Min Värld Kapitel 17


Tidigare:

-         Det är inte officiellt än men, Justin Bieber! sa jag tyst och tittade på dom. Dom bara satt där och gapade som två fån. Jag skakade handen framför deras ansikten för att dom skulle vakna till liv igen. Dom tittade på varandra och ett leende började leka på deras läppar.

-         Grattis! Sa dom och gav mig en lång kram. 




Emelies perspektiv:

Jag, Ryan och Chaz gick ner för gatorna i Stratford. Vi var på väg mot gallerian för att shoppa. Plötsligt stannar Chaz och pekar bort mot torget och jag vänder blicken ditåt. Där ca.20 meter bort står han, Justin Bieber! han står och pratar med en tjej och jag antar att det är ett fan. Helt plötsligt lutar sig Justin fram och KYSSER henne! Mitt hjärta stannar och jag känner hur tårarna bränner. Justin tar tjejens hand och går emot oss när dom passerar oss tittar Justin på Ryan och Chaz och ler. Tårarna börjar rinna, det kan inte vara sant!! Han skulle aldrig göra så mot mig! Jag stänger ögonen, jag vill inte se vad som händer.

 

 

Jag öppnar ögonen igen och känner hur tårarna forsar mer för mina kinder. Jag torkar bort dom och säger sedan tyst för mig själv.

-         Det var bara en dröm! Med en lättad suck.

Jag hoppar in i duschen, första dagen i skolan. När jag har duschat tar jag på mig ett par svarta, tajta jeans och ett vitt linne med en marinblå kofta över. Jag låter mitt hår hänga fritt och tar på mig lite maskara. När jag har ätit frukost och borstat tänderna går jag ut i hallen och tar på mig mina vita converse innan jag springer till bussen.

 

 

 

-         Välkomna tillbaka allihopa! Sa våran lärare och log stort när alla hade satt sig i sina bänkar.

-         Tack! Hörde man vissa mumla i rummet. Det märktes hur trötta var efter den tidiga morgonen.

-         Idag ska vi börja med att gå igenom engelskan som vi ska ha prov på nästa vecka. Sa hon och fortsatte le. Man hörde vissa sucka och ta upp sina böcker.

-         Vi ska lära oss om engelsktalande länder och på provet ska ni skriva en uppsats om vad ni har lärt er! Mer suckningar fyllde rummet.

-         Ni får alla välja mellan England, USA och Kanada, så sätt igång! sa hon och klappade i händerna. Jag visste direkt vilket land jag skulle välja! Jag tittade på Jenny och Felicia som satt bredvid mig och alla tre nickade.

-         Kanada! Sa vi sedan i kör innan vi gick till biblioteket för att hitta bra böcker vi kunde plugga i.

 

 

Skolveckan gick fort och men jag hade inte riktigt kunnat koncentrera mig eftersom att jag tänkte på Justin och mardrömmen jag haft. Jag försökte att inte tänka mer på det och gick ner och satte mig i köket med mamma. Jag slog mig ner på en stol och gav ifrån mig en suck. Mamma som stod och lagade mat vände sig om och tittade bekymrat på mig.

-         Hur är det gumman? Sa mamma och log lite.

-         Okej antar jag. Sa jag och ryckte på axlarna.

-         Jag märker att det är något, så snälla berätta bara! Sa hon och tittade bedjande på mig.

-         Jag saknar Stratford! Sa jag och suckade igen.

-         Jag förstår det men vi ska ju snart åka dit! Sa mamma och log ett snett leende.

-         Om 3 ½ månad ja! Sa jag och tittade på henne med allvarlig min. hon suckade och gick och satte sig bredvid mig. Hon strök sin hand över min kind och tittade mig i ögonen.

-         Han kommer finnas där för dig när du kommer tillbaka, jag lovar! Sa hon och pussade mig i pannan.



Justins perspektiv:

Jag satte mig ner på soffan inne i vardagsrummet. Äntligen var vi hemma! Jag hörde mamma komma in med väskorna genom ytterdörren och jag gick för att hjälpa henne. När vi hade fått in alla väskor gav hon min ett tacksamt leende innan jag sprang upp på mitt rum för att packa upp.

 

 

Jag tog upp mobilen och slängde mig på soffan i vardagsrummet när jag hade packat upp allt. Jag slog in Ushers nummer och satte mobilen mot örat.

-         Yo mannen, wats up? Svarade Usher med glad röst.

-         Jo det är väll okej… sa jag

-         Jag vet att du saknar henne men du måste rycka upp dig! Sa han med sin vuxna röst.

-         Ja men det är svårt när man inte kan tänka på annat! Sa jag och gjorde en min för mig själv.

-         Och därför ska vi få dig att tänk på annat! Jag hörde lömskheten i hans röst.

-         Vad menar du? Sa jag chockat.

-         Vi ska börja med din nya skiva! Sa han med exalterad röst.


kort del men det är en del i alla fall... det kanske kommer en till i morgon.
2012-05-27 @ 17:15:30





Namn:
VIP, baby?

E-postadress: (bara synligt för mig)

Bloggadress:

Dear Sara, detta kapitel var...

Trackback