Min Värld Kapitel 23
Tidigare
- Jag älskar dig också, mer än något annat! Sa jag och gav honom en lång kyss. Jag vände mig mot tv:n igen och Justin höll mig närmare honom. Jag sneglade på mamma och hon tittade på mig och Justin med ledsen min. våran plan var nu i full gång.
Emelies perspektiv:
Jag tittade på klockan som visade 17.44. vilket betydde att Chaz skulle ringa vilken minut som helst. Som planerat hörde jag ringsignalen från hemtelefonen.
- Jag svarar! Ropade pappa och sprang ner för trappan.
- Hallå! Sa han snabbt när han plockat upp telefonen.
- Det är Chaz, är min ”syster” hemma sir? Hörde man svagt Chaz säga på andra sidan luren. Jag och Justin försökte att inte skratta, vilket var svårt!
- Mm visst! Sa pappa och tittade på mig med sorgsen blick. Han räckte mig telefonen som jag snabbt tog.
- Hej! Sa jag och försökte hålla mig till planen som vi hade gjort upp.
- Jag och Ryan är där om 5. Sa Chaz och han menade hemma hos mig.
- Okej ses snart, älskar dig! Sa jag och log innan jag la på.
- Ryan och Chaz är här om 5! Sa jag till Justin när pappa tagit telefonen.
- Okej! Sa Justin och pussade mig i pannan.
När det plingade på dörren gick pappa och öppnade och jag och Justin reste oss upp ur soffan för att sedan bli attackerade med kramar.
- Ryan in da house! Ropade Ryan och attackerade Justin med en kram samtidigt som Chaz gav mig en kram. Sen bytte vi plats. Chaz och Justin gjorde ett handslag.
- Aye lilsis, jag har saknat dig! Sa Ryan och lyfte upp mig.
- Jag har saknat dig också! skrattade jag och gav honom en kram.
- Okej grabbar, sätt er i soffan det är en sak jag måste prata med er om! Sa jag och tittade på alla tre som med fundersamma miner satte sig i soffan.
- Ni vet att jag älskar er! Mer än något annat! Började jag.
- Vi älskar dig också! sa dom alla tre i en kör.
- När jag åker hem på söndag kommer jag inte komma tillbaka igen! Sa jag tyst och tittade på dom. Dom bara satt där som frågetecken, obs dom följer planen väldigt bra!
- Min kära mamma och pappa har bestämt att det skadar mig för mycket att behöva lämna er hela tiden så jag kommer inte komma tillbaka igen! Sa jag och lät en tår falla. Jag hoppades på att våran plan skulle funka. Jag sneglade lite på mamma och pappa som bara stod där och såg ledsna ut.
- Vi kommer alltid älska dig! Sa Ryan och reste sig upp.
- Tills våra hjärtan slutar slå! Sa Justin och även han reste sig upp.
- Tills jorden går under! Sa Chaz och reste sig sist av alla.
- Jag fattar inte hur jag ska kunna leva utan dig men vad kan jag göra åt saken?! Sa Ryan med ledsen röst. Dom andra två skakade på huvudena och sen kom dom alla tre och kramade mig samtidigt som vi allihopa grät.
- Vi kommer vara vänner för alltid även om jag inte bor här va? Sa jag och lätt tårarna rinna.
- För alltid och alltid! Sa dom återigen i en kör och även deras tårar rann.
- Nej nu får det räka! Sa plötsligt pappa. Alla fyra tittade på honom och hoppades att våran plan hade funkat.
- Jag fattar inte vad jag tänkte på! Att sära på er fyra är som att splittra en familj! det går inte! Du har inget val Emelie, du måste komma tillbaka hit! Sa pappa med tårar i ögonen. Jag tittade på mina vänner och log. Sen tittade jag på pappa igen.
- Jag struntar i vad din mamma säger men när du slutar nian då ska du flytta hit till Stratford och bo med din stora familj! sa pappa och tittade bestämt på mig. Mina fejkade tårar förvandlades till glädje tårar och jag kastade mig i pappas famn.
- Tack! Viskade jag fram mellan snyftningarna.
Söndagen kom fort, för fort! Vi åkte till flygplatsen tidigt på morgonen. Jag hade sagt hej då till killarna dagen innan. Incheckningen gick fort och när planet lyfte kunde jag inte vänta tills nästa lov, om 3 veckor när jag skulle få komma tillbaka.
När vi landade hemma i Sverige sent på natten ville jag bara slänga mig i sängen, vilket jag gjorde så fort vi kom hem. När jag vaknade morgonen efter hade mamma åkt till jobbet och jag var ensam hemma. Jag åt snabbt frukost innan jag satte mig vid datorn på mitt rum. jag satte på musik på högsta volym och loggade in på twitter och skype. Jag tittade igenom twitter och precis när jag var klar sattes Up med Justin på. Jag kände saknaden komma men tröstade mig med att det bara var tre veckor tills jag skulle få träffa honom igen och förra gången hade vi klarat 4 månader. Jag väcktes ur mina tankar när skype telefonen ringde. Jag stängde snabbt av musiken och svarade. Jag log ett stort leende när jag såg Justin på skärmen. Han log också stort.
- Aye baby! Sa han och log.
- Hej biebs! Sa jag och log tillbaka.
- Jag saknar dig! Sa han och rodnade lite.
- Aww saknar dig också! sa jag och log.
- Baby? Sa Justin och leendet försvann.
- Har det hänt något? Frågade jag oroligt.
- Ja det kan man säga! Sa Justin och jag såg att han blev ledsen.
- Berätta för mig! Sa jag och kände oron växa.
- Ryan ska flytta! Sa han och suckade.
- Va?! Jag kände hur oron övergick till besvikelse.
- Vart? Sa jag tyst.
- Tyskland… sa Justin och tittade ner.
- Det får han inte! Jag ska prata med honom! Älskar dig Justin! Sa jag snabbt och började ta upp mobilen.
- Älskar dig också! sa han och log ett leende som inte nådde ögonen innan han stängde ner samtalet. Jag knappade in Ryans nummer och ringde.
- Hej lilsis! Sa han lite lågt.
- Justin berättade, varför? Sa jag och försökte att inte gråta.
- Mamma har tröttnat på Stratford och vill prova något nytt. Suckade han och jag hörde hur ledsen han var.
- Du får inte lämna mig! Sa jag och kände hur jag blev mer och mer ledsen.
- Jag har försökt övertala mamma men det går inte… sa han och jag hörde hur han snyftade.
- Kan du inte bo hos Chaz eller vad som helst? Ryan jag klarar mig inte utan dig! Du får inte flytta! Jag kommer snart flytta till Stratford och då behöver jag dig där annars går det inte! Du är anledningen till att jag flyttar till Kanada! Jag kände paniken växa inom mig.
- Jag kan inte förlora dig, du betyder för mycket! sa jag och försökte andas mellan snyftningarna.
- Jag har gjort allt jag kan men mamma vägrar! Snyftade Ryan.
- Men, man kan inte splittra en familj! sa jag och kom ihåg vad min pappa hade sagt.
- Jag vet, om jag kunde göra något skulle jag det! Ryan snyftade ännu mer.
- Du är den bästa systern i hela världen och ingen kommer någonsin ta din plats! Vi har klarat mycket men den här gången tror jag att vi förlorar! Snyftade han.
- Nej Ryan… började jag.
- Jag älskar dig! Det kommer jag alltid göra! Sa jag tyst.
- Den dagen någon lyckas skriva ”jag älskar dig” på en isbit på solen, den dagen slutar jag älska dig lilsis! Snyftade Ryan.
- Snälla Ryan sluta! Jag klarar inte av att se dig såhär! Vi stannar vi kan inte flytta! Hörde jag Ryans mamma säga i bakgrunden. Jag hörde Ryan släppa telefonen och rusa in i sin mammas famn.
- Hörde du? Sa Ryan och grät mer än någonsin!
- Vi ses om 3 veckor bror! Skrattad jag samtidigt som jag grät av lycka.
- Jag älskar dig Emelie! Sa han lågt.
- Älskar dig Ryan! Sa jag och sen la vi på.
Min Värld Kapitel 22
Tidigare:
- Tack! Sa jag och tittade på henne och hon tittade på mig.
- För att du är min! avslutade jag och log lite.
- Tack för att du älskar mig! Viskade hon och gav mig en kyss innan vi la oss ner för att somna i varandras armar.
Emelies perspektiv:
- När åker du hem? sa plötsligt Justin där vi satt framför tv:n och tittade på film. Han tittade på mig med ledsen min.
- På söndag. Sa jag och kramade hans hand hårt.
- 2 dagar… sa han tyst och jag bara suckade som svar.
- När kommer du tillbaka? Han tittade på mig med en ännu mer ledsen min.
- Jag vet inte, jag kan fråga pappa! Sa jag och log lite innan jag reste mig för att gå till mamma och pappa som var i köket. När jag bara var några meter från köket hörde jag mammas röst och hon lätt upprörd eller ledsen. Jag stannade och lyssnade på vad hon sa.
- Jag kan inte göra det Tom! hörde jag henne säga tyst.
- Vi har inget val! Svarade pappa med svag röst.
- Du var inte där du såg inget! Sa mamma och lätt upprörd.
- Berätta för mig då! sa pappa bestämt och suckade lite.
- När hon kom hem var hon helt förstörd! Det gick inte att prata med henne, hon åt inte och hon var nere hela dagarna! Ibland kunde jag höra henne gråta på kvällarna men jag kunde inte göra något för att trösta henne! Sa mamma och tog en paus för att kolla att pappa hängde med.
- När hon kom hit försvann allt! Hon skrattar, ler och pratar hela tiden! Hon älskar Stratford, hon älskar dig, hon älskar Bruce och Dian, hon älskar Pattie, hon älskar Ryan, Chaz och mest av allt hon älskar Justin. Emelie älskar det här stället! Fattar du inte det?! Det här är hennes liv! Jag hörde hur mamma grät. Jag kände även en tår rinna ner för min kind för det hon sa var sant. Jag trodde inte att det syntes så bra men jag älskade verkligen det här stället. Jag hörde hur pappa tog några steg och jag antog att han nu stod och tröstade mamma med en kram.
- Jag kan inte krossa hennes hjärta med att tvinga hem henne igen! Tom jag kan verkligen inte det! Hörde jag mamma snyfta mot pappas axel.
- Vi tvingar henne lämna sina bästa vänner och hennes familj varje gång vi åker hem! sa mamma lite tyst.
- Men hon måste ju gå i skolan och hon har ju dig och andra vänner hemma i Sverige! Sa pappa.
- Det är inte samma sak, hon älskar killarna här i Kanada mer än något annat! Jag har aldrig sett henne såhär förut! Det är det här hon lever för! Jag kan inte se henne bli sårad gång på gång! Sa mamma bestämt men med gråt i rösten
- Det bästa kanske skulle vara att hon inte kom tillbaka hit igen, då slipper hon bli sårad! Sa pappa med kall röst. Jag andades chockat ut och kände hur jag började gråta mer och mer.
- Kanske… sa mamma tyst. Jag kände hur allt gick sönder. Jag kunde inte bara stå där. Jag rusade in i köket och bara stirrade på dom båda.
- NEJ ALDRIG! Ni gör det för att inte såra mig gång på gång men istället kommer ni krossa hela mig! Ni kommer förstöra hela mitt liv! Jag kan inte leva utan dom! dom är det bästa som har hänt mig! Fattar ni inte det?! Jag älskar dom mer än något annat… jag kände fler och fler tårar rinna ner för mina kinder.
- Lilla gumman… började pappa och släppte mamma för att komma och trösta mig.
- NEJ! Gör ni det här kommer jag hata er för alltid! Jag kommer aldrig förlåta att ni förstörde mitt liv! Skrek jag och sprang ut ur köket och ut genom dörren. Jag visste direkt vart jag skulle.
Jag kastade mig i Chaz famn när han öppnade dörren och bara grät. Han lät mig stå där och gråta i hans famn och han kramade mig hårt. Efter några minuter lyfte han upp mig, stängde dörren och bar upp mig på hans rum. han släppte ner mig på hans säng och fortsatte krama mig.
- Vad har hänt tweneei? Viskade han mjukt i mitt öra.
- Jag älskar dig Chaz, du är min bäst vän! Lova att du aldrig lämnar mig! Grät jag i Chaz öra. Han släppt mig och torkade bort en tår från min kind men det kom bara fler och fler. Han tittade mig djupt i ögonen.
- Jag lovar att jag aldrig kommer lämna dig! Sa han tydligt.
- Jag kanske aldrig kommer tillbaka! Sa jag och började gråta ännu mer samtidigt som jag tittade ner på mina händer som Chaz nu höll i.
- Vad menar du? Sa Chaz chockat. Jag lyfte mitt huvud och möte hans tårfyllda ögon.
- Mamma och pappa funderar på att jag ska få flytta hem till Sverige och inte komma tillbaka hit för dom vill inte se mig bli sårad varje gång jag är tvungen att åka hem! sa jag och försökte sluta gråta.
- Dom kan inte, dom får inte! Sa Chaz tyst.
- Tror dom att det kommer såra dig mindre om dom tar dom du älskar ifrån dig?! Sa han och tittade allvarligt på mig samtidigt som en tår rann ner för hans kind. Jag ryckte på axlarna och skulle precis svara när jag hörde en röst som jag kände igen.
- Så du lämnar oss? Sa rösten tyst.
- Justin jag, tror du själv att jag vill det eller?! Sa jag och kände hur tårarna kom tillbaka. Justin satte sig på sängen bredvid Chaz och jag möte hans bruna ögon som dom, precis som Chaz´s var tårfyllda.
- Jag kan inte leva utan er! Sa jag och tittade på dom samtidigt som mina kinder blev blötare och blötare. Chaz och Justin tittade på varandra och nickade och jag fattade ingenting.
- Vi får göra något för att stoppa det här! Sa Justin och log hemlighetsfullt.
- Vadå? Sa jag och tittade fundersamt på dom båda medans ett leende lekte på mina läppar.
- Eftersom att ingen av oss kan leva utan dig heller så får vi visa dina föräldrar hur mycket du faktiskt betyder för oss! Sa Chaz och log belåtet.
- Jag ringer Ryan! Sa Justin och försvann ut ur rummet.
- Tack! Viskade jag fram och tittade på Chaz med ett litet leende.
- Vad som än krävs för att få ha kvar dig i mitt liv! Sa han och kramade mig.
När vi var klara med våran plan gick jag och Justin hem till mig igen. När vi klev innanför dörren kom mamma ut i hallen och tittade oroligt på mig. Jag gav henne en kall blick och gick förbi henne in i vardagsrummet och satte mig på soffan. Justin som kom efter mig gav mamma ett snabbt leende och kröp sedan upp bakom mig. Mamma kom efter någon minut och satte sig i soffan bredvid oss för att läsa sin bok.
- Emelie? Sa Justin och strök mig över håret.
- Mm? Svarade jag och låtsades vara inne i tv, enligt våran plan.
- Jag älskar dig! Sa han och log. Jag vände mig mot honom och tittade honom i ögonen. Jag såg i ögonvrån hur mamma flyttade blicken från boken till oss.
- Jag vill inte och kan inte leva utan dig, baby! Sa Justin och la sin hand runt min nacke.
- Jag älskar dig också, mer än något annat! Sa jag och gav honom en lång kyss. Jag vände mig mot tv:n igen och Justin höll mig närmare honom. Jag sneglade på mamma och hon tittade på mig och Justin med ledsen min. våran plan var nu i full gång.
Min Värld Kapitel 21
Tidigare:
- Vi älskar dig över allt annat och utan dig vore livet värdelöst! Sa Ryan och log. Jag gav alla tre en stor kram och sen hjälpte Chaz mig att ta på mig armbandet.
Justins perspektiv:
- Öppna min nu! Sa Emelie och log stort. Vi hade samlats i vardagsrummet allihop för att öppna julklappar.
- Okej! Sa jag och log. Jag tog upp paketet som var ganska stort och öppnade det. I det stora paketet låg en kartong och en ask. Jag öppnade först kartongen och där i låg ett par hörlurar. Dom var väldigt coola. Jag log lite mot Em och sen tog jag upp asken och öppnade den. I asken låg ett halsband med Kanadas flagglöv som hängsmycke. I lövet var texten HOME inristad. Jag tog på mig halsbandet och tittade på det.
- Tack baby! Sa jag och gav Em en kyss medans alla andra i rummet satt och log.
- Nu måste du öppna min! sa jag och tog fram min present och log. Hon tog emot den och öppnade den snabbt.
Emelies perspektiv:
Jag öppnade snabbt paketet från Justin och tittade länge på det fina halsbandet som låg i asken. Det var ett silverhalsband med två plattor som hängde. På plattorna stod det FOREVER och ALWAYS inristat. Det hängde även ett litet hjärta där det stod YOU AND ME. Jag tittade upp på Justin och log. Han sträckte fram sin hand och tog halsbandet samtidigt som jag vände mig om så jag hade ryggen emot honom. Jag lyfte upp mitt hår och Justin satte på mig halsbandet och pussade mig på axeln. Jag vände mig om och tittade honom i ögonen sen mimade jag fram ett tack innan jag gav honom en lång kyss.
När vi hade öppnat alla julklappar öppnade plötsligt Usher munnen.
- Ja det var inte så lätt att veta vad man sak ge till 2 tonåringar så jag och Scooter bestämde oss för att ge er en tillåtelse istället för en sak. Sa han och tittade på mig och Justin som såg ut som 2 frågetecken.
- Vi vet att ni båda tycker väldigt mycket om varandra… började Usher.
- Så därför får ni våran tillåtelse att göra erat förhållande officiellt! Avslutade Scooter och log. Jag och Justin bara satt där och gapade som två puckon. Men innerst inne ville jag bara skrika av lycka!
Justins perspektiv:
Det ända som dök upp i mitt huvud var ”är dom seriösa?!”. Jag kunde inte fatta det! Jag ville mer än någonting berätta för världen att jag älskade Em men jag visste hur mycket det skulle skada henne.
- Tack! Sa jag och log ett stelt och fejkat leende. Jag bestämde mig för att prata med Em senare.
När alla presenter var öppnade och all mat var uppäten bestämde sig alla för att åka hem. jag och Em bestämde att jag skulle sova över hos henne.
- Baby? Viskade jag tyst för att se om Em hade somnat. Jag hade bestämt mig för att prata med henne om vårat förhållande nu.
- Mm! Viskade hon till svar och vände sig om så hon hade sitt ansikte mot mitt.
- Älskar du mig? Sa jag och tittade allvarligt på henne.
- Klart jag gör! Sa hon och tittade fundersamt på mig.
- Vad är det Justin? Sa hon och tittade mig i ögonen.
- Jag kan inte göra det! Sa jag och undvek hennes blick.
- Göra vadå? Jag hörde på hennes röst att hon var väldigt osäker.
- Göra vårat förhållande officiellt! Sa jag och tittade på henne för att se hennes reaktion.
- God natt Justin! Sa hon kallt och vände sig med ryggen mot mig.
- Vill du inte ens prata om det? Sa jag chockad.
- Jag älskar dig men du verkar inte älska mig tillräkligt för att vilja visa världen det! Sa hon tyst med en ledsen ton i sin röst.
- Jag älskar dig visst och det är därför jag inte kan göra det! Sa jag bestämt men tyst och tittade in i hennes nacke. Hur kunde hon ens tro att jag inte älskade henne?! Hon är mitt allt!
- Du älskar mig så mycket att du inte ens kan visa det för världen! Sa hon och satte sig upp och jag såg hur en tår rann ner för hennes kind.
- Jag vill inte skada dig! Sa jag och tittade på henne och kände hur jag blev argare och argare.
- Så du skadar mig genom att älska mig! Sa hon och tittade på mig.
- NEJ DET FATTAR DU VÄLL SJÄLV?! Sa jag argt och la mig med ryggen emot henne. Hur kunde hon tro att jag inte älskar henne eller att jag skadar henne med min kärlek.
- Det ända sättet du kan skada mig på är om du lämnar mig! Viskade hon tyst och jag hörde hur hon grät. Jag klarade inte av det så jag satte mig upp bredvid henne och höll om henne.
- Jag har redan lovat dig att jag aldrig kommer lämna dig, även om det en dag tar slut mellan oss kommer jag alltid finnas för dig som än vän! Viskade jag tyst i hennes öra.
- Vad menar du med att skada mig då? viskade hon tyst.
- När vi berättar kommer vissa av mina fans tycka om dig och andra kommer hata dig och hota dig! Sa jag och fortsatte hålla om henne.
- Jag kan leva med det så länge jag har dig vid min sida och så länge du älskar mig! Sa hon och lyfte sitt huvud för att titta mig i ögonen.
- Jag kommer alltid finnas där och älska dig! Sa jag och tittade tillbaka in i hennes ögon.
- Så vad är problemet? Sa hon och tittade på mig med en sorgsen blick.
- Du kommer aldrig få vara ifred, inte ens hemma i Sverige där du har ditt normala liv! Sa jag och fortsatte titta på henne men jag kände hur ont det gjorde att se henne sårad.
- Jag älskar dig över allt annat på hela jorden så det är värt det! Sa hon och tittade bestämt på mig. Hon vände sedan bort blicken och tittade rakt fram.
- Så du vill göra det? Viskade jag i hennes öra. Hon nickade som svar och tittade sedan på mig.
- Okej, bara för att jag älskar dig mer än något i hela universum! Sa jag och tittade henne i ögonen. Hon log ett snett leende.
- Förlåt om jag sårade dig! Viskade jag tyst och tittade ner.
- Förlåt för att jag sa att du inte älskar mig! Viskade hon också och tittade ner.
- Tack! Sa jag och tittade på henne och hon tittade på mig.
- För att du är min! avslutade jag och log lite.
- Tack för att du älskar mig! Viskade hon och gav mig en kyss innan vi la oss ner för att somna i varandras armar.
