Tidigare

-         Jag älskar dig också, mer än något annat! Sa jag och gav honom en lång kyss. Jag vände mig mot tv:n igen och Justin höll mig närmare honom. Jag sneglade på mamma och hon tittade på mig och Justin med ledsen min. våran plan var nu i full gång. 

Emelies perspektiv:

Jag tittade på klockan som visade 17.44. vilket betydde att Chaz skulle ringa vilken minut som helst. Som planerat hörde jag ringsignalen från hemtelefonen.

-         Jag svarar! Ropade pappa och sprang ner för trappan.

-         Hallå! Sa han snabbt när han plockat upp telefonen.

-         Det är Chaz, är min ”syster” hemma sir? Hörde man svagt Chaz säga på andra sidan luren. Jag och Justin försökte att inte skratta, vilket var svårt!

-         Mm visst! Sa pappa och tittade på mig med sorgsen blick. Han räckte mig telefonen som jag snabbt tog.

-         Hej! Sa jag och försökte hålla mig till planen som vi hade gjort upp.

-         Jag och Ryan är där om 5. Sa Chaz och han menade hemma hos mig.

-         Okej ses snart, älskar dig! Sa jag och log innan jag la på.

-         Ryan och Chaz är här om 5! Sa jag till Justin när pappa tagit telefonen.

-         Okej! Sa Justin och pussade mig i pannan.

När det plingade på dörren gick pappa och öppnade och jag och Justin reste oss upp ur soffan för att sedan bli attackerade med kramar.

-         Ryan in da house! Ropade Ryan och attackerade Justin med en kram samtidigt som Chaz gav mig en kram. Sen bytte vi plats. Chaz och Justin gjorde ett handslag.

-         Aye lilsis, jag har saknat dig! Sa Ryan och lyfte upp mig.

-         Jag har saknat dig också! skrattade jag och gav honom en kram.

-         Okej grabbar, sätt er i soffan det är en sak jag måste prata med er om! Sa jag och tittade på alla tre som med fundersamma miner satte sig i soffan.

-         Ni vet att jag älskar er! Mer än något annat! Började jag.

-         Vi älskar dig också! sa dom alla tre i en kör.

-         När jag åker hem på söndag kommer jag inte komma tillbaka igen! Sa jag tyst och tittade på dom. Dom bara satt där som frågetecken, obs dom följer planen väldigt bra!

-         Min kära mamma och pappa har bestämt att det skadar mig för mycket att behöva lämna er hela tiden så jag kommer inte komma tillbaka igen! Sa jag och lät en tår falla. Jag hoppades på att våran plan skulle funka. Jag sneglade lite på mamma och pappa som bara stod där och såg ledsna ut.

-         Vi kommer alltid älska dig! Sa Ryan och reste sig upp.

-         Tills våra hjärtan slutar slå! Sa Justin och även han reste sig upp.

-         Tills jorden går under! Sa Chaz och reste sig sist av alla.

-         Jag fattar inte hur jag ska kunna leva utan dig men vad kan jag göra åt saken?! Sa Ryan med ledsen röst. Dom andra två skakade på huvudena och sen kom dom alla tre och kramade mig samtidigt som vi allihopa grät.

-         Vi kommer vara vänner för alltid även om jag inte bor här va? Sa jag och lätt tårarna rinna.

-         För alltid och alltid! Sa dom återigen i en kör och även deras tårar rann.

-         Nej nu får det räka! Sa plötsligt pappa. Alla fyra tittade på honom och hoppades att våran plan hade funkat.

-         Jag fattar inte vad jag tänkte på! Att sära på er fyra är som att splittra en familj! det går inte! Du har inget val Emelie, du måste komma tillbaka hit! Sa pappa med tårar i ögonen. Jag tittade på mina vänner och log. Sen tittade jag på pappa igen.

-         Jag struntar i vad din mamma säger men när du slutar nian då ska du flytta hit till Stratford och bo med din stora familj! sa pappa och tittade bestämt på mig. Mina fejkade tårar förvandlades till glädje tårar och jag kastade mig i pappas famn.

-         Tack! Viskade jag fram mellan snyftningarna.

Söndagen kom fort, för fort! Vi åkte till flygplatsen tidigt på morgonen. Jag hade sagt hej då till killarna dagen innan. Incheckningen gick fort och när planet lyfte kunde jag inte vänta tills nästa lov, om 3 veckor när jag skulle få komma tillbaka.

När vi landade hemma i Sverige sent på natten ville jag bara slänga mig i sängen, vilket jag gjorde så fort vi kom hem. När jag vaknade morgonen efter hade mamma åkt till jobbet och jag var ensam hemma. Jag åt snabbt frukost innan jag satte mig vid datorn på mitt rum. jag satte på musik på högsta volym och loggade in på twitter och skype. Jag tittade igenom twitter och precis när jag var klar sattes Up med Justin på. Jag kände saknaden komma men tröstade mig med att det bara var tre veckor tills jag skulle få träffa honom igen och förra gången hade vi klarat 4 månader. Jag väcktes ur mina tankar när skype telefonen ringde. Jag stängde snabbt av musiken och svarade. Jag log ett stort leende när jag såg Justin på skärmen. Han log också stort.

-         Aye baby! Sa han och log.

-         Hej biebs! Sa jag och log tillbaka.

-         Jag saknar dig! Sa han och rodnade lite.

-         Aww saknar dig också! sa jag och log.

-         Baby? Sa Justin och leendet försvann.

-         Har det hänt något? Frågade jag oroligt.

-         Ja det kan man säga! Sa Justin och jag såg att han blev ledsen.

-         Berätta för mig! Sa jag och kände oron växa.

-         Ryan ska flytta! Sa han och suckade.

-         Va?! Jag kände hur oron övergick till besvikelse.

-         Vart? Sa jag tyst.

-         Tyskland… sa Justin och tittade ner.

-         Det får han inte! Jag ska prata med honom! Älskar dig Justin! Sa jag snabbt och började ta upp mobilen.

-         Älskar dig också! sa han och log ett leende som inte nådde ögonen innan han stängde ner samtalet. Jag knappade in Ryans nummer och ringde.

-         Hej lilsis! Sa han lite lågt.

-         Justin berättade, varför? Sa jag och försökte att inte gråta.

-         Mamma har tröttnat på Stratford och vill prova något nytt. Suckade han och jag hörde hur ledsen han var.

-         Du får inte lämna mig! Sa jag och kände hur jag blev mer och mer ledsen.

-         Jag har försökt övertala mamma men det går inte… sa han och jag hörde hur han snyftade.

-         Kan du inte bo hos Chaz eller vad som helst? Ryan jag klarar mig inte utan dig! Du får inte flytta! Jag kommer snart flytta till Stratford och då behöver jag dig där annars går det inte! Du är anledningen till att jag flyttar till Kanada! Jag kände paniken växa inom mig.

-         Jag kan inte förlora dig, du betyder för mycket! sa jag och försökte andas mellan snyftningarna.

-         Jag har gjort allt jag kan men mamma vägrar! Snyftade Ryan.

-         Men, man kan inte splittra en familj! sa jag och kom ihåg vad min pappa hade sagt.

-         Jag vet, om jag kunde göra något skulle jag det! Ryan snyftade ännu mer.

-         Du är den bästa systern i hela världen och ingen kommer någonsin ta din plats! Vi har klarat mycket men den här gången tror jag att vi förlorar! Snyftade han.

-         Nej Ryan… började jag.

-         Jag älskar dig! Det kommer jag alltid göra! Sa jag tyst.

-         Den dagen någon lyckas skriva ”jag älskar dig” på en isbit på solen, den dagen slutar jag älska dig lilsis! Snyftade Ryan.

-         Snälla Ryan sluta! Jag klarar inte av att se dig såhär! Vi stannar vi kan inte flytta! Hörde jag Ryans mamma säga i bakgrunden. Jag hörde Ryan släppa telefonen och rusa in i sin mammas famn.

-         Hörde du? Sa Ryan och grät mer än någonsin!

-         Vi ses om 3 veckor bror! Skrattad jag samtidigt som jag grät av lycka.

-         Jag älskar dig Emelie! Sa han lågt.

-         Älskar dig Ryan! Sa jag och sen la vi på.