne.
- Ni har alltid stöttat varandra! Folk har alltid tror att ni är trillingar, inte pågrund av utseendet utan för att ni alltid har funnits där för varandra! Vilket ni måste göra nu också! även om det är svårt att Ryan ska flytta måste du och Chaz vara starka och finnas där för Ryan, nu när han behöver er som mest och så som Ryan och Chaz fanns där för dig när du flyttade! Det spelar ingen roll om man sätter er tre på olika sidor av jorden, ni kommer alltid hålla ihop och älska varandra! Mormor log och pussade mig i pannan innan hon gick ut ur mitt rum. jag satt där och tänkte ett tag på vad mormor hade sagt. Och det hon sa var sant. Dom första veckorna i skolan hade alla tror att vi var trillingar. Vi stöttade alltid varandra och om man såg en av oss fanns dom andra två strax bakom för vi lämnade aldrig varandras sida.
- JAG SKA INTE FLYTTA!!! Hörde jag plötsligt Ryan ropa när han stormade in i mitt rum och slängde sig på mig och gav mig en hård kram.
Emelies perspektiv:
- Det här måste ha varit den längsta dagen ever! Suckade Jenny när vi gick ut genom skolans portar.
- Haha ja! Sa jag och höll med henne.
Första dagen i skolan var äntligen slut och jag och Jenny skulle gå hem till mig för att plugga till ett matte prov som vi skulle ha innan påsklovet. Det var visserligen nästan två veckor dit men det var lika bra att börja i tid. När vi kom hem åt vi lite mellanmål innan vi började plugga. Efter två timmars pluggande var båda så trötta att vi skrattade åt vad som helst! Vi bestämde oss för att sluta plugga och titta på en film istället. I mitten av filmen ringde min mobil. Jag tog upp den och tittade på displayen CHAZIE stod det. Jag kände hur ett leende formade mina läppar och jag tryckte på grön lur.
- Aye Em! watz up? Sa Chaz med glad röst.
- Aye Chazie, tittar på film med en kompis! Sa jag lika glatt som Chaz.
- Jaha oj då kanske jag stör?! Sa han ursäktande.
- Haha bara lite, men var det något viktigt? Sa jag retfullt till Chaz.
- Nej hade bara tråkigt! Skrattade Chaz.
- Haha stackars dig, har du inga vänner! Sa jag ännu mer retfullt.
- Nej en av mina bästa vänner har ju lämnat mig för att åka till sitt hemland och plugga! Sa Chaz lika retfullt som jag. Även om han skämtade gjorde det lite ont att veta att jag hade lämnat dom.
- Förlåt Chaz! Sa jag tyst.
- Aye det är inte ditt fel! Jag hörde att han fortfarande hade ett leende på läpparna.
- Nej jag vet men det får mig inte att sakna er mindre! Log jag.
- Nej, men vi saknar dig lika mycket så tro inte att du är speciell på något sätt! Retades Chaz.
- Haha det tror jag inte heller! Och du får klara dig utan vänner i några veckor till! Retades jag tillbaka.
- Jag vet men jag har ju några i reserv! Sa han med glad röst.
- Då behöver du inte vara helt ensam i alla fall! Men nu måste jag gå! Log jag.
- Okej, älskar dig! Sa han glatt.
- Älskar dig också! sa jag och sen la vi på.
Jag la tillbaka mobilen på skrivbordet och vände mig mot tv igen.
- Var det Justin? Sa plötsligt Jenny och log.
- Nej, Chaz! Sa jag och log tillbaka.
- När ska du dit igen? Sa hon och log fortfarande.
- På påsklovet! Sa jag och log ännu större.
- Så roligt! Sa hon och log lika stort som jag.
- vad händer sen då, när du börjar gymnasiet? Sa hon och tittade fundersamt på mig.
- Vad menar du? Sa jag och tittade tillbaka på henne.
- Ja då kommer du ju inte kunna åka till Stratford lika ofta! Sa hon och tittade på mig med samma min som innan.
- Jag ska inte gå på gymnasiet! Sa jag halvtyst.
- Va? Sa hon och tittade chockat på mig.
- Jag ska flytta till Kanada när vi slutar nian! Sa jag tyst och tittade ner på mina händer.
Förlåt för urkass uppdatering! ska försöka bättra mig :)
Min Värld Kapitel 23
Tidigare
- Jag älskar dig också, mer än något annat! Sa jag och gav honom en lång kyss. Jag vände mig mot tv:n igen och Justin höll mig närmare honom. Jag sneglade på mamma och hon tittade på mig och Justin med ledsen min. våran plan var nu i full gång.
Emelies perspektiv:
Jag tittade på klockan som visade 17.44. vilket betydde att Chaz skulle ringa vilken minut som helst. Som planerat hörde jag ringsignalen från hemtelefonen.
- Jag svarar! Ropade pappa och sprang ner för trappan.
- Hallå! Sa han snabbt när han plockat upp telefonen.
- Det är Chaz, är min ”syster” hemma sir? Hörde man svagt Chaz säga på andra sidan luren. Jag och Justin försökte att inte skratta, vilket var svårt!
- Mm visst! Sa pappa och tittade på mig med sorgsen blick. Han räckte mig telefonen som jag snabbt tog.
- Hej! Sa jag och försökte hålla mig till planen som vi hade gjort upp.
- Jag och Ryan är där om 5. Sa Chaz och han menade hemma hos mig.
- Okej ses snart, älskar dig! Sa jag och log innan jag la på.
- Ryan och Chaz är här om 5! Sa jag till Justin när pappa tagit telefonen.
- Okej! Sa Justin och pussade mig i pannan.
När det plingade på dörren gick pappa och öppnade och jag och Justin reste oss upp ur soffan för att sedan bli attackerade med kramar.
- Ryan in da house! Ropade Ryan och attackerade Justin med en kram samtidigt som Chaz gav mig en kram. Sen bytte vi plats. Chaz och Justin gjorde ett handslag.
- Aye lilsis, jag har saknat dig! Sa Ryan och lyfte upp mig.
- Jag har saknat dig också! skrattade jag och gav honom en kram.
- Okej grabbar, sätt er i soffan det är en sak jag måste prata med er om! Sa jag och tittade på alla tre som med fundersamma miner satte sig i soffan.
- Ni vet att jag älskar er! Mer än något annat! Började jag.
- Vi älskar dig också! sa dom alla tre i en kör.
- När jag åker hem på söndag kommer jag inte komma tillbaka igen! Sa jag tyst och tittade på dom. Dom bara satt där som frågetecken, obs dom följer planen väldigt bra!
- Min kära mamma och pappa har bestämt att det skadar mig för mycket att behöva lämna er hela tiden så jag kommer inte komma tillbaka igen! Sa jag och lät en tår falla. Jag hoppades på att våran plan skulle funka. Jag sneglade lite på mamma och pappa som bara stod där och såg ledsna ut.
- Vi kommer alltid älska dig! Sa Ryan och reste sig upp.
- Tills våra hjärtan slutar slå! Sa Justin och även han reste sig upp.
- Tills jorden går under! Sa Chaz och reste sig sist av alla.
- Jag fattar inte hur jag ska kunna leva utan dig men vad kan jag göra åt saken?! Sa Ryan med ledsen röst. Dom andra två skakade på huvudena och sen kom dom alla tre och kramade mig samtidigt som vi allihopa grät.
- Vi kommer vara vänner för alltid även om jag inte bor här va? Sa jag och lätt tårarna rinna.
- För alltid och alltid! Sa dom återigen i en kör och även deras tårar rann.
- Nej nu får det räka! Sa plötsligt pappa. Alla fyra tittade på honom och hoppades att våran plan hade funkat.
- Jag fattar inte vad jag tänkte på! Att sära på er fyra är som att splittra en familj! det går inte! Du har inget val Emelie, du måste komma tillbaka hit! Sa pappa med tårar i ögonen. Jag tittade på mina vänner och log. Sen tittade jag på pappa igen.
- Jag struntar i vad din mamma säger men när du slutar nian då ska du flytta hit till Stratford och bo med din stora familj! sa pappa och tittade bestämt på mig. Mina fejkade tårar förvandlades till glädje tårar och jag kastade mig i pappas famn.
- Tack! Viskade jag fram mellan snyftningarna.
Söndagen kom fort, för fort! Vi åkte till flygplatsen tidigt på morgonen. Jag hade sagt hej då till killarna dagen innan. Incheckningen gick fort och när planet lyfte kunde jag inte vänta tills nästa lov, om 3 veckor när jag skulle få komma tillbaka.
När vi landade hemma i Sverige sent på natten ville jag bara slänga mig i sängen, vilket jag gjorde så fort vi kom hem. När jag vaknade morgonen efter hade mamma åkt till jobbet och jag var ensam hemma. Jag åt snabbt frukost innan jag satte mig vid datorn på mitt rum. jag satte på musik på högsta volym och loggade in på twitter och skype. Jag tittade igenom twitter och precis när jag var klar sattes Up med Justin på. Jag kände saknaden komma men tröstade mig med att det bara var tre veckor tills jag skulle få träffa honom igen och förra gången hade vi klarat 4 månader. Jag väcktes ur mina tankar när skype telefonen ringde. Jag stängde snabbt av musiken och svarade. Jag log ett stort leende när jag såg Justin på skärmen. Han log också stort.
- Aye baby! Sa han och log.
- Hej biebs! Sa jag och log tillbaka.
- Jag saknar dig! Sa han och rodnade lite.
- Aww saknar dig också! sa jag och log.
- Baby? Sa Justin och leendet försvann.
- Har det hänt något? Frågade jag oroligt.
- Ja det kan man säga! Sa Justin och jag såg att han blev ledsen.
- Berätta för mig! Sa jag och kände oron växa.
- Ryan ska flytta! Sa han och suckade.
- Va?! Jag kände hur oron övergick till besvikelse.
- Vart? Sa jag tyst.
- Tyskland… sa Justin och tittade ner.
- Det får han inte! Jag ska prata med honom! Älskar dig Justin! Sa jag snabbt och började ta upp mobilen.
- Älskar dig också! sa han och log ett leende som inte nådde ögonen innan han stängde ner samtalet. Jag knappade in Ryans nummer och ringde.
- Hej lilsis! Sa han lite lågt.
- Justin berättade, varför? Sa jag och försökte att inte gråta.
- Mamma har tröttnat på Stratford och vill prova något nytt. Suckade han och jag hörde hur ledsen han var.
- Du får inte lämna mig! Sa jag och kände hur jag blev mer och mer ledsen.
- Jag har försökt övertala mamma men det går inte… sa han och jag hörde hur han snyftade.
- Kan du inte bo hos Chaz eller vad som helst? Ryan jag klarar mig inte utan dig! Du får inte flytta! Jag kommer snart flytta till Stratford och då behöver jag dig där annars går det inte! Du är anledningen till att jag flyttar till Kanada! Jag kände paniken växa inom mig.
- Jag kan inte förlora dig, du betyder för mycket! sa jag och försökte andas mellan snyftningarna.
- Jag har gjort allt jag kan men mamma vägrar! Snyftade Ryan.
- Men, man kan inte splittra en familj! sa jag och kom ihåg vad min pappa hade sagt.
- Jag vet, om jag kunde göra något skulle jag det! Ryan snyftade ännu mer.
- Du är den bästa systern i hela världen och ingen kommer någonsin ta din plats! Vi har klarat mycket men den här gången tror jag att vi förlorar! Snyftade han.
- Nej Ryan… började jag.
- Jag älskar dig! Det kommer jag alltid göra! Sa jag tyst.
- Den dagen någon lyckas skriva ”jag älskar dig” på en isbit på solen, den dagen slutar jag älska dig lilsis! Snyftade Ryan.
- Snälla Ryan sluta! Jag klarar inte av att se dig såhär! Vi stannar vi kan inte flytta! Hörde jag Ryans mamma säga i bakgrunden. Jag hörde Ryan släppa telefonen och rusa in i sin mammas famn.
- Hörde du? Sa Ryan och grät mer än någonsin!
- Vi ses om 3 veckor bror! Skrattad jag samtidigt som jag grät av lycka.
- Jag älskar dig Emelie! Sa han lågt.
- Älskar dig Ryan! Sa jag och sen la vi på.
Min Värld Kapitel 22
Tidigare:
- Tack! Sa jag och tittade på henne och hon tittade på mig.
- För att du är min! avslutade jag och log lite.
- Tack för att du älskar mig! Viskade hon och gav mig en kyss innan vi la oss ner för att somna i varandras armar.
Emelies perspektiv:
- När åker du hem? sa plötsligt Justin där vi satt framför tv:n och tittade på film. Han tittade på mig med ledsen min.
- På söndag. Sa jag och kramade hans hand hårt.
- 2 dagar… sa han tyst och jag bara suckade som svar.
- När kommer du tillbaka? Han tittade på mig med en ännu mer ledsen min.
- Jag vet inte, jag kan fråga pappa! Sa jag och log lite innan jag reste mig för att gå till mamma och pappa som var i köket. När jag bara var några meter från köket hörde jag mammas röst och hon lätt upprörd eller ledsen. Jag stannade och lyssnade på vad hon sa.
- Jag kan inte göra det Tom! hörde jag henne säga tyst.
- Vi har inget val! Svarade pappa med svag röst.
- Du var inte där du såg inget! Sa mamma och lätt upprörd.
- Berätta för mig då! sa pappa bestämt och suckade lite.
- När hon kom hem var hon helt förstörd! Det gick inte att prata med henne, hon åt inte och hon var nere hela dagarna! Ibland kunde jag höra henne gråta på kvällarna men jag kunde inte göra något för att trösta henne! Sa mamma och tog en paus för att kolla att pappa hängde med.
- När hon kom hit försvann allt! Hon skrattar, ler och pratar hela tiden! Hon älskar Stratford, hon älskar dig, hon älskar Bruce och Dian, hon älskar Pattie, hon älskar Ryan, Chaz och mest av allt hon älskar Justin. Emelie älskar det här stället! Fattar du inte det?! Det här är hennes liv! Jag hörde hur mamma grät. Jag kände även en tår rinna ner för min kind för det hon sa var sant. Jag trodde inte att det syntes så bra men jag älskade verkligen det här stället. Jag hörde hur pappa tog några steg och jag antog att han nu stod och tröstade mamma med en kram.
- Jag kan inte krossa hennes hjärta med att tvinga hem henne igen! Tom jag kan verkligen inte det! Hörde jag mamma snyfta mot pappas axel.
- Vi tvingar henne lämna sina bästa vänner och hennes familj varje gång vi åker hem! sa mamma lite tyst.
- Men hon måste ju gå i skolan och hon har ju dig och andra vänner hemma i Sverige! Sa pappa.
- Det är inte samma sak, hon älskar killarna här i Kanada mer än något annat! Jag har aldrig sett henne såhär förut! Det är det här hon lever för! Jag kan inte se henne bli sårad gång på gång! Sa mamma bestämt men med gråt i rösten
- Det bästa kanske skulle vara att hon inte kom tillbaka hit igen, då slipper hon bli sårad! Sa pappa med kall röst. Jag andades chockat ut och kände hur jag började gråta mer och mer.
- Kanske… sa mamma tyst. Jag kände hur allt gick sönder. Jag kunde inte bara stå där. Jag rusade in i köket och bara stirrade på dom båda.
- NEJ ALDRIG! Ni gör det för att inte såra mig gång på gång men istället kommer ni krossa hela mig! Ni kommer förstöra hela mitt liv! Jag kan inte leva utan dom! dom är det bästa som har hänt mig! Fattar ni inte det?! Jag älskar dom mer än något annat… jag kände fler och fler tårar rinna ner för mina kinder.
- Lilla gumman… började pappa och släppte mamma för att komma och trösta mig.
- NEJ! Gör ni det här kommer jag hata er för alltid! Jag kommer aldrig förlåta att ni förstörde mitt liv! Skrek jag och sprang ut ur köket och ut genom dörren. Jag visste direkt vart jag skulle.
Jag kastade mig i Chaz famn när han öppnade dörren och bara grät. Han lät mig stå där och gråta i hans famn och han kramade mig hårt. Efter några minuter lyfte han upp mig, stängde dörren och bar upp mig på hans rum. han släppte ner mig på hans säng och fortsatte krama mig.
- Vad har hänt tweneei? Viskade han mjukt i mitt öra.
- Jag älskar dig Chaz, du är min bäst vän! Lova att du aldrig lämnar mig! Grät jag i Chaz öra. Han släppt mig och torkade bort en tår från min kind men det kom bara fler och fler. Han tittade mig djupt i ögonen.
- Jag lovar att jag aldrig kommer lämna dig! Sa han tydligt.
- Jag kanske aldrig kommer tillbaka! Sa jag och började gråta ännu mer samtidigt som jag tittade ner på mina händer som Chaz nu höll i.
- Vad menar du? Sa Chaz chockat. Jag lyfte mitt huvud och möte hans tårfyllda ögon.
- Mamma och pappa funderar på att jag ska få flytta hem till Sverige och inte komma tillbaka hit för dom vill inte se mig bli sårad varje gång jag är tvungen att åka hem! sa jag och försökte sluta gråta.
- Dom kan inte, dom får inte! Sa Chaz tyst.
- Tror dom att det kommer såra dig mindre om dom tar dom du älskar ifrån dig?! Sa han och tittade allvarligt på mig samtidigt som en tår rann ner för hans kind. Jag ryckte på axlarna och skulle precis svara när jag hörde en röst som jag kände igen.
- Så du lämnar oss? Sa rösten tyst.
- Justin jag, tror du själv att jag vill det eller?! Sa jag och kände hur tårarna kom tillbaka. Justin satte sig på sängen bredvid Chaz och jag möte hans bruna ögon som dom, precis som Chaz´s var tårfyllda.
- Jag kan inte leva utan er! Sa jag och tittade på dom samtidigt som mina kinder blev blötare och blötare. Chaz och Justin tittade på varandra och nickade och jag fattade ingenting.
- Vi får göra något för att stoppa det här! Sa Justin och log hemlighetsfullt.
- Vadå? Sa jag och tittade fundersamt på dom båda medans ett leende lekte på mina läppar.
- Eftersom att ingen av oss kan leva utan dig heller så får vi visa dina föräldrar hur mycket du faktiskt betyder för oss! Sa Chaz och log belåtet.
- Jag ringer Ryan! Sa Justin och försvann ut ur rummet.
- Tack! Viskade jag fram och tittade på Chaz med ett litet leende.
- Vad som än krävs för att få ha kvar dig i mitt liv! Sa han och kramade mig.
När vi var klara med våran plan gick jag och Justin hem till mig igen. När vi klev innanför dörren kom mamma ut i hallen och tittade oroligt på mig. Jag gav henne en kall blick och gick förbi henne in i vardagsrummet och satte mig på soffan. Justin som kom efter mig gav mamma ett snabbt leende och kröp sedan upp bakom mig. Mamma kom efter någon minut och satte sig i soffan bredvid oss för att läsa sin bok.
- Emelie? Sa Justin och strök mig över håret.
- Mm? Svarade jag och låtsades vara inne i tv, enligt våran plan.
- Jag älskar dig! Sa han och log. Jag vände mig mot honom och tittade honom i ögonen. Jag såg i ögonvrån hur mamma flyttade blicken från boken till oss.
- Jag vill inte och kan inte leva utan dig, baby! Sa Justin och la sin hand runt min nacke.
- Jag älskar dig också, mer än något annat! Sa jag och gav honom en lång kyss. Jag vände mig mot tv:n igen och Justin höll mig närmare honom. Jag sneglade på mamma och hon tittade på mig och Justin med ledsen min. våran plan var nu i full gång.
Min Värld Kapitel 21
Tidigare:
- Vi älskar dig över allt annat och utan dig vore livet värdelöst! Sa Ryan och log. Jag gav alla tre en stor kram och sen hjälpte Chaz mig att ta på mig armbandet.
Justins perspektiv:
- Öppna min nu! Sa Emelie och log stort. Vi hade samlats i vardagsrummet allihop för att öppna julklappar.
- Okej! Sa jag och log. Jag tog upp paketet som var ganska stort och öppnade det. I det stora paketet låg en kartong och en ask. Jag öppnade först kartongen och där i låg ett par hörlurar. Dom var väldigt coola. Jag log lite mot Em och sen tog jag upp asken och öppnade den. I asken låg ett halsband med Kanadas flagglöv som hängsmycke. I lövet var texten HOME inristad. Jag tog på mig halsbandet och tittade på det.
- Tack baby! Sa jag och gav Em en kyss medans alla andra i rummet satt och log.
- Nu måste du öppna min! sa jag och tog fram min present och log. Hon tog emot den och öppnade den snabbt.
Emelies perspektiv:
Jag öppnade snabbt paketet från Justin och tittade länge på det fina halsbandet som låg i asken. Det var ett silverhalsband med två plattor som hängde. På plattorna stod det FOREVER och ALWAYS inristat. Det hängde även ett litet hjärta där det stod YOU AND ME. Jag tittade upp på Justin och log. Han sträckte fram sin hand och tog halsbandet samtidigt som jag vände mig om så jag hade ryggen emot honom. Jag lyfte upp mitt hår och Justin satte på mig halsbandet och pussade mig på axeln. Jag vände mig om och tittade honom i ögonen sen mimade jag fram ett tack innan jag gav honom en lång kyss.
När vi hade öppnat alla julklappar öppnade plötsligt Usher munnen.
- Ja det var inte så lätt att veta vad man sak ge till 2 tonåringar så jag och Scooter bestämde oss för att ge er en tillåtelse istället för en sak. Sa han och tittade på mig och Justin som såg ut som 2 frågetecken.
- Vi vet att ni båda tycker väldigt mycket om varandra… började Usher.
- Så därför får ni våran tillåtelse att göra erat förhållande officiellt! Avslutade Scooter och log. Jag och Justin bara satt där och gapade som två puckon. Men innerst inne ville jag bara skrika av lycka!
Justins perspektiv:
Det ända som dök upp i mitt huvud var ”är dom seriösa?!”. Jag kunde inte fatta det! Jag ville mer än någonting berätta för världen att jag älskade Em men jag visste hur mycket det skulle skada henne.
- Tack! Sa jag och log ett stelt och fejkat leende. Jag bestämde mig för att prata med Em senare.
När alla presenter var öppnade och all mat var uppäten bestämde sig alla för att åka hem. jag och Em bestämde att jag skulle sova över hos henne.
- Baby? Viskade jag tyst för att se om Em hade somnat. Jag hade bestämt mig för att prata med henne om vårat förhållande nu.
- Mm! Viskade hon till svar och vände sig om så hon hade sitt ansikte mot mitt.
- Älskar du mig? Sa jag och tittade allvarligt på henne.
- Klart jag gör! Sa hon och tittade fundersamt på mig.
- Vad är det Justin? Sa hon och tittade mig i ögonen.
- Jag kan inte göra det! Sa jag och undvek hennes blick.
- Göra vadå? Jag hörde på hennes röst att hon var väldigt osäker.
- Göra vårat förhållande officiellt! Sa jag och tittade på henne för att se hennes reaktion.
- God natt Justin! Sa hon kallt och vände sig med ryggen mot mig.
- Vill du inte ens prata om det? Sa jag chockad.
- Jag älskar dig men du verkar inte älska mig tillräkligt för att vilja visa världen det! Sa hon tyst med en ledsen ton i sin röst.
- Jag älskar dig visst och det är därför jag inte kan göra det! Sa jag bestämt men tyst och tittade in i hennes nacke. Hur kunde hon ens tro att jag inte älskade henne?! Hon är mitt allt!
- Du älskar mig så mycket att du inte ens kan visa det för världen! Sa hon och satte sig upp och jag såg hur en tår rann ner för hennes kind.
- Jag vill inte skada dig! Sa jag och tittade på henne och kände hur jag blev argare och argare.
- Så du skadar mig genom att älska mig! Sa hon och tittade på mig.
- NEJ DET FATTAR DU VÄLL SJÄLV?! Sa jag argt och la mig med ryggen emot henne. Hur kunde hon tro att jag inte älskar henne eller att jag skadar henne med min kärlek.
- Det ända sättet du kan skada mig på är om du lämnar mig! Viskade hon tyst och jag hörde hur hon grät. Jag klarade inte av det så jag satte mig upp bredvid henne och höll om henne.
- Jag har redan lovat dig att jag aldrig kommer lämna dig, även om det en dag tar slut mellan oss kommer jag alltid finnas för dig som än vän! Viskade jag tyst i hennes öra.
- Vad menar du med att skada mig då? viskade hon tyst.
- När vi berättar kommer vissa av mina fans tycka om dig och andra kommer hata dig och hota dig! Sa jag och fortsatte hålla om henne.
- Jag kan leva med det så länge jag har dig vid min sida och så länge du älskar mig! Sa hon och lyfte sitt huvud för att titta mig i ögonen.
- Jag kommer alltid finnas där och älska dig! Sa jag och tittade tillbaka in i hennes ögon.
- Så vad är problemet? Sa hon och tittade på mig med en sorgsen blick.
- Du kommer aldrig få vara ifred, inte ens hemma i Sverige där du har ditt normala liv! Sa jag och fortsatte titta på henne men jag kände hur ont det gjorde att se henne sårad.
- Jag älskar dig över allt annat på hela jorden så det är värt det! Sa hon och tittade bestämt på mig. Hon vände sedan bort blicken och tittade rakt fram.
- Så du vill göra det? Viskade jag i hennes öra. Hon nickade som svar och tittade sedan på mig.
- Okej, bara för att jag älskar dig mer än något i hela universum! Sa jag och tittade henne i ögonen. Hon log ett snett leende.
- Förlåt om jag sårade dig! Viskade jag tyst och tittade ner.
- Förlåt för att jag sa att du inte älskar mig! Viskade hon också och tittade ner.
- Tack! Sa jag och tittade på henne och hon tittade på mig.
- För att du är min! avslutade jag och log lite.
- Tack för att du älskar mig! Viskade hon och gav mig en kyss innan vi la oss ner för att somna i varandras armar.
Min Värld Kapitel 20
Tidigare:
- Ska vi fira jul tillsammans?! Sa jag och sprack upp i ett leende.
- Klart vi ska! Man ska spendera julen tillsammans med sin familj! Sa Justin och log.
- Tack! Mimade jag fram mot pappa när Justin gav mig en kram, eftersom att jag förstod att det var pappas ide. Han log bara ett stort leende som svar.
Emelies perspektiv:
Jag vaknade upp i Justins varma famn. Det kändes underbart att få vara nära honom igen. Jag vred på mig så vi låg ansikte mot ansikte. Han sov fortfarande. Han var så söt när han sov. Jag strök undan hans lugg och pussade honom i pannan. Han öppnade sina ögon och log.
- God morgon beautiful! Sa han och pussade mig på munnen.
- God morgon! Sa jag och log.
- I dag är det julafton! Sa han och log.
Vi låg kvar i sängen och bara myste i en halvtimme sen gick jag och tog en dusch. När jag var klar tog jag på mig min blåa klänning som jag hade köpt när jag var hemma i Sverige. Sen fönade jag mitt hår och det tog inte lång tid innan det var lockigt. Jag tog på mig en naturlig sminkning och sen gick jag ut till Justin som stod i spegeln i mitt rum och fixade håret. Han hade ett par chinos och en svart trekvarts tröja på sig. Jag smög upp bakom honom och gav honom en kram innan jag pussade honom i nacken. Han snurrade runt och tittade på mig.
- Det borde vara olagligt att vara så vacker som du är! Sa han och log.
- Och det ska du säga! Sa jag och log tillbaka. Justin skrattade lite och gav mig en puss på huvudet.
När vi kom ner i köket var Justins mamma, mormor och morfar redan där. Vi kramades och sen satte vi oss ner och åt frukost. När vi var klara gick vi och borstade tänderna och sen sprang vi över till Chaz där alla skulle samlas och byta julklappar.
När vi plingade på hörde man hur någon kom springandes mot dörren och sen hörde man en duns. Jag och Justin tittade på varandra med en frågande min. När dörren öppnades stod Ryan där och log stort och bakom honom kunde man se Chaz ligga på golvet och spela död. Både jag och Justin brast ut i skratt. Dom var galna men så underbara!
- Hej! Var vänliga och stig på! Sa Ryan och bugade. Justin bara skakade på huvudet och log innan han slog Ryan lätt i magen.
- Aye man ska vara snäll på julen! Sa Ryan och låtsades vara sårad. Chaz som hade ”återuppstått” kom och gav mig en kram.
- Vad fin du är tweneei! Sa han och log.
- Jag har sagt det förut och säger det igen, skaffa en egen tjej! Sa Justin och skrattade lite innan även han fick en kram av Chaz som också skrattade lite.
- Du är fin! Såg jag Ryan mima innan han gav mig en kram. Jag gav honom ett leende som svar och tog sedan av mig min jacka.
Vi satte oss i en ring på golvet och tog fram alla julklappar. Jag och Justin skulle ge våra till varandra ikväll när hela familjen var samlad hos mig men vi skulle ge Ryan och Chaz sina nu. Jag började ge min till Ryan och han slet snabbt upp den. Han tittade på sin present och log stort. Han tog på sig tröjan som var marinblå med texten STRATFORD på framsidan och sen gav han mig en kram som tack. Efter det gav jag min present till Chaz och han slet upp den lika snabbt som Ryan nyss hade gjort. Han tog upp mobilskalet som jag hade köpt till honom. Det var svart och på baksidan stod det TWENEEI med gröna diamanter. Han satte på det på sin blackberry och gav mig sedan en lång kram och en puss på kinden. Jag log och sen tryckte Ryan och Chaz upp mina presenter som dom köpt till mig i mitt knä. Jag började med Ryans och öppnade det snabbt. I pappret låg en kartong som jag öppnade och i kartongen låg en vit kort klänning med ljusgröna broderier på bysten. Det satt ett grönt sidenband under bysten som skilde den vita kjolen från den broderade överdelen. Jag tittade på den länge innan jag gav Ryan en kram och viskade ett tack i hans öra. Sen tog jag Chaz packet och öppnade det. Det var en svart ask med ett rosa band runt. Under bandet låg en lapp som jag tog upp och läste.
Något speciellt till någon speciell!
Stod det med Chaz handstil. Jag gav honom ett leende och jag såg att han rodnade lite. Jag drog av bandet och öppnade asken. I asken låg ett foto album och en skiva. Jag tittade på honom med en förvånad blick.
- I albumet är det foton på alla oss från sommaren och på skivan är det några filmer som jag spelade in när vi var på stranden och hemma hos varandra och några låtar som vi lyssnade mycket på! Sa han och log lite blygt.
- Tack tack tack! Sa jag och kastade mig i hans famn och gav honom en puss på kinden.
När Ryan fick sin present från Justin skrattade han lite och lyfte upp en grön keps med texten BUTLER broderad på. Dom gjorde sitt handslag och sen gav Justin sin present till Chaz. Chaz fick en ny skateboard. Den var faktiskt ganska snygg. Även dom gjorde sitt hanslag och sen fick Justin sina presenter som bestod av ett silver armband från Chaz och ett vitt DC skärp från Ryan.
- Em, 4 paket kvar! Sa Ryan och log.
- Va? Sa jag och tittade chockat på honom.
- Det är från alla oss 3, för att du är bäst! Sa Chaz och blinkade. Jag log stort och tog det första paketet. Jag öppnade det och det låg ett silvrigt Thomas Sabo armband.
- Innan du säger något, resten av paketen är den stora ”grejen” med det hela och varje present har en betydelse! Sa Chaz innan jag hunnit öppna munnen. Jag öppna det andra paketet och där i låg en berlock till armbandet som föreställde en änglavinge.
- Eftersom att du är en ängel! Sa Ryan och log stort. Jag besvarade honom med ett lika stort leende. Jag tog upp det tredje paketet och där i var en till berlock. Det var nyckel.
- För att du har nyckeln till våra hjärtan! Sa Chaz och log. Mitt leende blev lite större och jag öppnade det sista paketet. Det var en liten pusselbit med texten FAMILY och ett litet hjärta inristat i.
- För att du är pusselbiten i våra liv som gör oss och våran stora familj hel! Sa Justin och pussade mig på kinden.
- Tack! Viskade jag fram och log samtidigt som jag kände en tår falla ner för min kind.
- Vi älskar dig över allt annat och utan dig vore livet värdelöst! Sa Ryan och log. Jag gav alla tre en stor kram och sen hjälpte Chaz mig att ta på mig armbandet.
Min Värld Kapitel 19
Tidigare:
Vi tog våra väskor och gick mot utgången för att möta pappa. När jag såg honom började jag le men när jag såg personen som stod bredvid honom klarade jag det inte längre. Jag släppte mina väskor och sprang mot hans öppna armar.
Emelies perspektiv:
När jag kom fram till honom såg jag ett leende leka på hans läppar innan jag kastade mig i hans famn.
- gud vad ja har saknat dig Chaz! Sa jag och log.
- Jag har saknat dig också tweenie! viskade han i mitt öra.
- Jag också så dela med dig av kvinnan broder! Sa plötsligt Ryan som stod bakom mig och log.
- Ryan! Skrattade jag och slängde mig i hans famn också
- Tjenare syrran! Sa han och log.
När vi satt i bilen på väg hem kunde jag inte sluta le. Ryan och Chaz satt och tjafsade som dom alltid gjorde och jag var äntligen tillbaka i Stratford. Allt jag kan säga är FANTASTISKT!
När jag hade packat upp allt som jag behövde packa upp hoppade jag in i duschen och tog en snabbdusch. När jag var klar satte jag upp håret i en sedfläta och sen tog jag på mig ett par tights och en lila tunika. Jag tog en svart tun kofta över för att inte frysa. När jag var klar tog jag min påse med julklappar och gick ner i vardagsrummet och la dom under granen. När jag var klar skulle jag precis springa upp på mitt rum igen när det knackade på dörren. Jag gick ut i hallen och öppnade. Jag bara stod där och tittade framför mig. Jag kände hur en tår rann ner för min kind och jag började le. Efter tre sekunder kastade jag mig i famnen på honom.
Justins perspektiv:
Jag såg en tår falla innan hon började le. Hon kastade sig i min famn och jag pressade henne hårt mot mitt bröst. Jag kunde inte fatta att jag äntligen hade henne i min famn igen.
- Justin! Mumlade hon i min tröja samtidigt som hon drog in min doft.
- Em! Sa jag och även jag drog in hennes doft. Vi stod där länge och bara kramades. Efter ett tag släppte jag henne och hon tittade in i mina ögon. Jag tog min hand och torkade bort tårarna från hennes kinder. Sen kysste jag henne passionerat. När våra läppar skildes åt stängde jag dörren som fortfarande stod öppen och sen pussade jag henne igen och igen och igen.
Emmelies perspektiv:
När han hade stängt dörren överföll han mig med pussar. Det måste ha varit minst 5000 på rad eller nått. När han slutade kunde jag inte låta bli att fnissa. Jag var så glad att äntligen få se honom igen. Han tittade in i mina ögon och log.
- Jag älskar dig! Sa han och fortsatte le.
- Jag älskar dig också! sa jag och tog hans hand. Han flätade ihop våra fingrar och sen gick vi upp på mitt rum.
Justin satte sig på sängen och tittade på mig medans jag satte igång filmen. När jag var klar kröp jag upp bredvid honom och han la armarna om mig. När halva filmen hade gått tröttnade vi och började prata istället.
- Jag ser att du fortfarande har ringen på dig! Sa Justin plötsligt med ett stort leende på läpparna.
- Jag tar aldrig av den! Sa jag och log tillbaka.
- Inte jag heller, och konstigt nog har ingen märkt den! Skrattade Justin. Hans skratt klingade i mina öron.
- Så det är fortfarande ingen som vet om oss? Sa jag och tittade på honom med ett leende.
- Nej, men jag älskar dig lika mycket ändå! Det vet du va? Sa han och tittade allvarligt på mig. Jag kysste honom mjukt på läpparna och sa sedan.
- Det vet jag! Med ett leende. Vi fortsatte att prata om allt mellan himmel och jord. Efter 3 timmar kom mamma och pappa hem med all julmat som dom hade varit och handlat.
- Jag vill att du träffar min mamma! sa jag och log samtidigt som jag sträckte min hand mot Justin. Utan att säga ett ord tog han den och reste sig ur sängen. Vi gick hand i hand ner till köket där mamma och pappa plockade in allt i kylskåpet.
- Hej ungar! Sa pappa glatt.
- Hej! Sa jag och Justin i kör.
- Du måste vara Justin?! Sa mamma och log.
- Jag är Rose, Emelies mamma! sa hon och skakade Justins hand.
- Trevligt att träffas! Sa Justin och log.
- Hur många blir vi egentligen? Sa jag och tittade chockat på all maten.
- Haha många! Sa mamma och skrattade.
- Min familj och mitt crew kommer plus din familj! Sa Justin och log.
- Ska vi fira jul tillsammans?! Sa jag och sprack upp i ett leende.
- Klart vi ska! Man ska spendera julen tillsammans med sin familj! Sa Justin och log.
- Tack! Mimade jag fram mot pappa när Justin gav mig en kram, eftersom att jag förstod att det var pappas ide. Han log bara ett stort leende som svar.
förlåt för en usel uppdatering! den kommer inte bli bättre heller.... jag åker iväg till England i morgon och när jag kommer hem igen åker jag på läger och sen på semester med min familj, jag kommer inte vara hemma på drygt 5 veckor men när jag kommer hem lovar jag att uppdatera :)
Min Värld Kapitel 18
Tidigare:
- Yo mannen, wats up? Svarade Usher med glad röst.
- Jo det är väll okej… sa jag
- Jag vet att du saknar henne men du måste rycka upp dig! Sa han med sin vuxna röst.
- Ja men det är svårt när man inte kan tänka på annat! Sa jag och gjorde en min för mig själv.
- Och därför ska vi få dig att tänk på annat! Jag hörde lömskheten i hans röst.
- Vad menar du? Sa jag chockat.
- Vi ska börja med din nya skiva! Sa han med exalterad röst.
Emelies perspektiv:
Jag sprang upp på mitt rum och tog fram mobilen, jag slog in hans nummer och ringde.
- Hallå! Hörde jag honom svara, gud vad jag hade saknat hans röst!
- Jag fick ett A! sa jag med glad röst.
Justins perspektiv:
min mobil ringde och jag plockade upp den ur fickan och Usher tittade på mig. Jag gav honom en ursäktande blick innan jag svarade.
- Hallå!
- Jag fick ett A! hörde jag Em ropa med glad röst.
- Ehh va? Sa jag och kände mig förvirrad.
- På engelska provet! Sa hon med samma glada röst.
- Det är ju fantastiskt! Sa jag och log. Jag kände mig ganska stolt över henne.
- Tack för att du hjälpte mig! Sa hon med lugnare men fortfarande glad röst.
- I can´t do everything but I would do anything for you! Sa jag och log.
- Älskar dig baby! Sa hon med sin vackra röst.
- Älskar dig också! sa jag och kände hur längtan grep tag i mig igen.
När vi hade avslutat samtalet vände jag mig mot Usher igen och han tittade bara på mig.
- Vad? Sa jag och kände ett leende leka på mina läppar. Han skrattade bara och skakade på huvudet.
Emelies perspektiv:
Jag slog upp ögonen och stängde av alarmet. En vecka kvar! Jag hoppade in i en varm dusch. När jag var klar tog jag på mig ett vitt linne, ljusa jeans och en stickad svart tröja över. Det hade blivit riktigt kallt ute nu och snön hade börjat komma. Det var bara tre dagar kvar i skolan och sen var det bara ytterligare fyra dagar innan jag och mamma äntligen skulle åka till Stratford.
Jag satte mig i bänken bredvid Felicia och gav henne ett leende innan jag tittade fram mot tavlan där våran lärare precis hade börjat med mattelektionen.
- Julhandla efter skolan? Sa Jenny som kom upp bredvid mig och Felicia i korridoren. Vi båda nickade och sen gick vi till våra sista lektioner för dagen.
När vi hade handlat i någon timme hade jag köpt Julklappar till nästan alla och en klänning som jag skulle ha på julafton. Det var en kort ljusblå sidenklänning med ett svart sidenband under bysten. Vi bestämde oss för att gå och ta en ficka för att få ny energi. När vi hade satt oss ner började vi prata om vad vi skulle göra på jullovet.
- Vad hade du tänkt ge till Justin i julklapp då? frågade Jenny och tittade på mig.
- Jag vet inte! Jag vill verkligen ge honom något han vill ha! Sa jag och såg fundersam ut.
- Du kan ju alltid smsa och fråga! Sa Felicia och log. Jag log tillbaka och tog upp min mobil.
Vad önskar du dig i julklapp baby? xxEm
All I want for christmas is you! ;) haha nej för att vara seriös… nej det är bara dej jag vill ha! ;) xxJB
Nej men var lite seriös nu biebs! :p xxEm
Vad som helst från dig blir perfekt älskling! xxJB
Okej då blir det en överraskning;) xxEm
Jag la ner mobilen och vi bestämde oss för att försöka hitta något till Justin. Efter någon timme hade jag hittat dom perfekta julklapparna som bestod av ett par hörlurar där det stod JB på varje sida och ett halsband med Kanadas flagglöv.
Justin perspektiv:
När jag hade smsat färdigt med Em la jag ner mobilen i fickan och fortsatte slå in julklapparna som jag sen la ner i min resväska. Det var bara en vecka kvar tills jag skulle få träffa Em igen. Tiden utan henne hade faktiskt gått fortare än jag rode dom skulle men dom dagar som nu var kvar skulle gå hur segt som helst.
Det var nu bara 2 dagar kvar! Jag, mamma, Kenny och Usher skulle åka till Stratford ikväll. Dom senaste dagarna hade jag spelat in låtar till mitt nya album och vi hade precis släppt det.
Jag hoppade in i duschen och tog en lång varm dusch. När jag var klar fixade jag håret och tog på mig mina kläder. Det fick bli ett par slitna jeans och en grå stickad tröja med en vit t-shirt under. Jag packade sedan ner det sista i väskan och gick sedan ner till hallen och ställde min stora väska bredvid mammas och la min ryggsäck på den stora väskan. Jag gick in i köket och tog en flaska vatten från kylen samtidigt som jag ringde mamma.
- Hej gubben! Svarade hon glatt.
- Hej! Sa jag lika glatt som henne.
- Är du klar för att åka? Frågade hon.
- Japp så klar som jag kan bli! Sa jag och log.
- Okej, vi kommer och hämtar dig om tio minuter! Sa mamma.
Jag gick ut i hallen och tog på mig mina svarta supras och en svart skinnjacka. Sen tog jag våra väskor och gick ut på trottoaren för att vänta på dom andra. Efter tio minuter svängde Ushers lila range rover upp på våran gata. När den stannade hoppade Kenny ut för att lägga in dom stora väskorna i bakluckan medans jag hoppade in i bilen. Jag hälsade på mamma och Usher och när Kenny kom in i bilen gav han mig ett handslag innan vi började åka mot flygplatsen.
Emelies perspektiv:
Jag vände mig om och vinkade en sista gång åt Jenny och Felicia innan jag och mamma gick på planet. Vi hittade snabbt våra platser och satte oss ner. När vi hade spänt fast oss lutade jag mig tillbaka.
- Nervös? Frågade mamma och log mot mig.
- Nej, glad! Sa jag och log tillbaka. Mamma skrattade lite strök mig på huvudet.
När planet hade lyft tog jag fram min Ipod och mina hörlurar sen satte jag på musik. När Justins låt I´ll be kom så somnade jag. När mamma väckte mig igen hade hon köpt varsin dricka och en macka som jag snabbt åt upp. Jag och mamma satt sedan och spelade kort ända tills det var dags att landa.
Vi tog våra väskor och gick mot utgången för att möta pappa. När jag såg honom började jag le men när jag såg personen som stod bredvid honom klarade jag det inte längre. Jag släppte mina väskor och sprang mot hans öppna armar.
Min Värld Kapitel 17
Tidigare:
- Det är inte officiellt än men, Justin Bieber! sa jag tyst och tittade på dom. Dom bara satt där och gapade som två fån. Jag skakade handen framför deras ansikten för att dom skulle vakna till liv igen. Dom tittade på varandra och ett leende började leka på deras läppar.
- Grattis! Sa dom och gav mig en lång kram.
Emelies perspektiv:
Jag, Ryan och Chaz gick ner för gatorna i Stratford. Vi var på väg mot gallerian för att shoppa. Plötsligt stannar Chaz och pekar bort mot torget och jag vänder blicken ditåt. Där ca.20 meter bort står han, Justin Bieber! han står och pratar med en tjej och jag antar att det är ett fan. Helt plötsligt lutar sig Justin fram och KYSSER henne! Mitt hjärta stannar och jag känner hur tårarna bränner. Justin tar tjejens hand och går emot oss när dom passerar oss tittar Justin på Ryan och Chaz och ler. Tårarna börjar rinna, det kan inte vara sant!! Han skulle aldrig göra så mot mig! Jag stänger ögonen, jag vill inte se vad som händer.
Jag öppnar ögonen igen och känner hur tårarna forsar mer för mina kinder. Jag torkar bort dom och säger sedan tyst för mig själv.
- Det var bara en dröm! Med en lättad suck.
Jag hoppar in i duschen, första dagen i skolan. När jag har duschat tar jag på mig ett par svarta, tajta jeans och ett vitt linne med en marinblå kofta över. Jag låter mitt hår hänga fritt och tar på mig lite maskara. När jag har ätit frukost och borstat tänderna går jag ut i hallen och tar på mig mina vita converse innan jag springer till bussen.
- Välkomna tillbaka allihopa! Sa våran lärare och log stort när alla hade satt sig i sina bänkar.
- Tack! Hörde man vissa mumla i rummet. Det märktes hur trötta var efter den tidiga morgonen.
- Idag ska vi börja med att gå igenom engelskan som vi ska ha prov på nästa vecka. Sa hon och fortsatte le. Man hörde vissa sucka och ta upp sina böcker.
- Vi ska lära oss om engelsktalande länder och på provet ska ni skriva en uppsats om vad ni har lärt er! Mer suckningar fyllde rummet.
- Ni får alla välja mellan England, USA och Kanada, så sätt igång! sa hon och klappade i händerna. Jag visste direkt vilket land jag skulle välja! Jag tittade på Jenny och Felicia som satt bredvid mig och alla tre nickade.
- Kanada! Sa vi sedan i kör innan vi gick till biblioteket för att hitta bra böcker vi kunde plugga i.
Skolveckan gick fort och men jag hade inte riktigt kunnat koncentrera mig eftersom att jag tänkte på Justin och mardrömmen jag haft. Jag försökte att inte tänka mer på det och gick ner och satte mig i köket med mamma. Jag slog mig ner på en stol och gav ifrån mig en suck. Mamma som stod och lagade mat vände sig om och tittade bekymrat på mig.
- Hur är det gumman? Sa mamma och log lite.
- Okej antar jag. Sa jag och ryckte på axlarna.
- Jag märker att det är något, så snälla berätta bara! Sa hon och tittade bedjande på mig.
- Jag saknar Stratford! Sa jag och suckade igen.
- Jag förstår det men vi ska ju snart åka dit! Sa mamma och log ett snett leende.
- Om 3 ½ månad ja! Sa jag och tittade på henne med allvarlig min. hon suckade och gick och satte sig bredvid mig. Hon strök sin hand över min kind och tittade mig i ögonen.
- Han kommer finnas där för dig när du kommer tillbaka, jag lovar! Sa hon och pussade mig i pannan.
Justins perspektiv:
Jag satte mig ner på soffan inne i vardagsrummet. Äntligen var vi hemma! Jag hörde mamma komma in med väskorna genom ytterdörren och jag gick för att hjälpa henne. När vi hade fått in alla väskor gav hon min ett tacksamt leende innan jag sprang upp på mitt rum för att packa upp.
Jag tog upp mobilen och slängde mig på soffan i vardagsrummet när jag hade packat upp allt. Jag slog in Ushers nummer och satte mobilen mot örat.
- Yo mannen, wats up? Svarade Usher med glad röst.
- Jo det är väll okej… sa jag
- Jag vet att du saknar henne men du måste rycka upp dig! Sa han med sin vuxna röst.
- Ja men det är svårt när man inte kan tänka på annat! Sa jag och gjorde en min för mig själv.
- Och därför ska vi få dig att tänk på annat! Jag hörde lömskheten i hans röst.
- Vad menar du? Sa jag chockat.
- Vi ska börja med din nya skiva! Sa han med exalterad röst.
kort del men det är en del i alla fall... det kanske kommer en till i morgon.
Min Värld Kapitel 16
Tidigare:
- Justin släpp ner mig! Skrattade hon.
- Bara om jag får en puss! Sa jag och gjorde en hundvalpsblick.
- Men ska vi spela seriöst eller?! Sa Ryan och försökte se alvarlig ut, han lyckades nästan men sen brast Chaz ut i skratt och då var det kört. Det slutade med att 3 sekunder senare låg vi alla 4 på marken och skrattade.
Emelies perspektiv:
Jag vaknade av att min mobil ringde och jag svarade trött.
- Mm. Mumlade jag fram
- Vill du följa med mig och Jenny och ta en ficka? Hörde jag Felicia glatt fråga.
- Visst! Svarade jag.
- Okej ses på det vanliga stället om 1 timme, då får du berätta allt om din sommar! Sa hon med samma glada röst.
- Okej, ses! Sa jag och la på.
Jag försökte komma på vad jag skulle berätta för dom samtidigt som jag tog en dusch. Problemet var bara att alla saker lede fram till samma sak, Justin. Jag visste inte riktigt om jag kunde berätta om honom eller inte men jag bestämde mig för att smsa honom och fråga vad han tyckte. När jag hade duschat klart satte jag på mig min blommiga kjol som går lite över midjan och till det ett svart linne. Jag flätade mitt hår i en sned fläta som fick ligga över min axel. När jag var klar tog jag min mobil och skickade ett sms till Justin.
Hey baby, jag ska ut och ficka med mina vänner idag och dom vill veta allt om Stratford! Därför undrar jag om det är okej att jag berättar om dig, Ryan och Chaz? Älskar dig xxEm
När det var skickat gick jag ner för att äta en liten frukost. När jag hade ätit upp och borstat tänderna gick jag mot kaféet där jag skulle träffa dom andra. När jag kom fram stod dom och väntade på mig utanför och när dom såg mig stormade dom fram till mig och vi kramades länge.
Vi hade precis satt oss ner och börjat äta när Jenny frågade.
- Så hur var det i Stratford? Hon tittade på mig med ett leende. Jag hade fortfarande inte fått något svar från Justin så jag bestämde mig för att berätta om huset och vad jag hade gjort.
- Så vi såg på Facebook att du hade fått några vänner? Sa Felicia och tittade på mig. Det ända jag kunde tänka var snälla Justin rädda mig, men jag fick fortfarande inget sms.
- Ehh ja, Ryan och Chaz! Sa jag och log ett litet leende och hoppades på att dom inte märkte hur obekväm jag var.
- Haha dom har ju samma namn som Justins vänner! Sa Felicia och skrattade.
- Haha ja! Sa jag och log ett stelt leende.
- Vad menar du? Sa Jenny och tittade på mig.
- Vadå? Sa jag och log.
- Du menar väll inte att det var Ryan och Chaz, Justins vänner?! Sa hon och tittade allvarligt på mig.
- Jag… började jag men avbröts när min mobil plingade till. Jag tog upp den och det var ett sms från Justin som jag snabbt öppnade.
Klart du får! Men tänk på att det inte är officiellt än! Älskar dig också! xxBieber
Stod det och jag pustade ut av lättnad, jag var räddad!
- Du vadå? Sa Jenny och tittade på mig för att jag skulle fortsätta.
- Det är typ dom! sa jag tyst och tittade ner på bordet. När jag inte fick något svar tittade jag upp på dom och dom stirrade bara på mig.
- Säg något? Sa jag och tittade bedjande på dom.
- Så du är vän med Ryan och Chaz? Sa Jenny och tittade på mig med en förvånad min.
- Ja, vi är faktiskt ganska bra vänner! Sa jag och provade att le för att lätta upp stämningen.
- Coolt! Sa dom båda i kör och nickade med små leenden på läpparna.
- Några fler coola överraskningar? Skämtade Felicia. Jag skruvade lite på mig innan jag bestämde mig för att berätta om Justin.
- Jag har fått en pojkvän också! sa jag och tittade på dom.
- Vad heter han då? sa Felicia och försökte sig på ett leende.
- Det är inte officiellt än men, Justin Bieber! sa jag tyst och tittade på dom. Dom bara satt där och gapade som två fån. Jag skakade handen framför deras ansikten för att dom skulle vakna till liv igen. Dom tittade på varandra och ett leende började leka på deras läppar.
- Grattis! Sa dom och gav mig en lång kram.
Min Värld Kapitel 15
Tidigare:
Jag vände mig om och vinkade en sista gång innan jag gick på planet bort från Kanada och dom jag älskar hem till Sverige och dom jag älskar, frågan var bara vad jag älskade mest!
Emelies perspektiv:
Jag tog min väska och gick för att hitta mamma. När jag såg henne rusade jag in i hennes armar och vi kramades länge.
- Gud vad jag har saknat dig gumman! Hur har du haft det? Sa hon och log stort.
- Jag har saknat dig också! jag har haft det fantastiskt bra! Sa jag och log men jag kände fortfarande lite smärta över att lämna Kanada.
Vi hoppade in i bilen och pratade om allt jag hade gjort och om mina nya vänner. När vi äntligen kom hem slängde jag mig på sängen och mamma kom upp med min väska till mitt rum. jag orkade inte packa upp men sen kom jag på vad Justin hade sagt om överraskningen och skyndade mig att öppna väskan. Jag tog upp lådan som låg där och satte mig på sängen och öppnade den.
Justins perspektiv:
- Upp med hackan pojke! Sa Morfar där vi satt vid köksbordet och åt middag. Em hade varit borta i några timmar och jag saknade henne redan.
- Tack för maten! Sa jag och reste mig.
- Dom här 4 månaderna kommer gå fortare än du tror gubben! Sa mamma och log.
- Ja jag hoppas det! Mumlade jag och började gå mot mitt rum.
Jag slängde mig på sängen och tog upp min mobil som låg i fickan, jag loggade in på twitter och skrev
The best summer in my life just ended #sadtruth
Precis när jag hade skickat iväg tweeten plingade min mobil till, sms från Em. jag öppnade det snabbt.
Hej baby, tack för överraskningen! Jag älskar dig mer än något på jorden och jag saknar dig redan xxEm
Haha det var så lite så ;) saknar och älskar dig också xxJB
Svarade jag snabbt.
Emelies perspektiv:
I lådan låg ett brev och en tröja. Jag tog först upp tröjan, det var Justins svarta t- shirt som jag lånade och sov i när jag hade glömt min pyjamas. Jag behövde inte ens lukta på den för att känna Justins doft. Jag kände hur tårarna började bränna men vägrade gråta igen! Jag la ner tröjan i lådan igen och tog upp brevet och läste det.
Inga ord i världen kan beskriva vad jag känner för dig! Att säga att jag älskar dig är inte tillräkligt för jag känner mer än så för dig! Jag kan inte leva utan dig, jag behöver dig lika mycket som jag behöver luft! Du är min värld, mitt hjärta, mitt liv, mitt allt! Du och jag för alltid!
JUSTIN DREW BIEBER
LOVES
EMELIE MARIA ELDI
Jag vek ihop brevet och kände hur tårarna rann ner för mina kinder, jag tog upp mobilen och skickade ett sms till Justin och fick snabbt svar. Jag hörde hur min dörr öppnades och torkade snabbt bort tårarna och tittade på mamma.
- Vad är det gumman? Sa hon och tittade oroligt på mig samtidigt som hon satte sig bredvid mig på sängen.
- Inget! Sa jag och tittade ner på mina händer.
- Du vet att du kan säga allt till mig gumman?! Sa hon och jag kände hur hon fortfarande tittade på mig.
- Det är bara det… började jag och mamma tittade på mig för att jag skulle fortsätta.
- Jag vet inte hur jag ska klara det här! Sa jag och tårarna började rinna igen.
- 4 månader ifrån Justin, Ryan och Chaz är för mycket! sa jag och tittade på mamma.
- Ja men du kommer klara det jag lovar. När skolan börjar får du annat att tänka på! Sa mamma och log. Jag gav henne en kram och sen gick vi båda och la oss.
Jag vaknade sent morgonen efter och mamma hade redan åkt till jobbet. Jag masade mig upp ur sängen och hoppade in i duschen. När jag var klar tog jag på mig mina rödsvart rutiga shorts och en vit t- shirt. Jag gick ner i köket och åt frukost sen bestämde jag mig för att slappa resten av dagen. Det var bara 3 dagar kvar tills skolan började.
Justins perspektiv:
När jag vaknade på morgonen gick jag med en suck ur sängen och gick till köket för att äta frukost. När jag var klar gick jag tillbaka till mitt rum och började packa min väska, i morgon skulle jag och mamma åka hem till ATL igen.
Efter 1 timme hade jag packat färdigt och då bestämde jag mig för att ringa Chaz och fråga om han och Ryan ville spela basket.
Vi bestämde träff på basketplanen och jag skyndade mig iväg. Jag ville verkligen spendera den sista tiden här i Stratford med mina vänner.
- Aye Justin!! Jag hörde Ryan ropa långt borta.
- Ehh va? Sa jag och tittade på honom.
- Vad tänker du på? Sa han och tittade på mig med en konstig blick som var svår att uppfatta.
- Inget… sa jag och tittade ner i marken. Men jag ljög! Mina tankar var riktade mot förra gången vi hade spelat basket, med Em…
Vi hade delat upp oss i lag, jag och Ryan mot Em och Chaz.
- Och Chaz gör en poäng till! Ropade Chaz och sprang runt som ett flygplan över hela planen. Jag hörde Em skratta sitt fina skratt och tittade på henne, hon var så vacker. När Chaz äntligen slutat tönta sig och vi kunde spela igen var Ryan snabb med bollen och dribblade bort Chaz men sen kom Em och tog bollen ifrån honom. Ryan såg helt chokad ut där han stod helt plötsligt utan boll. Jag försökte ta bollen ifrån Em men det gick inte så bra så istället lyfte jag upp henne och hon började skratta.
- Fuuusk! Ropade hon samtidigt som hon skrattade.
- Justin släpp ner mig! Skrattade hon.
- Bara om jag får en puss! Sa jag och gjorde en hundvalpsblick.
- Men ska vi spela seriöst eller?! Sa Ryan och försökte se allvarlig ut, han lyckades nästan men sen brast Chaz ut i skratt och då var det kört. Det slutade med att 3 sekunder senare låg vi alla 4 på marken och skrattade.
Min Värld Kapitel 14
Tidigare:
- Du vet att jag inte har kunnat vara här så mycket som jag vill och jag hoppas du kan förlåta mig för det och inte vara arg på mig! Hörde jag hennes pappa säga, jag kunde höra hur ledsen han var över det i hans röst.
- Jag skulle aldrig kunna vara arg på min bästa vän! Jag kunde höra på Ems röst att hon log.
- Jag älskar dig gumman och vi ses vid jul igen!
- Jag älskar dig också!
Jag hörde Ems steg komma närmare och efter någon sekund stod hon framför mig redo att åka hem till mig.
Emelies perspektiv:
Justin var inne i badrummet och borstade tänderna så jag kröp ner under täcket medans jag väntade på honom. Jag kunde inte sluta tänka på att det här var sista kvällen i Stratford. Jag fattade det inte, det var inte verklighet! Jag lyfte upp min hand och tittade på min ring. Den var så vacker! Den fick mig att inse hur seriös Justin verkligen var när han sa att han älskar mig.
- Gillar du den baby? Jag hoppade till och tittade på honom där han stod i dörröppningen.
- Jag älskar den! Sa jag och log.
- Inte mer än du älskar mig hoppas jag! Sa Justin och blinkade samtidigt som han gick mot sängen och la sig bredvid mig.
- Det går inte att älska någonting mer än vad jag älskar dig! Sa jag och la mig på hans bröst.
- Kan bara hålla med dig! Sa Justin.
- Älskar du också dig?! Sa jag och tittade chokat på honom innan jag lipade och började fnittra.
- Klart jag gör! Sa Justin och blinkade.
- Jag menade dig knäppis! Sa han och pussade mig i pannan.
- Haha, god natt Swettie. Sa jag och kysste honom.
- God natt beautiful! Sa han och log.
Jag vaknade av att klockan ringde. Jag vände mig om och stängde av den. 06.00 visade min mobil, jag suckade och vände mig om för att väcka Justin.
- Vakna baby! Viskade jag och pussade honom i nacken.
- Åååh, gå av mig! Suckade Justin med sitt usla morgon humör. Istället för att göra som han sa la jag mig på honom.
- Nej men hej snygging! Sa han och log. Jag kunde inte låta bli att himla med ögonen och skratta lite åt honom. Han gav mig sedan en lång kyss innan vi var tvungna att gå upp och göra oss klara.
Vi stannade utanför flygplatsen och alla hoppade ur bilen förutom jag och Justin.
- Hade vårat förhållande varit officiellt hade jag kunnat göra såhär där inne! Sa han och gav mig en lång kyss som samtidigt var för kort med tanke på hur lång tid det skulle vara tills jag fick känna hans läppar emot mina igen.
- Jag kommer sakna dig, din doft, dina ögon, ditt leende, ja allt med dig Justin! Sa jag och försökte le.
- Jag kommer sakna dig också! men jag har en överraskning till dig som ligger i din väska när du kommer hem till Sverige! Sa han och blinkade. Jag gav honom ett leende och sen gick vi in till flygplatsen.
När jag hade checkat in väskorna kom den jobbigaste delen av den här resan, att säga hej då! Jag gick först till Kenny och gav honom en lång kram som han besvarade utan att säga något. Sen gick jag till Dian och gav henne en kram. När hon hade släppt mig strök hon handen över min kind och tittade mig i ögonen och gav mig ett sorgset leende som jag besvarade så gott jag kunde utan att börja gråta. Jag gav sedan Bruce en kram och hörde hur han viskade i mitt öra.
- Allt kommer bli bra! Jag gav honom ett leende och kände hur gråten kom närmare.
Jag gav Pattie ett leende innan hon gav mig en lång kram.
- Vi ses snart igen! Viskade hon i mitt öra innan hon släppte mig.
Jag tittade sedan på mina två bästa vänner och undrade vem jag skulle krama först eftersom att jag älskade dom båda lika mycket. Jag bestämde mig för att börja med Ryan. Han gav mig en lång hård kram.
- Jag kommer sakna dig lillsis! Sa han och jag hörde i hans röst att han också var ledsen. Mina ögon började fyllas med tårar men jag vägrade låta dom rinna.
- Jag kommer sakna dig också! sa jag och gav honom ett handslag.
- Lova att ringa mig och smsa annars kommer jag dö! jag älskar dig tweenie! sa Chaz när jag kramade honom. Och nu klarade jag det inte längre, tårarna började rinna.
- Jag älskar dig också Chazie, du är bäst! Sa jag och tittade på honom. Han strök bort en tår från mig kind och log.
Jag kramade Justin hårt och länge och jag kände hans varma kropp emot min. jag tog ett djupt andetag och kände hans doft. Jag visste att det skulle vara jobbigt att säga hej då men det var mer än så, det gjorde ont. Tårarna rann bara mer och mer när jag tänkte att det var 4 månader kvar tills jag skulle få träffa dessa underbara människor igen.
- Snälla älskling du måste sluta gråta annars börjar jag också! log Justin sorgset.
- Ja om det ändå inte var 4 månader skulle det vara lättare! Sa jag och tittade ner i marken.
- Vi klarar det älskling, tillsammans klarar vi allt! Och glöm aldrig att jag älskar dig! Sa Justin och lyfte min hacka och tittade mig allvarligt i ögonen. Jag nickade och gav honom en sista kram.
- Jag älskar dig också! viskade jag i hans öra och han gav mig en puss på kinden innan jag var tvungen att gå. Jag vände mig om och vinkade en sista gång innan jag gick på planet bort från Kanada och dom jag älskar hem till Sverige och dom jag älskar, frågan var bara vad jag älskade mest!
kommentera :)
