Tidigare:

-         Hon ligger just nu i koma och får bara ta emot några få besökare. Sa han och nickade innan han lämnade rummet. Jag, Ryan och Chaz reste oss snabbt och gick mot hennes rum medans dom andra satt kvar i väntrummet.

Justins perspektiv:

jag öppnade sakta dörren och gick mot sängen med Ryan och Chaz efter mig. När vi kom fram tittade jag på henne och log lite samtidigt som tårarna rann ner för mina kinder. Jag strök henne mjukt över kinden och hennes hud var kall. Jag klarade inte av att vara där inne och se henne helt livlös samtidigt som Ryan och Chaz stod och grät bredvid mig så jag vände mig mot dörren och gick tillbaka till väntrummet.

Jag slog på teven för att slippa tystnaden och för att få annat att tänka på. Det var nyheter och det fick duga.

På morgonen i dag skede en svår olycka. Två bilar kolliderade. Föraren i den bil som körde rätt in i den andra avled omedelbart. I bilen som blev påkörd satt två personer. Föraren och hans flickvän fördes omedelbart till sjukhuset och läget är fortfarande oklart. utanför sjukhuset har minst 100 fans och ett antal tv reportrar samlats för att få reda på lite om hur den kända föraren Justin Bieber och hans flickvän Emelie Eldi egentligen mår.

Jag gav ifrån mig en suck och stängde av teven. Jag vände mig om och möttes av mammas sorgsna blick. Jag reste mig upp och gick ut ur väntrummet och ner för trapporna. Jag tog ett djupt andetag och gick ut genom entré dörrarna. Jag hörde hur alla fans började skrika och jag gjorde ett tecken att dom skulle vara tysta, vilket dom blev.

-         Jag ville bara tacka alla för att ni har kommit hit och visar ert stöd. Jag skulle även vilja meddela att jag mår bra och lever. Alla ni fans betyder otroligt mycket för mig men det gör även personen som satt bredvid mig i bilen i dag! Hennes läge är ostabilt och vi vet inte om hon överlever. Jag skulle vilja att vi har en tyst minut för henne och ber för att Emelie ska överleva! Sa jag med gråten i halsen. Alla fans slöt sina ögon och blev helt tysta. Efter en minut öppnade vi ögonen igen och jag fortsatte prata.

-         Ni har gett mig så mycket och i gengäld vill jag att ni ska vetta att jag ger er hela mitt hjärta och jag älskar er alla! Sa jag och gjorde ett peasetecken innan jag gick in igen. När jag slog mig ner bredvid mamma igen log hon mot mig och strök mig över kinden.

Emelies perspektiv:

Jag kände hur någon strök mig över kinden och jag försökte öppna ögonen för att se vem det var men jag kunde inte. Jag kunde inte röra mig heller. Efter några sekunder hörde jag en dörr smällas igen. Jag kände hur någon tog min hand och sen hörde jag Chaz röst.

-         Hej twinne! Snyftade han.

-         Jag ville bara att du skulle veta att jag älskar dig! Och var stark, du kommer klara det här! Han släppte min hand och sen kysste han min kind. Efter ett tag hörde jag dörren stängas igen. Och åter igen tog någon min hand men den här gången var det Ryans röst jag hörde.

-         Jag älskar dig lilsis! Snyftade han. Jag ville kunna svara, röra på mig eller se men det gick inte!

-         Du måste komma tillbaka till oss! Jag flyttade inte och jag lovade att finnas här för dig när du flyttade hit! Jag finns här och jag kommer alltid finnas här så snälla lämna mig inte! Jag kan fan inte leva utan min syster! Du är en utav dom bästa jag har så kom tillbaka! Jag hörde hur Ryan grät hysteriskt och jag ville bara hålla om honom. Han släppte min hand och gick ut och sen var jag ensam.

Efter en lång stund kunde jag höra dörren öppnas och stängas igen. Jag hörde hur någon flyttade en stol och sen kände jag hur någon tog min hand, Justin! Jag kände igen hans värme och sättet att fläta ihop våra fingrar. Han höll hårt i min hand men jag kunde inte klämma tillbaka.

-         Förlåt hjärtat! Om jag hade tittat ordentligt hade jag sett bilen och då hade du aldrig legat här! Och jag vet, alla säger att det inte är mitt fel men det känns så! Jag ville bara att du ska veta att jag älskar dig och att jag alltid kommer finnas här för dig! Jag lovade att jag aldrig skulle lämna dig och det kommer jag inte göra heller! Jag kommer sitta här tills dom bär ut mig! Du måste vara stark och kämpa för du ska klara dig! Jag hörde att han snyftade ibland och jag älskade honom så jävla mycket!

Justins perspektiv:

Jag hörde dörren öppnas och där stod mamma och en sjuksköterska.

-         Vi ska åka hem nu gubben. Log mamma mjukt mot mig.

-         Du kan åka hem utan mig, jag lovade Emelie att stanna här tills hon vaknar! Sa jag och vände bort blicken från mamma och tillbaka mot Em.

-         Vi lovar att ringa om något förändras, du behöver åka hem och vila. Sa sköterskan och log mot mig.

-         Vad är det inte alla fattar?! Jag älskar henne mer än något och jag lämnar henne inte! Sa jag irriterat.

-         Men gubben du måste också vila precis som Emelie. Sa mamma och tittade förvånat på mig.

-         Hon vilar ju hela tiden hon är ju i koma för i helvete! Sa jag och brast ut i gråt. Mamma kom mot mig och höll om mig. Jag kramade henne men jag höll fortfarande i Emelies hand.

-         Det kommer bli bra gubben jag lovar! Sa mamma lugnande i mitt öra.

-         Nej, allt är mitt fel om jag hade tittat ordentligt hade hon inte legat här! Sa jag och grät fortfarande.

-         Det borde vara jag som ligger här hon förtjänar det inte, hon har aldrig gjort något fel! Sa jag och snyftade.

-         Så får du inte tänka! Sa mamma och kramade om mig hårdare.

-         Jag kan inte leva utan henne mamma, jag älskar henne så jävla mycket, hon är mitt allt! Viskade jag.

Emelies perspektiv:

-         Jag kan inte leva utan henne mamma, jag älskar henne så jävla mycket, hon är mitt allt! Hörde jag Justin viska. Jag ville verkligen hålla om honom och känna hans läppar emot mina igen. Jag försökte krama hans hand men det gick inte. Jag bestämde mig för att försöka igen och då…