...
Men så fort jag får tid till att skriva så ska jag sätta mig och börja på en ny novell :)
The end
Min Värld Kapitel 33
Tidigare:
- Du har förändrat hela mitt liv och jag kommer alltid att älska dig! Viskade hon och jag hörde hur hennes hjärta började ge upp.
- nej baby, du får inte göra såhär mot mig! Jag kände hur paniken steg mer och mer. Helt plötsligt hörde jag ett tjutande ljud och hennes hjärta hade slutat slå!
Justins perspektiv:
Massa läkare kom inspringandes. Jag såg mamma komma och hon kramade mig. Allt jag kunde göra var att stå där och se den jag älskar mest i hela världen dö! allt var som i en film, allt var tyst och gick i slowmotion. Mamma lede mig ut ur rummet och in i väntrummet. Hon berättade för dom andra och det blev kaos. Alla grät och höll om varandra. Efter 45 minuter kom mr. Johnsson in i väntrummet.
- Hon… började han och sen harklade han sig. Alla väntade på att få höra att hon dött.
- Hon lever! Hennes läge är stabilt och hon kommer klara sig! Sa han och log stort.
Alla i väntrummet pustade ut av lättnad och sen försvann nästan alla för att hälsa på henne. Dom som var kvar var jag, Ryan och Chaz.
- Jag sa ju att vi skulle ta oss igenom det här som bröder! Sa Ryan och knuffade till mig.
- Ja det sa du! Log jag mot honom.
Emelies perspektiv:
när alla andra hade gått kom Justin, Ryan och Chaz in till mig. Jag blev glad av att se dom och vi kramades länge. Vi pratade om många saker och skrattade mycket. när dom gick hem fick jag en puss i pannan av Ryan och en på kinden av Chaz. När Justin skulle gå kysste han mig försiktigt på läpparna. Jag hade saknat det så himla mycket. Jag la mina armar runt hans hals och pressade mina läppar hårt mot hans. När jag släppt honom log han stort och jag log tillbaka.
- Jag kommer tillbaka imorgon, jag lovar! Sa han innan han stängde dörren bakom sig.
Jag somnade sent den kvällen och väcktes igen av att Justin pressade sina läppar mot mina.
Justins perspektiv:
- Redo att åka hem? frågade jag henne när hon hade tagit på sig kläderna jag hade med till henne. Det var några veckor efter olyckan. Em hade blivit nästan helt återställd. Hon hade fortfarande några sår i ansiktet och massa ärr som aldrig skulle försvinna.
- Kan jag få se hur jag ser ut först? Frågade hon och tittad osäkert på mig.
- Visst, men du är lika vacker som alltid! Sa jag och pussade henne i pannan.
- Haha roligt skämt Justin! Sa hon och lipade åt mig.
- Varför skulle du inte vara det? Sa jag och tittade chockat på henne.
- För antagligen har jag typ 1000 ärr i ansiktet! Sa hon och tittade menande på mig.
- Några stycken men du är ändå vacker! Sa jag och log mot henne. Hon skakade på huvudet och log innan hon gick in i badrummet för att titta sig i spegeln.
Emelies perspektiv:
Jag gick in i badrummet och lyfte sakta blicken till spegeln. Jag flämtade till och tittade på mig själv. Jag hade ett stort ärr över kinden ett litet vi läppen och ett under ögat som gick ihop med det på kinden. Jag såg hemsk ut! Jag såg en tår rinna ner för min kind. Jag blundade och suckade sen kände jag Justins armar runt min midja.
- Förlåt älskling! Sa han och pussade mig på kinden.
- Jag har i alla fall ett minne av dig som aldrig försvinner! Sa jag och fnissade lite.
- Nu åker vi hem knäppis! Skrattade Justin och tog min hand.
När vi kom ut genom entré dörrarna stod det massor med fans utanför. Dom började skrika och applådera. Jag log stort och kände åter igen Justins armar mot min midja.
- Jag älskar dig mer än något annat, du och jag för alltid och… viskade Justin i mitt öra.
- Alltid! Avslutade jag och log ännu större när Justin kysste mig i nacken.
Mina föräldrar är skilda och har varit det sen jag var två. Pappa flyttade till Stratford i Kanada medans jag och mamma stannade i Sverige. Det var jobbigt att se pappa åka eftersom att han är min bästa vän. Det var mitt liv men efter att jag fick hälsa på pappa i Stratfort en sommar förändrades allt! Jag har 3 bästa vänner en heter Felicia och hon bor i Sverige, dom andra två bor i Stratford och heter Ryan Butler och Chaz Somers. Jag har precis slutat 9:an och nu bor jag i Stratford med min pappa. Jag var med om en svår bilolycka som jag mot alla odds överlevde. Jag glömde nästan, jag har världens bästa pojkvän! Han bor i Atlanta men kommer ofta till Stratford för att hälsa på. Han heter Justin Bieber, ja den Justin. Världens största popstjärna! Jag heter Emelie Eldi och det här är min värld!
Min Värld Kapitel 32
Tidigare:
- Jag kan inte leva utan henne mamma, jag älskar henne så jävla mycket, hon är mitt allt! Hörde jag Justin viska. Jag ville verkligen hålla om honom och känna hans läppar emot mina igen. Jag försökte krama hans hand men det gick inte. Jag bestämde mig för att försöka igen och då…
Justins perspektiv:
Helt plötsligt kände jag hur Emelies hand kramade min. jag släppte mamma och hon tittade frågande på mig.
- Hon kramar min hand! Sa jag och började gråta av lycka istället. Sköterskan tryckte på en knapp och sen kom det in massa läkare. Dom kollade på dom olika maskinerna och sen kom sköterskan och tog Emelies hand.
- Jag är ledsen men du måste ha inbillat dig. Sa hon och tittade på mig.
- Nej jag lovar hon kramade min hand! Sa jag och tittade chockat på henne.
- Hon kramar inte min hand, jag är ledsen Justin! Sa hon och tittade sorgset på mig.
- Här låt mig prova. Sa jag och hon släppte Emelies hand så jag kunde ta den. När jag flätade ihop våra fingrar såg jag hur Emelies fingrar böjdes och hon kramade min hand. Jag tittade upp på sköterskan som stod där och gapade.
- Jag sa ju det! Sa jag och log stort.
- Hon måste veta att det är du! Sa plötsligt mr. Johnsson som stod på andra sidan sängen och kollade på en utav maskinerna. Jag log mot honom och han gick bort mot mamma.
- Jag har aldrig sett två människor älska varandra så mycket som dom två! Hörde jag honom säga till mamma. Jag log för mig själv.
- Snälla öppna ögonen, jag behöver dig för jag älskar dig! Sa jag och pussade Emelies hand. Jag kände mr. Johnssons hans på min axel och jag tittade på honom.
- Det var som… sa han och hans ögon spärrades upp. Jag vände blicken mot Em och där låg hon och tittade rakt in i mina ögon.
- Jag älskar dig också! viskade hon med svag röst.
Jag och mamma var tvungna att lämna rummet när läkarna skulle undersöka henne. Vi gick tillbaka till väntrummet där dom andra satt.
- Hon vaknade! Sa jag och log stort när jag öppnade dörren. Alla som satt där inne tittade på mig och sen kunde man se ett leende hos alla.
Efter ett tag kom en läkare in och sa att Em ville träffa mig men att hon var väldigt svag. Jag reste mig och gick mot hennes rum. när jag öppnade dörren tittade hon upp på mig och log lite. Jag satte mig bredvid henne och tittade på henne med ett leende. Jag öppnade munnen men hon stoppade mig innan jag han börja prata.
- Jag vet att du tänker be om ursäkt men det är inte ditt fel! Sa hon och tittade allvarligt på mig. Hon såg väldigt svag ut och hon var väldigt blek.
- Jag är svag och jag har inte mycket tid kvar! Det ända jag vill är att du inte skyller allt det här på dig själv, okej? Hon tittade fortfarande allvarligt på mig och hennes ögon var blanka.
- Nej du är stark du klarar det här, jag kan inte göra allt men jag gör vad som helst för dig! Snälla stanna hos mig! Sa jag och kände paniken att förlora henne stiga inom mig.
- Du har förändrat hela mitt liv och jag kommer alltid att älska dig! Viskade hon och jag hörde hur hennes hjärta började ge upp.
- nej baby, du får inte göra såhär mot mig! Jag kände hur paniken steg mer och mer. Helt plötsligt hörde jag ett tjutande ljud och hennes hjärta hade slutat slå!
Min Värld Kapitel 31
Tidigare:
- Hon ligger just nu i koma och får bara ta emot några få besökare. Sa han och nickade innan han lämnade rummet. Jag, Ryan och Chaz reste oss snabbt och gick mot hennes rum medans dom andra satt kvar i väntrummet.
Justins perspektiv:
jag öppnade sakta dörren och gick mot sängen med Ryan och Chaz efter mig. När vi kom fram tittade jag på henne och log lite samtidigt som tårarna rann ner för mina kinder. Jag strök henne mjukt över kinden och hennes hud var kall. Jag klarade inte av att vara där inne och se henne helt livlös samtidigt som Ryan och Chaz stod och grät bredvid mig så jag vände mig mot dörren och gick tillbaka till väntrummet.
Jag slog på teven för att slippa tystnaden och för att få annat att tänka på. Det var nyheter och det fick duga.
På morgonen i dag skede en svår olycka. Två bilar kolliderade. Föraren i den bil som körde rätt in i den andra avled omedelbart. I bilen som blev påkörd satt två personer. Föraren och hans flickvän fördes omedelbart till sjukhuset och läget är fortfarande oklart. utanför sjukhuset har minst 100 fans och ett antal tv reportrar samlats för att få reda på lite om hur den kända föraren Justin Bieber och hans flickvän Emelie Eldi egentligen mår.
Jag gav ifrån mig en suck och stängde av teven. Jag vände mig om och möttes av mammas sorgsna blick. Jag reste mig upp och gick ut ur väntrummet och ner för trapporna. Jag tog ett djupt andetag och gick ut genom entré dörrarna. Jag hörde hur alla fans började skrika och jag gjorde ett tecken att dom skulle vara tysta, vilket dom blev.
- Jag ville bara tacka alla för att ni har kommit hit och visar ert stöd. Jag skulle även vilja meddela att jag mår bra och lever. Alla ni fans betyder otroligt mycket för mig men det gör även personen som satt bredvid mig i bilen i dag! Hennes läge är ostabilt och vi vet inte om hon överlever. Jag skulle vilja att vi har en tyst minut för henne och ber för att Emelie ska överleva! Sa jag med gråten i halsen. Alla fans slöt sina ögon och blev helt tysta. Efter en minut öppnade vi ögonen igen och jag fortsatte prata.
- Ni har gett mig så mycket och i gengäld vill jag att ni ska vetta att jag ger er hela mitt hjärta och jag älskar er alla! Sa jag och gjorde ett peasetecken innan jag gick in igen. När jag slog mig ner bredvid mamma igen log hon mot mig och strök mig över kinden.
Emelies perspektiv:
Jag kände hur någon strök mig över kinden och jag försökte öppna ögonen för att se vem det var men jag kunde inte. Jag kunde inte röra mig heller. Efter några sekunder hörde jag en dörr smällas igen. Jag kände hur någon tog min hand och sen hörde jag Chaz röst.
- Hej twinne! Snyftade han.
- Jag ville bara att du skulle veta att jag älskar dig! Och var stark, du kommer klara det här! Han släppte min hand och sen kysste han min kind. Efter ett tag hörde jag dörren stängas igen. Och åter igen tog någon min hand men den här gången var det Ryans röst jag hörde.
- Jag älskar dig lilsis! Snyftade han. Jag ville kunna svara, röra på mig eller se men det gick inte!
- Du måste komma tillbaka till oss! Jag flyttade inte och jag lovade att finnas här för dig när du flyttade hit! Jag finns här och jag kommer alltid finnas här så snälla lämna mig inte! Jag kan fan inte leva utan min syster! Du är en utav dom bästa jag har så kom tillbaka! Jag hörde hur Ryan grät hysteriskt och jag ville bara hålla om honom. Han släppte min hand och gick ut och sen var jag ensam.
Efter en lång stund kunde jag höra dörren öppnas och stängas igen. Jag hörde hur någon flyttade en stol och sen kände jag hur någon tog min hand, Justin! Jag kände igen hans värme och sättet att fläta ihop våra fingrar. Han höll hårt i min hand men jag kunde inte klämma tillbaka.
- Förlåt hjärtat! Om jag hade tittat ordentligt hade jag sett bilen och då hade du aldrig legat här! Och jag vet, alla säger att det inte är mitt fel men det känns så! Jag ville bara att du ska veta att jag älskar dig och att jag alltid kommer finnas här för dig! Jag lovade att jag aldrig skulle lämna dig och det kommer jag inte göra heller! Jag kommer sitta här tills dom bär ut mig! Du måste vara stark och kämpa för du ska klara dig! Jag hörde att han snyftade ibland och jag älskade honom så jävla mycket!
Justins perspektiv:
Jag hörde dörren öppnas och där stod mamma och en sjuksköterska.
- Vi ska åka hem nu gubben. Log mamma mjukt mot mig.
- Du kan åka hem utan mig, jag lovade Emelie att stanna här tills hon vaknar! Sa jag och vände bort blicken från mamma och tillbaka mot Em.
- Vi lovar att ringa om något förändras, du behöver åka hem och vila. Sa sköterskan och log mot mig.
- Vad är det inte alla fattar?! Jag älskar henne mer än något och jag lämnar henne inte! Sa jag irriterat.
- Men gubben du måste också vila precis som Emelie. Sa mamma och tittade förvånat på mig.
- Hon vilar ju hela tiden hon är ju i koma för i helvete! Sa jag och brast ut i gråt. Mamma kom mot mig och höll om mig. Jag kramade henne men jag höll fortfarande i Emelies hand.
- Det kommer bli bra gubben jag lovar! Sa mamma lugnande i mitt öra.
- Nej, allt är mitt fel om jag hade tittat ordentligt hade hon inte legat här! Sa jag och grät fortfarande.
- Det borde vara jag som ligger här hon förtjänar det inte, hon har aldrig gjort något fel! Sa jag och snyftade.
- Så får du inte tänka! Sa mamma och kramade om mig hårdare.
- Jag kan inte leva utan henne mamma, jag älskar henne så jävla mycket, hon är mitt allt! Viskade jag.
Emelies perspektiv:
- Jag kan inte leva utan henne mamma, jag älskar henne så jävla mycket, hon är mitt allt! Hörde jag Justin viska. Jag ville verkligen hålla om honom och känna hans läppar emot mina igen. Jag försökte krama hans hand men det gick inte. Jag bestämde mig för att försöka igen och då…
Åter igen....
Min Värld Kapitel 30
Tidigare:
- Le hurdå? Frågade jag och fortsatte le.
- Sådär stort, du gör bara det när det handlar om grabbarna! Sa Justin och log mjukt mot mig.
- Det är för att jag älskar dom över allt annat! Sa jag och fortsatte titta ut genom fönstret.
- Jag vet! Sa Justin tyst och jag såg i ögonvrån hur han log. När jag vände tillbaka blicken ut genom fönstret igen kunde jag se en bil komma i hög fart mot oss.
- JUSTIN! Ropade jag innan jag kände smärtan fylla min kropp och allt blev svart.
Ryans perspektiv:
jag parkerade bilen och jag och Chaz sprang ut på basketplanen och började spela lite eftersom att Justin och Em strax skulle komma. Efter att vi spelat ett tag kollade jag på klockan.
- Dom skulle varit här för 30 minuter sen! Ropade jag till Chaz som stod på andra sidan planen.
- Tror du att det hänt något? Hörde jag Chaz ropa.
- Papparatsiz kanske?! Ropade Chaz efter några sekunders tänkande.
- Ja kanske, jag ringer Justin och kollar! Jag gick mot bilen för att hämta min mobil. Jag ringde upp Justin och några signaler gick innan jag hörde massa prassel i luren.
- Justin? Sa jag försiktigt.
- Förlåt! Hörde jag honom säga och det lät som att han grät.
- Vad menar du? Sa jag fundersamt för jag fattade inte vad han pratade om.
- Hon var så glad! Nu grät han verkligen.
- Vem? Sa jag och kände mig mer och mer förvirrad. Jag såg att Chaz gav mig en frågande blick och jag ryckte på axlarna. Han började gå mot mig.
- Emelie vem annars?! Sa Justin och jag viste inte vad som höll på att hända.
- Justin jag förstår ingenting! Sa jag lugnt.
- Hon var så glad att äntligen få se er igen och när vi satte oss i bilen log hon så stort och vackert! Snyftade Justin.
- Hon sa att hon log så stort för att hon älskar er! Grät Justin.
- Va bra för vi älskar henne också! sa jag och förstod inte riktigt problemet.
- Det är därför jag säger förlåt! Justin grät bara mer och mer.
- För att vi älskar varandra? Sa jag försiktigt.
- För att jag inte såg den komma! Man kunde höra på Justins röst att han var helt förstörd.
- Vad såg du inte komma? Sa jag och kände oron krypa i mig.
- Bilen! Snyftade Justin.
- Vi krockade! Nästan viskade Justin fram.
- Är hon… sa jag och kände tårarna rinna.
- Jag vet inte! Snälla kom till sjukhuset fort! Snyftade Justin.
Jag la på och sa åt Chaz att hoppa in i bilen fort. Jag berättade allt på vägen till sjukhuset och även Chaz började gråta. När vi kom fram till sjukhuset var vi båda fulla av panik och vi skyndade oss in och hittade snabbt Justin och hans mamma i väntrummet där även delar av hans crew och Ems familj satt. Vi kramade om alla och dom såg helt förstörda ut. Efter ett tag kom även Bruce och Diane.
Justins perspektiv:
- JUSTIN! Hörde jag hur Emelie ropade. Jag vände på huvudet och han se en bil och i nästa sekund var allt jag kände smärta. När jag vaknade igen kunde jag se ett blått blinkande ljus. Jag vände på huvudet för att se om Em var okej. Hon låg där bredvid mig helt livlös. Jag kände paniken komma, hon fick inte vara död! En ambulans man kom fram till bilen och jag kände mig lättad över att dom redan var här.
- Hur mår du? Frågade mannen och började öppna dörren.
- Jag mår bra men ni måste få ut henne fort! Sa jag panikslaget.
- Eftersom att du redan är vaken kommer vi ta ut dig först och sen flytta på den andra bilen så vi får ut henne. Förklarade mannen.
- Nej ta henne först! Sa jag snabbt.
- Det är lättare att ta ut dig först och jag lovar dig att vi kommer ta hand om henne direkt efter att vi är klara med dig. Sa mannen lugnt.
- Men om hon dör under tiden då! sa jag frustrerat.
- Det kan vi inte göra något åt i såna fall, vad heter ni sir? Sa mannen lugnt.
- Justin, men ni fattar inte, jag kan inte leva utan henne ni måste rädda henne hon förtjänar inte att dö! det sista viskade jag fram eftersom att jag förstod att det var lönlöst.
- Vi måste följa våra regler, jag är ledsen mr Bieber. Sa han och lyfte ut mig ur bilen. Jag tittade på Em en sista gång.
- Jag älskar dig, glöm aldrig det! Viskade jag fram innan mannen började bära mig till ambulansen.
Några timmar senare:
Ryan och Chaz kom instormandes i väntrummet där alla satt. Jag kände mig skyldig till allt och klarade inte av att titta på dom. Dom gick runt och kramade om alla och när dom kom fram till mig gav dom båda mig en kram samtidigt. Jag kände skuldkänslorna komma och tårarna rinna igen.
- Förlåt allt är mitt fel! Snyftade jag fram.
- Inget är ditt fel, vi tar oss igenom det här, jag lovar! Sa Chaz i mitt öra.
- Som bröder! Hörde jag Ryan säga i mitt andra öra.
Vi satte oss ner igen och efter ett tag kom mormor och morfar också till sjukhuset. Vi satt i väntrummet flera timmar innan en läkare kom in i rummet.
- Hej, jag heter mr Johnsson och jag har några nyheter vad gäller Emelie. Sa han och såg allvarlig ut.
- Hon har många svåra skador. Började han.
- Brutna revben, hjärnskakning och många sår, hennes läge är ostabilt och vi vet inte än om hon kommer klara sig. Sa han och tittade beklagande på oss. Jag kände tårarna rinna och paniken inom mig stiga. Jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag hade dödat henne!
- Hon ligger just nu i koma och får bara ta emot några få besökare. Sa han och nickade innan han lämnade rummet. Jag, Ryan och Chaz reste oss snabbt och gick mot hennes rum medans dom andra satt kvar i väntrummet.
Nu börjar de gå mot slutet :O
Min Värld Kapitel 29
Tidigare:
Jag gick på planet och satte mig på min plats. Jag tog upp min mobil och skickade ett sms till Justin, som jag inte hade pratat med på flera dagar.
Hej älskling, sitter på planet nu. Kan inte vänta tills jag får känna dina läppar mot mina igen! Xx Em.
Justins perspektiv:
Jag kände min att min mobil vibrerade i fickan men jag kunde inte ta upp den för jag satt i ett möte med Usher och Scooter. Istället hoppades jag på att det inte var något viktigt och väntade på att mötet var över. Så fort jag kom ut till bilen några timmar senare tog jag upp min mobil och läste smset från Em. jag bestämde mig för att svara på det och öppnade ett nytt meddelande.
Jag kan inte heller vänta;) jag och Kenny väntar på dig på flyggplatsen när du kommer, saknar dig JÄTTE mycket! <3
Det tog inte lång tid innan jag fick svar.
Va bra :) landar om 2 timmar, älskar dig! Puss.
Jag la ner mobilen i fickan igen och började köra mot Kennys hus för att hämta upp honom.
Vi kom till flyggplatsen ungefär 10 minuter innan Em skulle landa. Det var nästan inga fans där alls så det gick snabbt att komma in. jag och Kenny ställde oss och väntade på Em samtidigt som vi pratade med fans som kom förbi. Efter 20 minuter såg jag Em komma gåendes med sina väskor på en vagn. Jag började jogga mot henne och hon sprack upp i ett leende. När jag kom fram till henne slängde hon sig i min famn. Jag drog in hennes doft och kramade henne hårt samtidigt som jag log stort. När jag släppte henne såg jag att hennes ögon var tårfyllde men hon hade ett stort leende på läpparna.
- Jag har saknat dig as mycket! sa jag och fortsatte le.
- Jag har sakna dig också! sa hon och log.
Jag böjde mig fram och kysste henne länge innan jag gav henne en kram till.
- Älskar dig! Viskade jag i hennes öra.
- Älskar dig mer! Sa hon och jag kände att hon kysste mig på axeln.
När Kenny och Em också hade kramats ett tag tog vi alla väskor och åkte hem till henne för att lämna allt. Jag hjälpte henne att bära in väskorna och när Kenny åkte började vi packa upp allt. Efter någon timme var vi väldigt hungriga och gick ner och lagade mat. Precis när vi hade börjat kom Ems pappa hem och dom kramades länge. Hon såg så lycklig ut!
När maten var klar åt vi och pratade länge. När vi var klara gick vi upp och fortsatte packa upp allting. Efter två timmars jobb var vi äntligen klara. Vi la oss på sängen med en stor suck. Vi bara låg där och var nära varandra och efter ett tag måste vi ha somnat för när jag öppnade mina ögon var det ljust ute igen. Jag hörde att min mobil ringde och jag plockade snabbt upp den och svarade.
- Justin! Sa jag och gäspade.
- Aye bro! Hörde jag Ryan säga glatt.
- Har du och Em lust att spela basket med oss idag? Fortsatte Ryan med samma glada ton.
- Visst! Sa jag och log lite.
- Okej ses där om 20! Sa Ryan och la på.
Jag vände mig mot Em och kysste henne på pannan. Hon öppnade sakta sina ögon och log lite.
- Vi ska spela basket med grabbarna om 20 så skynda dig! Sa jag och log.
Hon log ett stort leende och jag såg i hennes ögon hur glad hon var över att snart få träffa Ryan och Chaz igen.
Emelies perspektiv:
Jag blev så klart jätte glad när jag fick veta att vi skulle träffa grabbarna. Jag skyndade mig upp och gick in i garderoben och tog på mig ett par shorts och en t-shirt. Jag satte upp håret i en slarvig hästsvans innan jag sprang ner i hallen och tog på mig mina skor. När Justin också var klar gick vi och satte oss i bilen för att åka till basketplanen.
Jag tittade ut genom fönstret och kände hur Justin tittade på mig så jag vände på huvudet och tittade på honom.
- Vad? Log jag.
- Nej inget! Sa han och tittade på vägen igen.
- Jo vad? Sa jag och fnissade lite.
- Det är inte ofta man ser dig le sådär! Sa Justin och nickade med huvudet mot mig.
- Le hurdå? Frågade jag och fortsatte le.
- Sådär stort, du gör bara det när det handlar om grabbarna! Sa Justin och log mjukt mot mig.
- Det är för att jag älskar dom över allt annat! Sa jag och fortsatte titta ut genom fönstret.
- Jag vet! Sa Justin tyst och jag såg i ögonvrån hur han log. När jag vände tillbaka blicken ut genom fönstret igen kunde jag se en bil komma i hög fart mot oss.
- JUSTIN! Ropade jag innan jag kände smärtan fylla min kropp och allt blev svart.
Min Värld Kapitel 28
Tidigare:
- Okej, då är det väll officiellt nu då! grattis och tack för att ni ville komma! Log Rey.
- Tack! Sa både jag och Justin glatt.
Vi reste oss och Justin tog min hand. Vi gick ut och Kenny hjälpte oss förbi alla fans som stod utanför. Vi hoppade in i bilen och började åka.
- Det är nu allt börjar på riktigt, det vet du va? Sa Scooter och log mot mig i backspegeln.
- Jag vet! Sa jag och log stort samtidigt som Justin flätade ihop våra fingrar.
Justins perspektiv:
Vi släppte av Em hemma hos henne. Jag gav henne en lång kyss innan hon klev ur bilen.
När jag kom hem slängde jag mig på sängen och log för mig själv. Äntligen var mitt och Ems förhållande officiellt och det var bara några månader kvar tills hon skulle flytta hit till Stratford. Allt kändes så perfekt!
Jag gick upp tidigt morgonen efter för att skjutsa Em till flyget. Jag tog en snabb dusch och kläde på mig innan jag sprang ner och åt frukost. När jag var klar satte jag mig i bilen och åkte mot Ems hus.
Emelies perspektiv:
Jag stängde av alarmet och sträckte på mig. Jag suckade och reste mig upp ur sängen för att sedan hoppa in i duschen. När jag var klar tog jag på mig ett par svarta tajta jeans och ett vitt linne med tryck på. När jag var klar tog jag min handväska och packade ner min mobil och min IPod. När jag var klar gick jag ner och tog på mig mina svarta botts och min grå kappa. Precis när jag var klar såg jag Justin komma i sin bil. jag låste dörren och sprang ut till bilen. När jag hoppade in gav Justin mig en snabb kyss innan vi började åka.
När vi tagit oss förbi alla fans gick vi in och väntade på mitt plan. Mitt plan ropades upp i högtalarna och vi reste oss upp.
- Jag kommer sakna dig! Viskade Justin i mitt öra när jag stod med hans armar runt mig.
- Jag kommer sakna dig mer! Viskade jag tillbaka. Han släppte mig och tittade in i mina ögon innan han gav mig en lång kyss.
- Jag älskar dig, glöm aldrig det! Sa Justin och log sitt underbar leende.
- Jag älskar dig också! sa jag och log. Han gav mig en sista kyss och sen var jag tvungen att gå ombord.
2 månader senare
Det hade börjat bli varmt ute och skolan var snart slut. Jag längtade extremt mycket till att flytta men samtidigt inte. Jag skulle vara tvungen att lämna mamma och mina vänner men samtidigt skulle jag få flytta till pappa och alla mina vänner. Och Justin! Även hans familj betydde mycket för mig. För dom var jag en i familjen och det var jag tacksam över. Det var bara några veckor kvar i skolan och jag hade packat ner det mesta som skulle med till pappa vilket inte var så mycket eftersom att jag redan hade det mesta där, men det blev några väskor i alla fall.
Veckorna i skolan gick fort och jag insåg hur mycket jag skulle sakna alla. Jag och Felicia umgicks mycket och jag visste att dagen då jag skulle lämna alla snart var inne.
Sista dagen i skolan var inne och jag masade mig upp ur sängen och hoppade in i duschen. När jag var klar lät jag håret vara självlockigt och jag satte upp luggen med ett hårspänne. Jag tog på mig min ljuslila sommarklänning och sen sminkade jag mig lätt innan jag började gå till parken där skolavslutningen skulle vara. När jag kom dit attackerade Felicia mig med kramar och hon log stort men jag kunde se i hennes ögon att hon var ledsen. Vi gick och satte oss på bänkarna och lyssnade på alla lärare och elever som höll tal. Efter en stund var det några som sjöng och sen var det slut. Vi fick våra betyg och en ros. När det var slut blev det många kramar och tårar. Jag och Felicia gick först hem till henne så hon kunde lämna och hämta grejer och byta om innan vi gick hem till mig för att packa det sista och sen åka till flygplatsen.
- Känns det bra att flytta nu då? frågade Felicia när hon satt på min säng medans jag satte upp mitt hår i en slarvig hästsvans.
- Ja det känns ganska bra men jag kommer nog sakna Sverige! Sa jag och log lite mot henne i spegeln. Jag satte på mig ett par ljusa jeansshorts, ett ljusgult linne och en vit munkjacka.
- Du vet att jag kommer sakna dig otroligt mycket va?! Sa hon och tittade allvarligt på mig.
- Jag kommer sakna dig också! sa jag med en liten suck och satte mig bredvid henne på sängen. Vi satt tysta ett tag och bara tittade på det tomma rummet.
- Nu måste vi åka! Log mamma när hon stack in huvudet genom dörren. Vi reste på oss och gick ner i hallen. Vi tog på oss skorna och bar tyst ut väskorna till bilen. Hela resan till flygplatsen var tyst och nerstämd. När vi var framme hjälptes vi åt att bära in väskorna och checka in dom.
- Jaha det var det! Sa mamma och drog upp sin väska på axeln.
- Mm… mumlade jag och tittade ner på mina skor.
- Jag kommer sakna dig! Log mamma och gav mig en lång kram.
- Jag älskar dig! Viskade jag i hennes öra och kände tårarna bränna samtidigt som mamma kramade mig hårdare som ett svar på att hon älskade mig också.
- Lova att höra av dig! Sa Felicia och log ett snett leende mot mig. Jag nickade och gav henne en lång kram.
- Du är den bästa vän jag har så snälla lova att du inte lämnar mig! Snyftade Felicia i mitt öra.
- Jag lovar! Snyftade jag tillbaka.
När alla kramar var utdelade och minst tusen tårar var fällda var jag tvungen att gå till mitt plan. Jag vände mig om och tittade på dom många gånger tills jag inte kunde se dom längre. Jag gick på planet och satte mig på min plats. Jag tog upp min mobil och skickade ett sms till Justin, som jag inte hade pratat med på flera dagar.
Hej älskling, sitter på planet nu. Kan inte vänta tills jag får känna dina läppar mot mina igen! Xx Em.
Min Värld Kapitel 27
Tidigare:
Vi gick in i köket och Pattie var snabbt framme vid mig och gjorde samma sak som Diane nyss hade gjort. När även Bruce hade gett mig en kram satte sig alla vid bordet och åt middag som Diane hade lagat. Den middagen som gjorde att man kände sig hemma.
Emelies perspektiv:
Efter middagen hade vi åkte hem till mig och lämnat alla mina saker. Efter det hade vi spelat tv-spel med Chaz i någon timme innan vi åkte hem till Justin igen där jag skulle sova.
Jag kunde höra Justin hjärtslag tydligt. Han andades tungt och jag antog att han redan sov. Jag lyfte mitt huvud från hans bröst och tittade på honom. Jag log lite innan jag pussade honom på kinden och la mig ner med ryggen emot honom för att somna. Jag kände hur hans armar kramade mig hårt och sen pussade han mig på kinden.
- Jag har saknat dig! Viskade han. Jag snurrade runt i hans armar och la mina händer mot hans bröst. Jag tittade honom djupt i ögonen och log.
- Jag har saknat dig också! viskade jag tillbaka. Han lutade sig fram och gav mig en lång kyss. Han snurrade runt och plötsligt låg han på mig. Han hade en hand på varje sida av mitt huvud och mina händer strök honom över ryggen.
- Du är underbar och jag älskar dig mer än något annat! Sa han och log.
- Jag älskar dig också! sa jag och la mina armar runt hans nacke.
Han kysste mig igen och sen log han. Han la sig ner bredvid mig igen och höll mig nära honom. Jag la mina händer på hans och log för mig själv.
Justins perspektiv:
Jag kände att hon la sina händer på mina och jag började le för mig själv. Det var underbart att ha henne här igen.
Jag vaknade tidigt morgonen efter av att min mobil ringde. Jag sträckte ut handen och tog upp min mobil SCOOTER stod det på displayen. Jag suckade och tyckte på grön lur.
- Justin! Sa jag med tröt röst.
- Du har en sista minuten intervju om 1 timme! Sa han och lät stressad.
- Okej? Sa jag med frågande ton.
- Bilderna på dig och Emelie har läkt ut och dom har frågor om er två! Sa han fortfarande med stressad röst.
- Vilka bilder? Sa jag och försökte lista ut vad han pratade om.
- Dom från flygplatsen, där ni kysser varandra! Sa han med retsam ton.
- Det är nu du har din chans att göra ert förhållande officiellt, ta med dig Em! fortsatte han och lätt fortfarande lite retsam.
- Okej ses om en timme! Sa jag och la på.
Jag pussade Em i pannan och hon öppnade långsamt ögonen.
- God morgon underbara! Sa jag och log.
- God morgon! Log hon och gäspade.
- Scooter ringde och sa att jag har en intervju! Sa jag och tittade på henne.
- Lycka till! Sa hon och vände sig om för att somna igen.
- Vi ska vara där om en timme. Sa jag och strök henne över ryggen.
- Vi? Sa hon förvånat och vände sig igen.
- Japp vi ska göra vårt förhållande officiellt! Sa jag och log stort. Hon sken upp i ett leende och pussade mig på munnen innan hon gick upp och gjorde sig i ordning. Jag följde hennes förslag och gick och tog på mig ett par jeans och en vit t-shirt.
Vi hoppade in i bilen när Scooter kom och hämtade oss. Han hälsade glatt och sedan började han köra mot studion där radio intervjun skulle vara. Vi hoppade ur bilen och Kenny möte upp oss så vi kunde ta oss förbi alla fans.
Emelies perspektiv:
Vi gick upp för några trappor och in genom en stor dörr. Vi gick in i ett rum med flera mikrofoner och ett bord i mitten. Längst in i rummet fanns en stor soffa. Vi hälsade på programledarna och sen satte sig Justin på en utav stolarna runt bordet. Jag, Kenny, Usher och Scooter satte oss i soffan och väntade på att intervjun skulle börja.
- Rey här och vi har Justin Bieber med oss i studion! Sa Rey med glad röst.
- Hej! Sa Justin lika glatt och log stort.
- Så Justin, hur går det med musiken? Frågade Rey och lutade sig mot bordet.
- Det går bra, jag har haft några konserter och vi planerar en ny tour! Sa Justin och log samtidigt som Ray nickade.
- Och hur går det med tjejer då? frågade Rey och skrattade lite.
- Emm… Justin log lite nervöst och gjorde en hairflip.
- Det kom ut bilder på dig och en tjej som kysstes på flyggplatsen igår, stämmer det? Rey log retsamt.
- Haha ja det gör det! Skrattade Justin.
- Så vad heter hon? Sa Rey och log nyfiket.
- Hon heter Emelie. Sa Justin och log mot mig.
- Så dejtar ni? Rey log fortfarande retsamt.
- För att vara exakta så är vi tillsammans! Sa Justin och log stort.
- Verkligen?! Sa Rey och såg chockad ut.
- Japp! Log Justin.
- Så vi har faktiskt Emelie här i studion, kan du berätta lite om dig själv? Sa Rey och gjorde ett tecken som visade att jag skulle komma. Jag satte mig på stolen bredvid Justin och satte på mig hörlurarna. Justin log uppmuntrande mot mig så jag började prata.
- Emm ja jag heter Emelie Eldi och är 15 år och jag kommer från Sverige. Sa jag och log.
- 15 säger du, Justin är hon inte lite för ung för dig? Frågade Rey och vände sig mot Justin.
- Romeo var 19 och Julia var 14, jag är hennes Romeo och hon är min Julia! Log Justin.
- Okej då din lilla romantiker, då är det väll officiellt nu då! grattis och tack för att ni ville komma! Log Rey.
- Tack! Sa både jag och Justin glatt.
Vi reste oss och Justin tog min hand. Vi gick ut och Kenny hjälpte oss förbi alla fans som stod utanför. Vi hoppade in i bilen och började åka.
- Det är nu allt börjar på riktigt, det vet du va? Sa Scooter och log mot mig i backspegeln.
- Jag vet! Sa jag och log stort samtidigt som Justin flätade ihop våra fingrar.
ha tålamod!!
Min Värld Kapitel 26
Tidigare (Emelies perspektiv):
- Jag vill verkligen inte lämna dig men jag älskar att vara i Stratford! Sa jag och log men hade gråten i halsen.
- Det är lugnt, så länge du lovar att jag får komma och hälsa på! Sa hon och skrattade lite.
- Jag lovar! Skrattade jag också. Vi gav varandra en kram och sen gick vi till klassrummet för att avsluta dagen.
Tidigare (Justins perspektiv):
- JAG SKA INTE FLYTTA!!! Ropade Ryan när han sprang upp till mitt rum och kastade sig runt halsen på mig.
Justins perspektiv:
Jag och Ryan kramades länge och jag log stort.
- Du kan tacka din underbara flickvän för det! Skrattade Ryan när han hade släppt mig.
- Det ska jag! Skrattade jag.
Jag och Ryan åkte hem till honom och jag hjälpte honom att packa upp alla kartonger igen.
- Så när kommer Em? frågade Ryan där han stod och packade upp alla sina kläder.
- Om två veckor. Sa jag och log.
- Två veckor! Ska vi möta henne på flygplatsen? Sa Ryan och log.
- Ja visst! Sa jag och log stort.
Två veckor senare:
Idag skulle Em äntligen komma till Stratford. Jag gick upp och tog på mig ett par slitna ljusa jeans och en skjorta som var grön och röd. Jag tog på mig mina svarta Supras och gick ner i köket för att äta frukost. När jag var klar gick jag och borstade tänderna och tog på mig min gråa mössa. Jag blev precis klar när Ryans bil stannade utanför huset. Jag tog min mobil och sprang ut till bilen.
- Yo! Sa jag glatt när jag hade stängt bildörren.
- Yo! Svarade Ryan lika glatt.
- Var är Chaz? Sa jag och vände mig om för att titta om han satt i backsättet.
- Han kunde inte följa med men han kommer över senare. Log Ryan och började köra mot flygplatsen.
Resan gick ganska snabbt och när vi var framme gick vi snabbt in till flyggplatsen och ställde oss för att vänta på Em. Både jag och Ryan var otåliga eftersom att vi hade saknat henne så himla mycket. Jag var ganska förvånad över hur lite paparazzi fotografer som var där men det var ändå ganska skönt.
Efter tio minuters lång väntan kunde jag se Em komma gåendes med sin väska bakom sig. Jag sprack upp i ett stort leende och Ryan som stod bredvid mig gjorde också det. När Em fick se oss sprack även hon upp i ett leende. Hon ökade takten och jag började jogga emot henne. När vi har framme vid varandra släppte hon sin väska och kastade sig i min famn. Jag lyfte upp henne och kramade henne hårt.
Emelies perspektiv:
Jag drog in hans underbara doft och kände hur han lyfte upp mig och kramade mig hårt. Han släppte taget lite och tittade in i mina ögon. Jag kunde inte sluta le. Han slutade le och tittade mig djupt i ögonen.
- Jag älskar dig! Sa han och började komma närmare samtidigt som han slöt sina ögon. Jag visste vad han tänkte göra. Han tänkte kyssa mig mitt på flygplatsen med paparazzis runt oss.
- Inte här! Sa jag snabbt.
- Varför inte? Sa han och såg lite sårad ut.
- Dom vet inget! Sa jag och nickade menande med huvudet mot alla paparazzis.
- Då kanske det är dags att dom får det! Sa Justin och log busigt.
Jag fnissade och slöt mina ögon. Efter någon sekund kände jag Justins läppar mot mina och jag blev helt varm. Jag kunde höra hur alla paparazzis började fotografera och försöka få Justins uppmärksamhet. Jag hörde hur någon harklade sig och sen försvann Justins läppar från mina. Jag öppnade ögonen och tittade vem det var som hade harklat sig. Jag log samtidigt som Justin släppte ner mig. Jag slog mina armar om Ryans nacke och han kramade mig hårt. Alla paparazzis fortsatte att fotografera och ställa massa frågor som ingen av oss brydde oss om.
- Gud vad jag har saknat dig lilsis! Suckade Ryan i mitt öra.
- Jag har saknat dig också! log jag till svar när han hade släppt mig.
Vi bestämde oss för att åka hem till Justin och äta middag eftersom att alla paparazzis började bli väldigt närgångna. Alla tre hoppade in i bilen och Ryan började köra mot Justins hus. När vi var framme gick vi in och Diane var snabbt ute i hallen.
- Nej men hej hjärtat! Sa hon glatt och gav mig en lång kram.
- Hej! Svarade jag glatt.
Vi gick in i köket och Pattie var snabbt framme vid mig och gjorde samma sak som Diane nyss hade gjort. När även Bruce hade gett mig en kram satte sig alla vid bordet och åt middag som Diane hade lagat. Den middagen som gjorde att man kände sig hemma.
Min Värld Kapitel 25
Tidigare:
- Jag ska inte gå på gymnasiet! Sa jag halvtyst.
- Va? Sa hon och tittade chockat på mig.
- Jag ska flytta till Kanada när vi slutar nian! Sa jag tyst och tittade ner på mina händer.
Emelies perspektiv:
- När hade du tänkt berätta?! Tycker du inte att vi förtjänar att få veta?! Både Felicia och Jenny stod framför mig i mitt rum och tittade argt och besviket på mig.
- Jo men jag visste inte när och hur! Sa jag tyst.
- Vi är ju dina bästa vänner! Sa Felicia och tittade ledset på mig.
- Ja och det gör det inte direkt lättare att berätta! Sa jag och tittade på henne med allvarligt ansiktsuttryck.
- Jag fattar inte att du kan göra såhär! Sa Jenny och stormade ut ur mitt rum.
- Förlåt! Viskade jag tyst och tittade upp på Felicia med tårfyllda ögon.
- Jag förlåter dig och jag kommer att sakna dig! Sa hon och log ett litet leende innan hon gav mig en kram.
- Jag är glad att jag har dig! Sa jag i hennes öra när vi kramades.
Dagen efter vaknade jag fem minuter innan klockan ringde så jag hoppade in i duschen och tog en lång varm dusch. När jag var klar tog jag på mig svarta tajta jeans, ett vitt linne och en mörkblå college tröja över. Jag tog på mig minna svarta reebook skor och sen gick jag ner och åt frukost. Jag var klar precis i tid och tog min gråa kappa och min skolväska sen gick jag ut till bussen. När jag klev på vinkade Felicia till mig så jag satte mig bredvid henne med ett leende. När bussen stannade på nästa station klev Jenny på och när hon gick förbi oss gav hon mig en arg blick innan hon satte sig tre sätten bakom oss. Jag vände mig mot Felicia och hon log ett halvhjärtat leende och ryckte på axlarna. Innerst inne visste jag att jag och Jenny inte var vänner längre och kriget om att få ha Felicia var i full gång.
Dagen hade varit lång och jobbig. Jenny hade gett mig arga blickar, förstört för mig på idrotten och försökt vända Felicia emot mig. Men hon hade inte lyckats med det för Felicia fanns fortfarande på min sida. jag klev av bussen efter att ha gett Felicia en kram. När jag stängde dörren bakom mig suckade jag högt. Jag tog av mig skorna och gick in i köket för att äta något. Jag gjorde två mackor och tog ett glas juice och sen sprang jag upp på mitt rum. jag startade datorn och loggade in på twitter, facebook och startade musiken. Först kollade jag twitter, inget nytt. Sen gick jag in på Facebook, några nya vänner och ett meddelande. Jag kollade meddelandet.
Jag trodde vi var bästa vänner men tydligen inte! Du kan glömma att jag någonsin kommer finnas där för dig! Du är en lögnare och en bitch!
Jag läste meddelandet flera gånger innan jag bestämde mig för att svara på det.
Ja Jenny jag trodde också att vi var bästa vänner men jag hade tydligen lika fel som du! Jag tror att jag har andra som finns här för mig så jag klarar mig nog ska du se! Det är ett under att du har stått ut med mig sån lång tid du har eftersom att jag är en bitch och det går inte att lita på mig. Men när vi slutar 9:an slipper du mig!
Jag skickade meddelandet och fortsatte att titta runt på Facebook. Efter någon minut fick jag ett nytt meddelande som jag öppnade.
Du kommer inte behöva flytta till Kanada för ditt och Justins förhållande kommer aldrig att hålla!
Jag orkade verkligen inte med henne!
Om nu mitt och Justins förhållande slutar kommer jag fortfarande flytta! Jag har fortfarande Ryan och Chaz där!
Jag skickade meddelandet och sen blockaden jag henne och loggade ut. Jag suckade en gång till och åt sedan upp mina mackor och drack min juice. När jag var klar gick jag ner och ställde det i diskmaskinen. När jag var på väg upp på mitt rum igen plingade det på dörren. Jag gick och öppnade och sen stod jag där och gapade som ett fån. Jag slängde mig i famnen på honom och borrade in mitt ansikte i hans axel. Jag drog in hans doft och han kramade mig hårt.
- Pappa! Mumlade jag i hans axel.
- Hej gumman! Skrattade han.
- Vad gör du här?! Sa jag med ett leende när vi hade slutat kramas.
- Jag har ledigt från jobbet och tänkte att jag kunde åka och hälsa på dig! Log pappa och ryckte på axlarna.
- Hur länge stannar du? Sa jag och log stort.
- Tills du slutar skolan och vi ska tillbaka till Stratford! Sa pappa och log stolt.
- Jag tänkte att vi kunde ta med lite saker till Stratford redan nu så blir det inte lika mycket när du flyttar! Sa pappa och började ta av sig jackan.
- Okej! Log jag.
- Men nu får du berätta lite vad som har hänt här hemma! Sa pappa och log. Vi gick in i vardagsrummet och satte oss på soffan. Jag berättade allt om Jenny och Felicia. Pappa lyssnade noga. Sen berättade jag om det kommande matte provet om två veckor. Och pappa sa att han kunde hjälpa mig om jag behövde det.
Vi satt och pratade länge om allt möjligt. Efter några timmar kom mamma hem och började laga mat. När den var klar åt vi och hade väldigt roligt. När pappa åkte till hotellet gick jag och la mig för att orka upp till skolan dagen efter.
Dom kommande veckorna var precis som förta dagen efter bråket med Jenny, långa och jobbiga. Det var bara en dag kvar i skolan innan vi hade påsklov. Dagen skulle vara kort. Vi skulle skriva provet och sen fick vi gå hem efter lunchen.
Provet gick bra och jag var klar snabbt. När Felicia också var klar gick vi och åt lunch. Vi pratade om vad vi skulle göra på lovet och mycket annat.
- Tack Felicia! Sa jag och log.
- För vadå? Sa hon och log tillbaka.
- För att du inte lämnar mig fast jag kommer att lämna dig! Sa jag och tittade allvarligt på henne.
- Jag förstår att du inte vill lämna Sverige men du älska honom eller hur?! Sa hon och log.
- Ja det gör jag, mer än något annat! Sa jag och log mot henne.
- Du älskar Ryan och Chaz också! hon log fortfarande.
- Ja dom är mina bästa vänner, men det är du också! sa jag och tittade sorgset på henne.
- Jag vill verkligen inte lämna dig men jag älskar att vara i Stratford! Sa jag och log men hade gråten i halsen.
- Det är lugnt, så länge du lovar att jag får komma och hälsa på! Sa hon och skrattade lite.
- Jag lovar! Skrattade jag också. Vi gav varandra en kram och sen gick vi till klassrummet för att avsluta dagen.
Min Värld Kapitel 24
Tidigare:
- Den dagen någon lyckas skriva ”jag älskar dig” på en isbit på solen, den dagen slutar jag älska dig lilsis! Snyftade Ryan.
- Snälla Ryan sluta! Jag klarar inte av att se dig såhär! Vi stannar vi kan inte flytta! Hörde jag Ryans mamma säga i bakgrunden. Jag hörde Ryan släppa telefonen och rusa in i sin mammas famn.
- Hörde du? Sa Ryan och grät mer än någonsin!
- Vi ses om 3 veckor bror! Skrattad jag samtidigt som jag grät av lycka.
- Jag älskar dig Emelie! Sa han lågt.
- Älskar dig Ryan! Sa jag och sen la vi på.
Justins perspektiv:
När Em och jag hade lagt på suckade jag stort och blundade.
- Hur är det gubben? Hörde jag mormor säga. Jag öppnade ögonen och hon stod i dörröppningen till mitt rum.
- Jag kan bara inte fatta det! Sa jag och tittade på henne. Hon slutade luta sig mot dörrkarmen och gick och satte sig bredvid mig på sängen.
- Min bästa vän som alltid har funnits här ska försvinna! Sa jag och kände mig förkrossad.
- Hur menar du, ni tre har alltid varit bästa vänner och det kommer aldrig ändras! Sa mormor och log mot mig.
- Jo tyvärr kommer det nog det… sa jag tyst.
- Varför skulle det vara så? Sa mormor och tittade chockat på mig.
- Ryan flyttar, jag har min karriär och Chaz blir lämnad ensam här. Sa jag och tittade på henne med menande blick. Mormor suckade och öppnade munnen för att säga något men stängde den igen. Hon tänkte en stund och sen öppnade hon munnen igen.
- Hur länge har ni varit bästa vänner? Sa hon och tittade på mig med ett lite leende som var svårt att tolka.
- Lite mer än 10 år skulle jag tro! Sa jag och tittade fundersamt på henne.
- Kommer du ihåg när ni började i skolan? Sa hon och fortsatte le.
- Ja? Jag förstod inte vart hon ville komma med det här.
- Ni stöttade varandra eller hur? Sa hon och log nu ett stort leende.
- Ja det har vi alltid gjort! Sa jag och log lite jag med för jag kom ihåg första dagen i skolan. Vi var så nervösa men när vi skulle gå till vårat klassrum höll alla tre varandra i händerna och gick in.
- Precis! Sa mormor och tittade på mig.
- Vad menar du? Sa jag och tittade nyfiket på henne.
- Ni har alltid stöttat varandra! Folk har alltid tror att ni är trillingar, inte pågrund av utseendet utan för att ni alltid har funnits där för varandra! Vilket ni måste göra nu också! även om det är svårt att Ryan ska flytta måste du och Chaz vara starka och finnas där för Ryan, nu när han behöver er som mest och så som Ryan och Chaz fanns där för dig när du flyttade! Det spelar ingen roll om man sätter er tre på olika sidor av jorden, ni kommer alltid hålla ihop och älska varandra! Mormor log och pussade mig i pannan innan hon gick ut ur mitt rum. jag satt där och tänkte ett tag på vad mormor hade sagt. Och det hon sa var sant. Dom första veckorna i skolan hade alla tror att vi var trillingar. Vi stöttade alltid varandra och om man såg en av oss fanns dom andra två strax bakom för vi lämnade aldrig varandras sida.
- JAG SKA INTE FLYTTA!!! Hörde jag plötsligt Ryan ropa när han stormade in i mitt rum och slängde sig på mig och gav mig en hård kram.
Emelies perspektiv:
- Det här måste ha varit den längsta dagen ever! Suckade Jenny när vi gick ut genom skolans portar.
- Haha ja! Sa jag och höll med henne.
Första dagen i skolan var äntligen slut och jag och Jenny skulle gå hem till mig för att plugga till ett matte prov som vi skulle ha innan påsklovet. Det var visserligen nästan två veckor dit men det var lika bra att börja i tid. När vi kom hem åt vi lite mellanmål innan vi började plugga. Efter två timmars pluggande var båda så trötta att vi skrattade åt vad som helst! Vi bestämde oss för att sluta plugga och titta på en film istället. I mitten av filmen ringde min mobil. Jag tog upp den och tittade på displayen CHAZIE stod det. Jag kände hur ett leende formade mina läppar och jag tryckte på grön lur.
- Aye Em! watz up? Sa Chaz med glad röst.
- Aye Chazie, tittar på film med en kompis! Sa jag lika glatt som Chaz.
- Jaha oj då kanske jag stör?! Sa han ursäktande.
- Haha bara lite, men var det något viktigt? Sa jag retfullt till Chaz.
- Nej hade bara tråkigt! Skrattade Chaz.
- Haha stackars dig, har du inga vänner! Sa jag ännu mer retfullt.
- Nej en av mina bästa vänner har ju lämnat mig för att åka till sitt hemland och plugga! Sa Chaz lika retfullt som jag. Även om han skämtade gjorde det lite ont att veta att jag hade lämnat dom.
- Förlåt Chaz! Sa jag tyst.
- Aye det är inte ditt fel! Jag hörde att han fortfarande hade ett leende på läpparna.
- Nej jag vet men det får mig inte att sakna er mindre! Log jag.
- Nej, men vi saknar dig lika mycket så tro inte att du är speciell på något sätt! Retades Chaz.
- Haha det tror jag inte heller! Och du får klara dig utan vänner i några veckor till! Retades jag tillbaka.
- Jag vet men jag har ju några i reserv! Sa han med glad röst.
- Då behöver du inte vara helt ensam i alla fall! Men nu måste jag gå! Log jag.
- Okej, älskar dig! Sa han glatt.
- Älskar dig också! sa jag och sen la vi på.
Jag la tillbaka mobilen på skrivbordet och vände mig mot tv igen.
- Var det Justin? Sa plötsligt Jenny och log.
- Nej, Chaz! Sa jag och log tillbaka.
- När ska du dit igen? Sa hon och log fortfarande.
- På påsklovet! Sa jag och log ännu större.
- Så roligt! Sa hon och log lika stort som jag.
- vad händer sen då, när du börjar gymnasiet? Sa hon och tittade fundersamt på mig.
- Vad menar du? Sa jag och tittade tillbaka på henne.
- Ja då kommer du ju inte kunna åka till Stratford lika ofta! Sa hon och tittade på mig med samma min som innan.
- Jag ska inte gå på gymnasiet! Sa jag halvtyst.
- Va? Sa hon och tittade chockat på mig.
- Jag ska flytta till Kanada när vi slutar nian! Sa jag tyst och tittade ner på mina händer.
Förlåt för urkass uppdatering! ska försöka bättra mig :)
Min Värld Kapitel 23
Tidigare
- Jag älskar dig också, mer än något annat! Sa jag och gav honom en lång kyss. Jag vände mig mot tv:n igen och Justin höll mig närmare honom. Jag sneglade på mamma och hon tittade på mig och Justin med ledsen min. våran plan var nu i full gång.
Emelies perspektiv:
Jag tittade på klockan som visade 17.44. vilket betydde att Chaz skulle ringa vilken minut som helst. Som planerat hörde jag ringsignalen från hemtelefonen.
- Jag svarar! Ropade pappa och sprang ner för trappan.
- Hallå! Sa han snabbt när han plockat upp telefonen.
- Det är Chaz, är min ”syster” hemma sir? Hörde man svagt Chaz säga på andra sidan luren. Jag och Justin försökte att inte skratta, vilket var svårt!
- Mm visst! Sa pappa och tittade på mig med sorgsen blick. Han räckte mig telefonen som jag snabbt tog.
- Hej! Sa jag och försökte hålla mig till planen som vi hade gjort upp.
- Jag och Ryan är där om 5. Sa Chaz och han menade hemma hos mig.
- Okej ses snart, älskar dig! Sa jag och log innan jag la på.
- Ryan och Chaz är här om 5! Sa jag till Justin när pappa tagit telefonen.
- Okej! Sa Justin och pussade mig i pannan.
När det plingade på dörren gick pappa och öppnade och jag och Justin reste oss upp ur soffan för att sedan bli attackerade med kramar.
- Ryan in da house! Ropade Ryan och attackerade Justin med en kram samtidigt som Chaz gav mig en kram. Sen bytte vi plats. Chaz och Justin gjorde ett handslag.
- Aye lilsis, jag har saknat dig! Sa Ryan och lyfte upp mig.
- Jag har saknat dig också! skrattade jag och gav honom en kram.
- Okej grabbar, sätt er i soffan det är en sak jag måste prata med er om! Sa jag och tittade på alla tre som med fundersamma miner satte sig i soffan.
- Ni vet att jag älskar er! Mer än något annat! Började jag.
- Vi älskar dig också! sa dom alla tre i en kör.
- När jag åker hem på söndag kommer jag inte komma tillbaka igen! Sa jag tyst och tittade på dom. Dom bara satt där som frågetecken, obs dom följer planen väldigt bra!
- Min kära mamma och pappa har bestämt att det skadar mig för mycket att behöva lämna er hela tiden så jag kommer inte komma tillbaka igen! Sa jag och lät en tår falla. Jag hoppades på att våran plan skulle funka. Jag sneglade lite på mamma och pappa som bara stod där och såg ledsna ut.
- Vi kommer alltid älska dig! Sa Ryan och reste sig upp.
- Tills våra hjärtan slutar slå! Sa Justin och även han reste sig upp.
- Tills jorden går under! Sa Chaz och reste sig sist av alla.
- Jag fattar inte hur jag ska kunna leva utan dig men vad kan jag göra åt saken?! Sa Ryan med ledsen röst. Dom andra två skakade på huvudena och sen kom dom alla tre och kramade mig samtidigt som vi allihopa grät.
- Vi kommer vara vänner för alltid även om jag inte bor här va? Sa jag och lätt tårarna rinna.
- För alltid och alltid! Sa dom återigen i en kör och även deras tårar rann.
- Nej nu får det räka! Sa plötsligt pappa. Alla fyra tittade på honom och hoppades att våran plan hade funkat.
- Jag fattar inte vad jag tänkte på! Att sära på er fyra är som att splittra en familj! det går inte! Du har inget val Emelie, du måste komma tillbaka hit! Sa pappa med tårar i ögonen. Jag tittade på mina vänner och log. Sen tittade jag på pappa igen.
- Jag struntar i vad din mamma säger men när du slutar nian då ska du flytta hit till Stratford och bo med din stora familj! sa pappa och tittade bestämt på mig. Mina fejkade tårar förvandlades till glädje tårar och jag kastade mig i pappas famn.
- Tack! Viskade jag fram mellan snyftningarna.
Söndagen kom fort, för fort! Vi åkte till flygplatsen tidigt på morgonen. Jag hade sagt hej då till killarna dagen innan. Incheckningen gick fort och när planet lyfte kunde jag inte vänta tills nästa lov, om 3 veckor när jag skulle få komma tillbaka.
När vi landade hemma i Sverige sent på natten ville jag bara slänga mig i sängen, vilket jag gjorde så fort vi kom hem. När jag vaknade morgonen efter hade mamma åkt till jobbet och jag var ensam hemma. Jag åt snabbt frukost innan jag satte mig vid datorn på mitt rum. jag satte på musik på högsta volym och loggade in på twitter och skype. Jag tittade igenom twitter och precis när jag var klar sattes Up med Justin på. Jag kände saknaden komma men tröstade mig med att det bara var tre veckor tills jag skulle få träffa honom igen och förra gången hade vi klarat 4 månader. Jag väcktes ur mina tankar när skype telefonen ringde. Jag stängde snabbt av musiken och svarade. Jag log ett stort leende när jag såg Justin på skärmen. Han log också stort.
- Aye baby! Sa han och log.
- Hej biebs! Sa jag och log tillbaka.
- Jag saknar dig! Sa han och rodnade lite.
- Aww saknar dig också! sa jag och log.
- Baby? Sa Justin och leendet försvann.
- Har det hänt något? Frågade jag oroligt.
- Ja det kan man säga! Sa Justin och jag såg att han blev ledsen.
- Berätta för mig! Sa jag och kände oron växa.
- Ryan ska flytta! Sa han och suckade.
- Va?! Jag kände hur oron övergick till besvikelse.
- Vart? Sa jag tyst.
- Tyskland… sa Justin och tittade ner.
- Det får han inte! Jag ska prata med honom! Älskar dig Justin! Sa jag snabbt och började ta upp mobilen.
- Älskar dig också! sa han och log ett leende som inte nådde ögonen innan han stängde ner samtalet. Jag knappade in Ryans nummer och ringde.
- Hej lilsis! Sa han lite lågt.
- Justin berättade, varför? Sa jag och försökte att inte gråta.
- Mamma har tröttnat på Stratford och vill prova något nytt. Suckade han och jag hörde hur ledsen han var.
- Du får inte lämna mig! Sa jag och kände hur jag blev mer och mer ledsen.
- Jag har försökt övertala mamma men det går inte… sa han och jag hörde hur han snyftade.
- Kan du inte bo hos Chaz eller vad som helst? Ryan jag klarar mig inte utan dig! Du får inte flytta! Jag kommer snart flytta till Stratford och då behöver jag dig där annars går det inte! Du är anledningen till att jag flyttar till Kanada! Jag kände paniken växa inom mig.
- Jag kan inte förlora dig, du betyder för mycket! sa jag och försökte andas mellan snyftningarna.
- Jag har gjort allt jag kan men mamma vägrar! Snyftade Ryan.
- Men, man kan inte splittra en familj! sa jag och kom ihåg vad min pappa hade sagt.
- Jag vet, om jag kunde göra något skulle jag det! Ryan snyftade ännu mer.
- Du är den bästa systern i hela världen och ingen kommer någonsin ta din plats! Vi har klarat mycket men den här gången tror jag att vi förlorar! Snyftade han.
- Nej Ryan… började jag.
- Jag älskar dig! Det kommer jag alltid göra! Sa jag tyst.
- Den dagen någon lyckas skriva ”jag älskar dig” på en isbit på solen, den dagen slutar jag älska dig lilsis! Snyftade Ryan.
- Snälla Ryan sluta! Jag klarar inte av att se dig såhär! Vi stannar vi kan inte flytta! Hörde jag Ryans mamma säga i bakgrunden. Jag hörde Ryan släppa telefonen och rusa in i sin mammas famn.
- Hörde du? Sa Ryan och grät mer än någonsin!
- Vi ses om 3 veckor bror! Skrattad jag samtidigt som jag grät av lycka.
- Jag älskar dig Emelie! Sa han lågt.
- Älskar dig Ryan! Sa jag och sen la vi på.
Hela designen är gjord av 