Min Värld Kapitel 25
Tidigare:
- Jag ska inte gå på gymnasiet! Sa jag halvtyst.
- Va? Sa hon och tittade chockat på mig.
- Jag ska flytta till Kanada när vi slutar nian! Sa jag tyst och tittade ner på mina händer.
Emelies perspektiv:
- När hade du tänkt berätta?! Tycker du inte att vi förtjänar att få veta?! Både Felicia och Jenny stod framför mig i mitt rum och tittade argt och besviket på mig.
- Jo men jag visste inte när och hur! Sa jag tyst.
- Vi är ju dina bästa vänner! Sa Felicia och tittade ledset på mig.
- Ja och det gör det inte direkt lättare att berätta! Sa jag och tittade på henne med allvarligt ansiktsuttryck.
- Jag fattar inte att du kan göra såhär! Sa Jenny och stormade ut ur mitt rum.
- Förlåt! Viskade jag tyst och tittade upp på Felicia med tårfyllda ögon.
- Jag förlåter dig och jag kommer att sakna dig! Sa hon och log ett litet leende innan hon gav mig en kram.
- Jag är glad att jag har dig! Sa jag i hennes öra när vi kramades.
Dagen efter vaknade jag fem minuter innan klockan ringde så jag hoppade in i duschen och tog en lång varm dusch. När jag var klar tog jag på mig svarta tajta jeans, ett vitt linne och en mörkblå college tröja över. Jag tog på mig minna svarta reebook skor och sen gick jag ner och åt frukost. Jag var klar precis i tid och tog min gråa kappa och min skolväska sen gick jag ut till bussen. När jag klev på vinkade Felicia till mig så jag satte mig bredvid henne med ett leende. När bussen stannade på nästa station klev Jenny på och när hon gick förbi oss gav hon mig en arg blick innan hon satte sig tre sätten bakom oss. Jag vände mig mot Felicia och hon log ett halvhjärtat leende och ryckte på axlarna. Innerst inne visste jag att jag och Jenny inte var vänner längre och kriget om att få ha Felicia var i full gång.
Dagen hade varit lång och jobbig. Jenny hade gett mig arga blickar, förstört för mig på idrotten och försökt vända Felicia emot mig. Men hon hade inte lyckats med det för Felicia fanns fortfarande på min sida. jag klev av bussen efter att ha gett Felicia en kram. När jag stängde dörren bakom mig suckade jag högt. Jag tog av mig skorna och gick in i köket för att äta något. Jag gjorde två mackor och tog ett glas juice och sen sprang jag upp på mitt rum. jag startade datorn och loggade in på twitter, facebook och startade musiken. Först kollade jag twitter, inget nytt. Sen gick jag in på Facebook, några nya vänner och ett meddelande. Jag kollade meddelandet.
Jag trodde vi var bästa vänner men tydligen inte! Du kan glömma att jag någonsin kommer finnas där för dig! Du är en lögnare och en bitch!
Jag läste meddelandet flera gånger innan jag bestämde mig för att svara på det.
Ja Jenny jag trodde också att vi var bästa vänner men jag hade tydligen lika fel som du! Jag tror att jag har andra som finns här för mig så jag klarar mig nog ska du se! Det är ett under att du har stått ut med mig sån lång tid du har eftersom att jag är en bitch och det går inte att lita på mig. Men när vi slutar 9:an slipper du mig!
Jag skickade meddelandet och fortsatte att titta runt på Facebook. Efter någon minut fick jag ett nytt meddelande som jag öppnade.
Du kommer inte behöva flytta till Kanada för ditt och Justins förhållande kommer aldrig att hålla!
Jag orkade verkligen inte med henne!
Om nu mitt och Justins förhållande slutar kommer jag fortfarande flytta! Jag har fortfarande Ryan och Chaz där!
Jag skickade meddelandet och sen blockaden jag henne och loggade ut. Jag suckade en gång till och åt sedan upp mina mackor och drack min juice. När jag var klar gick jag ner och ställde det i diskmaskinen. När jag var på väg upp på mitt rum igen plingade det på dörren. Jag gick och öppnade och sen stod jag där och gapade som ett fån. Jag slängde mig i famnen på honom och borrade in mitt ansikte i hans axel. Jag drog in hans doft och han kramade mig hårt.
- Pappa! Mumlade jag i hans axel.
- Hej gumman! Skrattade han.
- Vad gör du här?! Sa jag med ett leende när vi hade slutat kramas.
- Jag har ledigt från jobbet och tänkte att jag kunde åka och hälsa på dig! Log pappa och ryckte på axlarna.
- Hur länge stannar du? Sa jag och log stort.
- Tills du slutar skolan och vi ska tillbaka till Stratford! Sa pappa och log stolt.
- Jag tänkte att vi kunde ta med lite saker till Stratford redan nu så blir det inte lika mycket när du flyttar! Sa pappa och började ta av sig jackan.
- Okej! Log jag.
- Men nu får du berätta lite vad som har hänt här hemma! Sa pappa och log. Vi gick in i vardagsrummet och satte oss på soffan. Jag berättade allt om Jenny och Felicia. Pappa lyssnade noga. Sen berättade jag om det kommande matte provet om två veckor. Och pappa sa att han kunde hjälpa mig om jag behövde det.
Vi satt och pratade länge om allt möjligt. Efter några timmar kom mamma hem och började laga mat. När den var klar åt vi och hade väldigt roligt. När pappa åkte till hotellet gick jag och la mig för att orka upp till skolan dagen efter.
Dom kommande veckorna var precis som förta dagen efter bråket med Jenny, långa och jobbiga. Det var bara en dag kvar i skolan innan vi hade påsklov. Dagen skulle vara kort. Vi skulle skriva provet och sen fick vi gå hem efter lunchen.
Provet gick bra och jag var klar snabbt. När Felicia också var klar gick vi och åt lunch. Vi pratade om vad vi skulle göra på lovet och mycket annat.
- Tack Felicia! Sa jag och log.
- För vadå? Sa hon och log tillbaka.
- För att du inte lämnar mig fast jag kommer att lämna dig! Sa jag och tittade allvarligt på henne.
- Jag förstår att du inte vill lämna Sverige men du älska honom eller hur?! Sa hon och log.
- Ja det gör jag, mer än något annat! Sa jag och log mot henne.
- Du älskar Ryan och Chaz också! hon log fortfarande.
- Ja dom är mina bästa vänner, men det är du också! sa jag och tittade sorgset på henne.
- Jag vill verkligen inte lämna dig men jag älskar att vara i Stratford! Sa jag och log men hade gråten i halsen.
- Det är lugnt, så länge du lovar att jag får komma och hälsa på! Sa hon och skrattade lite.
- Jag lovar! Skrattade jag också. Vi gav varandra en kram och sen gick vi till klassrummet för att avsluta dagen.
Min Värld Kapitel 24
Tidigare:
- Den dagen någon lyckas skriva ”jag älskar dig” på en isbit på solen, den dagen slutar jag älska dig lilsis! Snyftade Ryan.
- Snälla Ryan sluta! Jag klarar inte av att se dig såhär! Vi stannar vi kan inte flytta! Hörde jag Ryans mamma säga i bakgrunden. Jag hörde Ryan släppa telefonen och rusa in i sin mammas famn.
- Hörde du? Sa Ryan och grät mer än någonsin!
- Vi ses om 3 veckor bror! Skrattad jag samtidigt som jag grät av lycka.
- Jag älskar dig Emelie! Sa han lågt.
- Älskar dig Ryan! Sa jag och sen la vi på.
Justins perspektiv:
När Em och jag hade lagt på suckade jag stort och blundade.
- Hur är det gubben? Hörde jag mormor säga. Jag öppnade ögonen och hon stod i dörröppningen till mitt rum.
- Jag kan bara inte fatta det! Sa jag och tittade på henne. Hon slutade luta sig mot dörrkarmen och gick och satte sig bredvid mig på sängen.
- Min bästa vän som alltid har funnits här ska försvinna! Sa jag och kände mig förkrossad.
- Hur menar du, ni tre har alltid varit bästa vänner och det kommer aldrig ändras! Sa mormor och log mot mig.
- Jo tyvärr kommer det nog det… sa jag tyst.
- Varför skulle det vara så? Sa mormor och tittade chockat på mig.
- Ryan flyttar, jag har min karriär och Chaz blir lämnad ensam här. Sa jag och tittade på henne med menande blick. Mormor suckade och öppnade munnen för att säga något men stängde den igen. Hon tänkte en stund och sen öppnade hon munnen igen.
- Hur länge har ni varit bästa vänner? Sa hon och tittade på mig med ett lite leende som var svårt att tolka.
- Lite mer än 10 år skulle jag tro! Sa jag och tittade fundersamt på henne.
- Kommer du ihåg när ni började i skolan? Sa hon och fortsatte le.
- Ja? Jag förstod inte vart hon ville komma med det här.
- Ni stöttade varandra eller hur? Sa hon och log nu ett stort leende.
- Ja det har vi alltid gjort! Sa jag och log lite jag med för jag kom ihåg första dagen i skolan. Vi var så nervösa men när vi skulle gå till vårat klassrum höll alla tre varandra i händerna och gick in.
- Precis! Sa mormor och tittade på mig.
- Vad menar du? Sa jag och tittade nyfiket på henne.
- Ni har alltid stöttat varandra! Folk har alltid tror att ni är trillingar, inte pågrund av utseendet utan för att ni alltid har funnits där för varandra! Vilket ni måste göra nu också! även om det är svårt att Ryan ska flytta måste du och Chaz vara starka och finnas där för Ryan, nu när han behöver er som mest och så som Ryan och Chaz fanns där för dig när du flyttade! Det spelar ingen roll om man sätter er tre på olika sidor av jorden, ni kommer alltid hålla ihop och älska varandra! Mormor log och pussade mig i pannan innan hon gick ut ur mitt rum. jag satt där och tänkte ett tag på vad mormor hade sagt. Och det hon sa var sant. Dom första veckorna i skolan hade alla tror att vi var trillingar. Vi stöttade alltid varandra och om man såg en av oss fanns dom andra två strax bakom för vi lämnade aldrig varandras sida.
- JAG SKA INTE FLYTTA!!! Hörde jag plötsligt Ryan ropa när han stormade in i mitt rum och slängde sig på mig och gav mig en hård kram.
Emelies perspektiv:
- Det här måste ha varit den längsta dagen ever! Suckade Jenny när vi gick ut genom skolans portar.
- Haha ja! Sa jag och höll med henne.
Första dagen i skolan var äntligen slut och jag och Jenny skulle gå hem till mig för att plugga till ett matte prov som vi skulle ha innan påsklovet. Det var visserligen nästan två veckor dit men det var lika bra att börja i tid. När vi kom hem åt vi lite mellanmål innan vi började plugga. Efter två timmars pluggande var båda så trötta att vi skrattade åt vad som helst! Vi bestämde oss för att sluta plugga och titta på en film istället. I mitten av filmen ringde min mobil. Jag tog upp den och tittade på displayen CHAZIE stod det. Jag kände hur ett leende formade mina läppar och jag tryckte på grön lur.
- Aye Em! watz up? Sa Chaz med glad röst.
- Aye Chazie, tittar på film med en kompis! Sa jag lika glatt som Chaz.
- Jaha oj då kanske jag stör?! Sa han ursäktande.
- Haha bara lite, men var det något viktigt? Sa jag retfullt till Chaz.
- Nej hade bara tråkigt! Skrattade Chaz.
- Haha stackars dig, har du inga vänner! Sa jag ännu mer retfullt.
- Nej en av mina bästa vänner har ju lämnat mig för att åka till sitt hemland och plugga! Sa Chaz lika retfullt som jag. Även om han skämtade gjorde det lite ont att veta att jag hade lämnat dom.
- Förlåt Chaz! Sa jag tyst.
- Aye det är inte ditt fel! Jag hörde att han fortfarande hade ett leende på läpparna.
- Nej jag vet men det får mig inte att sakna er mindre! Log jag.
- Nej, men vi saknar dig lika mycket så tro inte att du är speciell på något sätt! Retades Chaz.
- Haha det tror jag inte heller! Och du får klara dig utan vänner i några veckor till! Retades jag tillbaka.
- Jag vet men jag har ju några i reserv! Sa han med glad röst.
- Då behöver du inte vara helt ensam i alla fall! Men nu måste jag gå! Log jag.
- Okej, älskar dig! Sa han glatt.
- Älskar dig också! sa jag och sen la vi på.
Jag la tillbaka mobilen på skrivbordet och vände mig mot tv igen.
- Var det Justin? Sa plötsligt Jenny och log.
- Nej, Chaz! Sa jag och log tillbaka.
- När ska du dit igen? Sa hon och log fortfarande.
- På påsklovet! Sa jag och log ännu större.
- Så roligt! Sa hon och log lika stort som jag.
- vad händer sen då, när du börjar gymnasiet? Sa hon och tittade fundersamt på mig.
- Vad menar du? Sa jag och tittade tillbaka på henne.
- Ja då kommer du ju inte kunna åka till Stratford lika ofta! Sa hon och tittade på mig med samma min som innan.
- Jag ska inte gå på gymnasiet! Sa jag halvtyst.
- Va? Sa hon och tittade chockat på mig.
- Jag ska flytta till Kanada när vi slutar nian! Sa jag tyst och tittade ner på mina händer.
Förlåt för urkass uppdatering! ska försöka bättra mig :)
