Tidigare:

-         Tack! Sa jag och tittade på henne och hon tittade på mig.

-         För att du är min! avslutade jag och log lite.

-         Tack för att du älskar mig! Viskade hon och gav mig en kyss innan vi la oss ner för att somna i varandras armar.

Emelies perspektiv:

-         När åker du hem? sa plötsligt Justin där vi satt framför tv:n och tittade på film. Han tittade på mig med ledsen min.

-         På söndag. Sa jag och kramade hans hand hårt.

-         2 dagar… sa han tyst och jag bara suckade som svar.

-         När kommer du tillbaka? Han tittade på mig med en ännu mer ledsen min.

-         Jag vet inte, jag kan fråga pappa! Sa jag och log lite innan jag reste mig för att gå till mamma och pappa som var i köket. När jag bara var några meter från köket hörde jag mammas röst och hon lätt upprörd eller ledsen. Jag stannade och lyssnade på vad hon sa.

-         Jag kan inte göra det Tom! hörde jag henne säga tyst.

-         Vi har inget val! Svarade pappa med svag röst.

-         Du var inte där du såg inget! Sa mamma och lätt upprörd.

-         Berätta för mig då! sa pappa bestämt och suckade lite.

-         När hon kom hem var hon helt förstörd! Det gick inte att prata med henne, hon åt inte och hon var nere hela dagarna! Ibland kunde jag höra henne gråta på kvällarna men jag kunde inte göra något för att trösta henne! Sa mamma och tog en paus för att kolla att pappa hängde med.

-         När hon kom hit försvann allt! Hon skrattar, ler och pratar hela tiden! Hon älskar Stratford, hon älskar dig, hon älskar Bruce och Dian, hon älskar Pattie, hon älskar Ryan, Chaz och mest av allt hon älskar Justin. Emelie älskar det här stället! Fattar du inte det?! Det här är hennes liv! Jag hörde hur mamma grät. Jag kände även en tår rinna ner för min kind för det hon sa var sant. Jag trodde inte att det syntes så bra men jag älskade verkligen det här stället. Jag hörde hur pappa tog några steg och jag antog att han nu stod och tröstade mamma med en kram.

-         Jag kan inte krossa hennes hjärta med att tvinga hem henne igen! Tom jag kan verkligen inte det! Hörde jag mamma snyfta mot pappas axel.

-         Vi tvingar henne lämna sina bästa vänner och hennes familj varje gång vi åker hem! sa mamma lite tyst.

-         Men hon måste ju gå i skolan och hon har ju dig och andra vänner hemma i Sverige! Sa pappa.

-         Det är inte samma sak, hon älskar killarna här i Kanada mer än något annat! Jag har aldrig sett henne såhär förut! Det är det här hon lever för! Jag kan inte se henne bli sårad gång på gång! Sa mamma bestämt men med gråt i rösten

-         Det bästa kanske skulle vara att hon inte kom tillbaka hit igen, då slipper hon bli sårad! Sa pappa med kall röst. Jag andades chockat ut och kände hur jag började gråta mer och mer.

-         Kanske… sa mamma tyst. Jag kände hur allt gick sönder. Jag kunde inte bara stå där. Jag rusade in i köket och bara stirrade på dom båda.

-         NEJ ALDRIG! Ni gör det för att inte såra mig gång på gång men istället kommer ni krossa hela mig! Ni kommer förstöra hela mitt liv! Jag kan inte leva utan dom! dom är det bästa som har hänt mig! Fattar ni inte det?! Jag älskar dom mer än något annat… jag kände fler och fler tårar rinna ner för mina kinder.

-         Lilla gumman… började pappa och släppte mamma för att komma och trösta mig.

-         NEJ! Gör ni det här kommer jag hata er för alltid! Jag kommer aldrig förlåta att ni förstörde mitt liv! Skrek jag och sprang ut ur köket och ut genom dörren. Jag visste direkt vart jag skulle.

Jag kastade mig i Chaz famn när han öppnade dörren och bara grät. Han lät mig stå där och gråta i hans famn och han kramade mig hårt. Efter några minuter lyfte han upp mig, stängde dörren och bar upp mig på hans rum. han släppte ner mig på hans säng och fortsatte krama mig.

-         Vad har hänt tweneei? Viskade han mjukt i mitt öra.

-         Jag älskar dig Chaz, du är min bäst vän! Lova att du aldrig lämnar mig! Grät jag i Chaz öra. Han släppt mig och torkade bort en tår från min kind men det kom bara fler och fler. Han tittade mig djupt i ögonen.

-         Jag lovar att jag aldrig kommer lämna dig! Sa han tydligt.

-         Jag kanske aldrig kommer tillbaka! Sa jag och började gråta ännu mer samtidigt som jag tittade ner på mina händer som Chaz nu höll i.

-         Vad menar du? Sa Chaz chockat. Jag lyfte mitt huvud och möte hans tårfyllda ögon.

-         Mamma och pappa funderar på att jag ska få flytta hem till Sverige och inte komma tillbaka hit för dom vill inte se mig bli sårad varje gång jag är tvungen att åka hem! sa jag och försökte sluta gråta.

-         Dom kan inte, dom får inte! Sa Chaz tyst.

-         Tror dom att det kommer såra dig mindre om dom tar dom du älskar ifrån dig?! Sa han och tittade allvarligt på mig samtidigt som en tår rann ner för hans kind. Jag ryckte på axlarna och skulle precis svara när jag hörde en röst som jag kände igen.

-         Så du lämnar oss? Sa rösten tyst.

-         Justin jag, tror du själv att jag vill det eller?! Sa jag och kände hur tårarna kom tillbaka. Justin satte sig på sängen bredvid Chaz och jag möte hans bruna ögon som dom, precis som Chaz´s var tårfyllda.

-         Jag kan inte leva utan er! Sa jag och tittade på dom samtidigt som mina kinder blev blötare och blötare. Chaz och Justin tittade på varandra och nickade och jag fattade ingenting.

-         Vi får göra något för att stoppa det här! Sa Justin och log hemlighetsfullt.

-         Vadå? Sa jag och tittade fundersamt på dom båda medans ett leende lekte på mina läppar.

-         Eftersom att ingen av oss kan leva utan dig heller så får vi visa dina föräldrar hur mycket du faktiskt betyder för oss! Sa Chaz och log belåtet.

-         Jag ringer Ryan! Sa Justin och försvann ut ur rummet.

-         Tack! Viskade jag fram och tittade på Chaz med ett litet leende.

-         Vad som än krävs för att få ha kvar dig i mitt liv! Sa han och kramade mig.

När vi var klara med våran plan gick jag och Justin hem till mig igen. När vi klev innanför dörren kom mamma ut i hallen och tittade oroligt på mig. Jag gav henne en kall blick och gick förbi henne in i vardagsrummet och satte mig på soffan. Justin som kom efter mig gav mamma ett snabbt leende och kröp sedan upp bakom mig. Mamma kom efter någon minut och satte sig i soffan bredvid oss för att läsa sin bok.

-         Emelie? Sa Justin och strök mig över håret.

-         Mm? Svarade jag och låtsades vara inne i tv, enligt våran plan.

-         Jag älskar dig! Sa han och log. Jag vände mig mot honom och tittade honom i ögonen. Jag såg i ögonvrån hur mamma flyttade blicken från boken till oss.

-         Jag vill inte och kan inte leva utan dig, baby! Sa Justin och la sin hand runt min nacke.

-         Jag älskar dig också, mer än något annat! Sa jag och gav honom en lång kyss. Jag vände mig mot tv:n igen och Justin höll mig närmare honom. Jag sneglade på mamma och hon tittade på mig och Justin med ledsen min. våran plan var nu i full gång.