Min Värld Kapitel 24

Tidigare:

-         Den dagen någon lyckas skriva ”jag älskar dig” på en isbit på solen, den dagen slutar jag älska dig lilsis! Snyftade Ryan.

-         Snälla Ryan sluta! Jag klarar inte av att se dig såhär! Vi stannar vi kan inte flytta! Hörde jag Ryans mamma säga i bakgrunden. Jag hörde Ryan släppa telefonen och rusa in i sin mammas famn.

-         Hörde du? Sa Ryan och grät mer än någonsin!

-         Vi ses om 3 veckor bror! Skrattad jag samtidigt som jag grät av lycka.

-         Jag älskar dig Emelie! Sa han lågt.

-         Älskar dig Ryan! Sa jag och sen la vi på.   

Justins perspektiv:

När Em och jag hade lagt på suckade jag stort och blundade.

-         Hur är det gubben? Hörde jag mormor säga. Jag öppnade ögonen och hon stod i dörröppningen till mitt rum.

-         Jag kan bara inte fatta det! Sa jag och tittade på henne. Hon slutade luta sig mot dörrkarmen och gick och satte sig bredvid mig på sängen.

-         Min bästa vän som alltid har funnits här ska försvinna! Sa jag och kände mig förkrossad.

-         Hur menar du, ni tre har alltid varit bästa vänner och det kommer aldrig ändras! Sa mormor och log mot mig.

-         Jo tyvärr kommer det nog det… sa jag tyst.

-         Varför skulle det vara så? Sa mormor och tittade chockat på mig.

-         Ryan flyttar, jag har min karriär och Chaz blir lämnad ensam här. Sa jag och tittade på henne med menande blick. Mormor suckade och öppnade munnen för att säga något men stängde den igen. Hon tänkte en stund och sen öppnade hon munnen igen.

-         Hur länge har ni varit bästa vänner? Sa hon och tittade på mig med ett lite leende som var svårt att tolka.

-         Lite mer än 10 år skulle jag tro! Sa jag och tittade fundersamt på henne.

-         Kommer du ihåg när ni började i skolan? Sa hon och fortsatte le.

-         Ja? Jag förstod inte vart hon ville komma med det här.

-         Ni stöttade varandra eller hur? Sa hon och log nu ett stort leende.

-         Ja det har vi alltid gjort! Sa jag och log lite jag med för jag kom ihåg första dagen i skolan. Vi var så nervösa men när vi skulle gå till vårat klassrum höll alla tre varandra i händerna och gick in.

-         Precis! Sa mormor och tittade på mig.

-         Vad menar du? Sa jag och tittade nyfiket på henne.

-         Ni har alltid stöttat varandra! Folk har alltid tror att ni är trillingar, inte pågrund av utseendet utan för att ni alltid har funnits där för varandra! Vilket ni måste göra nu också! även om det är svårt att Ryan ska flytta måste du och Chaz vara starka och finnas där för Ryan, nu när han behöver er som mest och så som Ryan och Chaz fanns där för dig när du flyttade! Det spelar ingen roll om man sätter er tre på olika sidor av jorden, ni kommer alltid hålla ihop och älska varandra! Mormor log och pussade mig i pannan innan hon gick ut ur mitt rum. jag satt där och tänkte ett tag på vad mormor hade sagt. Och det hon sa var sant. Dom första veckorna i skolan hade alla tror att vi var trillingar. Vi stöttade alltid varandra och om man såg en av oss fanns dom andra två strax bakom för vi lämnade aldrig varandras sida.

-         JAG SKA INTE FLYTTA!!! Hörde jag plötsligt Ryan ropa när han stormade in i mitt rum och slängde sig på mig och gav mig en hård kram.

Emelies perspektiv:

-         Det här måste ha varit den längsta dagen ever! Suckade Jenny när vi gick ut genom skolans portar.

-         Haha ja! Sa jag och höll med henne.

Första dagen i skolan var äntligen slut och jag och Jenny skulle gå hem till mig för att plugga till ett matte prov som vi skulle ha innan påsklovet. Det var visserligen nästan två veckor dit men det var lika bra att börja i tid. När vi kom hem åt vi lite mellanmål innan vi började plugga. Efter två timmars pluggande var båda så trötta att vi skrattade åt vad som helst! Vi bestämde oss för att sluta plugga och titta på en film istället. I mitten av filmen ringde min mobil. Jag tog upp den och tittade på displayen CHAZIE stod det. Jag kände hur ett leende formade mina läppar och jag tryckte på grön lur.

-         Aye Em! watz up? Sa Chaz med glad röst.

-         Aye Chazie, tittar på film med en kompis! Sa jag lika glatt som Chaz.

-         Jaha oj då kanske jag stör?! Sa han ursäktande.

-         Haha bara lite, men var det något viktigt? Sa jag retfullt till Chaz.

-         Nej hade bara tråkigt! Skrattade Chaz.

-         Haha stackars dig, har du inga vänner! Sa jag ännu mer retfullt.

-         Nej en av mina bästa vänner har ju lämnat mig för att åka till sitt hemland och plugga! Sa Chaz lika retfullt som jag. Även om han skämtade gjorde det lite ont att veta att jag hade lämnat dom.

-         Förlåt Chaz! Sa jag tyst.

-         Aye det är inte ditt fel! Jag hörde att han fortfarande hade ett leende på läpparna.

-         Nej jag vet men det får mig inte att sakna er mindre! Log jag.

-         Nej, men vi saknar dig lika mycket så tro inte att du är speciell på något sätt! Retades Chaz.

-         Haha det tror jag inte heller! Och du får klara dig utan vänner i några veckor till! Retades jag tillbaka.

-         Jag vet men jag har ju några i reserv! Sa han med glad röst.

-         Då behöver du inte vara helt ensam i alla fall! Men nu måste jag gå! Log jag.

-         Okej, älskar dig! Sa han glatt.

-         Älskar dig också! sa jag och sen la vi på.    

Jag la tillbaka mobilen på skrivbordet och vände mig mot tv igen.

-         Var det Justin? Sa plötsligt Jenny och log.

-         Nej, Chaz! Sa jag och log tillbaka.

-         När ska du dit igen? Sa hon och log fortfarande.

-         På påsklovet! Sa jag och log ännu större.

-         Så roligt! Sa hon och log lika stort som jag.

-         vad händer sen då, när du börjar gymnasiet? Sa hon och tittade fundersamt på mig.

-         Vad menar du? Sa jag och tittade tillbaka på henne.

-         Ja då kommer du ju inte kunna åka till Stratford lika ofta! Sa hon och tittade på mig med samma min som innan.

-         Jag ska inte gå på gymnasiet! Sa jag halvtyst.

-         Va? Sa hon och tittade chockat på mig.

-         Jag ska flytta till Kanada när vi slutar nian! Sa jag tyst och tittade ner på mina händer.


Förlåt för urkass uppdatering! ska försöka bättra mig :) 

2012-09-17 @ 15:02:03





Namn:
VIP, baby?

E-postadress: (bara synligt för mig)

Bloggadress:

Dear Sara, detta kapitel var...

Trackback