Tidigare:

-         Vi älskar dig över allt annat och utan dig vore livet värdelöst! Sa Ryan och log. Jag gav alla tre en stor kram och sen hjälpte Chaz mig att ta på mig armbandet.

Justins perspektiv:

-         Öppna min nu! Sa Emelie och log stort. Vi hade samlats i vardagsrummet allihop för att öppna julklappar.

-         Okej! Sa jag och log. Jag tog upp paketet som var ganska stort och öppnade det. I det stora paketet låg en kartong och en ask. Jag öppnade först kartongen och där i låg ett par hörlurar. Dom var väldigt coola. Jag log lite mot Em och sen tog jag upp asken och öppnade den. I asken låg ett halsband med Kanadas flagglöv som hängsmycke. I lövet var texten HOME inristad. Jag tog på mig halsbandet och tittade på det.

-         Tack baby! Sa jag och gav Em en kyss medans alla andra i rummet satt och log.

-         Nu måste du öppna min! sa jag och tog fram min present och log. Hon tog emot den och öppnade den snabbt.

Emelies perspektiv:

Jag öppnade snabbt paketet från Justin och tittade länge på det fina halsbandet som låg i asken. Det var ett silverhalsband med två plattor som hängde. På plattorna stod det FOREVER och ALWAYS inristat. Det hängde även ett litet hjärta där det stod YOU AND ME. Jag tittade upp på Justin och log. Han sträckte fram sin hand och tog halsbandet samtidigt som jag vände mig om så jag hade ryggen emot honom. Jag lyfte upp mitt hår och Justin satte på mig halsbandet och pussade mig på axeln. Jag vände mig om och tittade honom i ögonen sen mimade jag fram ett tack innan jag gav honom en lång kyss.

När vi hade öppnat alla julklappar öppnade plötsligt Usher munnen.

-         Ja det var inte så lätt att veta vad man sak ge till 2 tonåringar så jag och Scooter bestämde oss för att ge er en tillåtelse istället för en sak. Sa han och tittade på mig och Justin som såg ut som 2 frågetecken.

-         Vi vet att ni båda tycker väldigt mycket om varandra… började Usher.

-         Så därför får ni våran tillåtelse att göra erat förhållande officiellt! Avslutade Scooter och log. Jag och Justin bara satt där och gapade som två puckon. Men innerst inne ville jag bara skrika av lycka!

Justins perspektiv:

Det ända som dök upp i mitt huvud var ”är dom seriösa?!”. Jag kunde inte fatta det! Jag ville mer än någonting berätta för världen att jag älskade Em men jag visste hur mycket det skulle skada henne.

-         Tack! Sa jag och log ett stelt och fejkat leende. Jag bestämde mig för att prata med Em senare.

När alla presenter var öppnade och all mat var uppäten bestämde sig alla för att åka hem. jag och Em bestämde att jag skulle sova över hos henne.

 

-         Baby? Viskade jag tyst för att se om Em hade somnat. Jag hade bestämt mig för att prata med henne om vårat förhållande nu.

-         Mm! Viskade hon till svar och vände sig om så hon hade sitt ansikte mot mitt.

-         Älskar du mig? Sa jag och tittade allvarligt på henne.

-         Klart jag gör! Sa hon och tittade fundersamt på mig.

-         Vad är det Justin? Sa hon och tittade mig i ögonen.

-         Jag kan inte göra det! Sa jag och undvek hennes blick.

-         Göra vadå? Jag hörde på hennes röst att hon var väldigt osäker.

-         Göra vårat förhållande officiellt! Sa jag och tittade på henne för att se hennes reaktion.

-         God natt Justin! Sa hon kallt och vände sig med ryggen mot mig.

-         Vill du inte ens prata om det? Sa jag chockad.

-         Jag älskar dig men du verkar inte älska mig tillräkligt för att vilja visa världen det! Sa hon tyst med en ledsen ton i sin röst.

-         Jag älskar dig visst och det är därför jag inte kan göra det! Sa jag bestämt men tyst och tittade in i hennes nacke. Hur kunde hon ens tro att jag inte älskade henne?! Hon är mitt allt!

-         Du älskar mig så mycket att du inte ens kan visa det för världen! Sa hon och satte sig upp och jag såg hur en tår rann ner för hennes kind.

-         Jag vill inte skada dig! Sa jag och tittade på henne och kände hur jag blev argare och argare.

-         Så du skadar mig genom att älska mig! Sa hon och tittade på mig.

-         NEJ DET FATTAR DU VÄLL SJÄLV?! Sa jag argt och la mig med ryggen emot henne. Hur kunde hon tro att jag inte älskar henne eller att jag skadar henne med min kärlek.

-         Det ända sättet du kan skada mig på är om du lämnar mig! Viskade hon tyst och jag hörde hur hon grät. Jag klarade inte av det så jag satte mig upp bredvid henne och höll om henne.

-         Jag har redan lovat dig att jag aldrig kommer lämna dig, även om det en dag tar slut mellan oss kommer jag alltid finnas för dig som än vän! Viskade jag tyst i hennes öra.

-         Vad menar du med att skada mig då? viskade hon tyst.

-         När vi berättar kommer vissa av mina fans tycka om dig och andra kommer hata dig och hota dig! Sa jag och fortsatte hålla om henne.

-         Jag kan leva med det så länge jag har dig vid min sida och så länge du älskar mig! Sa hon och lyfte sitt huvud för att titta mig i ögonen.

-         Jag kommer alltid finnas där och älska dig! Sa jag och tittade tillbaka in i hennes ögon.

-         Så vad är problemet? Sa hon och tittade på mig med en sorgsen blick.

-         Du kommer aldrig få vara ifred, inte ens hemma i Sverige där du har ditt normala liv! Sa jag och fortsatte titta på henne men jag kände hur ont det gjorde att se henne sårad.

-         Jag älskar dig över allt annat på hela jorden så det är värt det! Sa hon och tittade bestämt på mig. Hon vände sedan bort blicken och tittade rakt fram.

-         Så du vill göra det? Viskade jag i hennes öra. Hon nickade som svar och tittade sedan på mig.

-         Okej, bara för att jag älskar dig mer än något i hela universum! Sa jag och tittade henne i ögonen. Hon log ett snett leende.

-         Förlåt om jag sårade dig! Viskade jag tyst och tittade ner.

-         Förlåt för att jag sa att du inte älskar mig! Viskade hon också och tittade ner.

-         Tack! Sa jag och tittade på henne och hon tittade på mig.

-         För att du är min! avslutade jag och log lite.

-         Tack för att du älskar mig! Viskade hon och gav mig en kyss innan vi la oss ner för att somna i varandras armar.