Tidigare (Emelies perspektiv):

-         Jag vill verkligen inte lämna dig men jag älskar att vara i Stratford! Sa jag och log men hade gråten i halsen.

-         Det är lugnt, så länge du lovar att jag får komma och hälsa på! Sa hon och skrattade lite.

-         Jag lovar! Skrattade jag också. Vi gav varandra en kram och sen gick vi till klassrummet för att avsluta dagen.

Tidigare (Justins perspektiv):

-         JAG SKA INTE FLYTTA!!! Ropade Ryan när han sprang upp till mitt rum och kastade sig runt halsen på mig.

 

Justins perspektiv:

Jag och Ryan kramades länge och jag log stort.

-         Du kan tacka din underbara flickvän för det! Skrattade Ryan när han hade släppt mig.

-         Det ska jag! Skrattade jag.

Jag och Ryan åkte hem till honom och jag hjälpte honom att packa upp alla kartonger igen.

-         Så när kommer Em? frågade Ryan där han stod och packade upp alla sina kläder.

-         Om två veckor. Sa jag och log.

-         Två veckor! Ska vi möta henne på flygplatsen? Sa Ryan och log.

-         Ja visst! Sa jag och log stort.

Två veckor senare:

Idag skulle Em äntligen komma till Stratford. Jag gick upp och tog på mig ett par slitna ljusa jeans och en skjorta som var grön och röd. Jag tog på mig mina svarta Supras och gick ner i köket för att äta frukost. När jag var klar gick jag och borstade tänderna och tog på mig min gråa mössa. Jag blev precis klar när Ryans bil stannade utanför huset. Jag tog min mobil och sprang ut till bilen.

-         Yo! Sa jag glatt när jag hade stängt bildörren.

-         Yo! Svarade Ryan lika glatt.

-         Var är Chaz? Sa jag och vände mig om för att titta om han satt i backsättet.

-         Han kunde inte följa med men han kommer över senare. Log Ryan och började köra mot flygplatsen.

Resan gick ganska snabbt och när vi var framme gick vi snabbt in till flyggplatsen och ställde oss för att vänta på Em. Både jag och Ryan var otåliga eftersom att vi hade saknat henne så himla mycket. Jag var ganska förvånad över hur lite paparazzi fotografer som var där men det var ändå ganska skönt.

Efter tio minuters lång väntan kunde jag se Em komma gåendes med sin väska bakom sig. Jag sprack upp i ett stort leende och Ryan som stod bredvid mig gjorde också det. När Em fick se oss sprack även hon upp i ett leende. Hon ökade takten och jag började jogga emot henne. När vi har framme vid varandra släppte hon sin väska och kastade sig i min famn. Jag lyfte upp henne och kramade henne hårt.

Emelies perspektiv:

Jag drog in hans underbara doft och kände hur han lyfte upp mig och kramade mig hårt. Han släppte taget lite och tittade in i mina ögon. Jag kunde inte sluta le. Han slutade le och tittade mig djupt i ögonen.

-         Jag älskar dig! Sa han och började komma närmare samtidigt som han slöt sina ögon. Jag visste vad han tänkte göra. Han tänkte kyssa mig mitt på flygplatsen med paparazzis runt oss.

-         Inte här! Sa jag snabbt.

-         Varför inte? Sa han och såg lite sårad ut.

-         Dom vet inget! Sa jag och nickade menande med huvudet mot alla paparazzis.

-         Då kanske det är dags att dom får det! Sa Justin och log busigt.

Jag fnissade och slöt mina ögon. Efter någon sekund kände jag Justins läppar mot mina och jag blev helt varm. Jag kunde höra hur alla paparazzis började fotografera och försöka få Justins uppmärksamhet. Jag hörde hur någon harklade sig och sen försvann Justins läppar från mina. Jag öppnade ögonen och tittade vem det var som hade harklat sig. Jag log samtidigt som Justin släppte ner mig. Jag slog mina armar om Ryans nacke och han kramade mig hårt. Alla paparazzis fortsatte att fotografera och ställa massa frågor som ingen av oss brydde oss om.

-         Gud vad jag har saknat dig lilsis! Suckade Ryan i mitt öra.

-         Jag har saknat dig också! log jag till svar när han hade släppt mig.

Vi bestämde oss för att åka hem till Justin och äta middag eftersom att alla paparazzis började bli väldigt närgångna. Alla tre hoppade in i bilen och Ryan började köra mot Justins hus. När vi var framme gick vi in och Diane var snabbt ute i hallen.

-         Nej men hej hjärtat! Sa hon glatt och gav mig en lång kram.

-         Hej! Svarade jag glatt.

Vi gick in i köket och Pattie var snabbt framme vid mig och gjorde samma sak som Diane nyss hade gjort. När även Bruce hade gett mig en kram satte sig alla vid bordet och åt middag som Diane hade lagat. Den middagen som gjorde att man kände sig hemma.