Tidigare:

-         Säkert?! Sa hon och log blygt.

-         Ja varsågod! Skrattade jag lätt och stannade framför henne. Hon lyfte sin hand och bet sig i läppen. Jag väntade på att hon skulle lägga sin hand på min mage men i stället rufsade hon mig i håret.

-         INTE HÅRET! Skrek jag och tittade chockat på henne. Hon bara stod där med armarna i kors och log nöjt.

-         Hämnd när du minst anar det! Sa jag och jag kände hur ett leende lekte på mina läppar.

-         Okej vi säger så! Klä på dig nu knäppskalle! Sa hon och slog mig lätt på armen samtidigt som hon log.

Emelies perspektiv:

Ryan, Chaz och Justin åkte runt på isen och ibland stannade dom framför målet för att skjuta en straff. Jag satt på läktaren och försökte snöra på mig mina skridskor samtidigt som jag studerade dom. Dom var riktigt duktiga alla tre! Dom var smidiga, snabba och dom sköt sina straffar otroligt hårt. Det syntes att dom alla spelat ishockey sen dom var små. Resultaten jag fick fram när jag studerade deras spel gjorde mig inte direkt mindre nervös. Jag kunde knappt åka skridskor och sen förväntar dom sig att jag ska spela ishockey. Jag suckade högt och blundade för att lugna ner min nervositet.

-         Går det bra? Hörde jag någon säga bredvid mig. När jag tittade upp stod Justin där och log roat.

-         Väldigt kul Justin, verkligen extremt roligt! Sa jag och log utan glädje. Han skrattade och satte sig ner bredvid mig.

-         Det är inte så svårt som det ser ut! Sa han och log lätt samtidigt som han tittade på Ryan och Chaz som åkte runt i cirklar på isen.

-         Säger proffset som har åkt sen han var 4? Fnyste jag.

-         5 faktiskt! Skrattade Justin.

-         fortfarande lika kul Justin! Sa jag och skrattade.

-         Haha ja jag borde blivit komiker istället för artist! Sa Justin och log stolt över sin ide.

-         Ja men du kan ju alltid extra knäcka! Sa jag och blinkade mot Justin. Han skrattade och nickade.

-         Kommer ni eller? Ropade plötsligt Ryan. Justin gjorde tummen upp mot honom innan han vände sig mot mig igen.

-         Du kan gå, jag är inte så sugen på att åka. Sa jag och tittade osäkert på honom.

-         Jag sa ju att jag skulle lära dig! sa han och log lite mot mig. Jag kände att jag suckade högt och såg hur Justin log lite större innan han ställde sig upp och sträckte sin hand mot mig.

-         Okej då! Sa jag och log lite innan jag tog hans hand och reste mig upp. Han hjälpte mig fram till dörren som lede ut till isen och sen släppte han min hand. Han gick ner på isen och vände sig mot mig innan han åter igen sträckte ut sin hand mot mig.

-         Jag kommer ramla och dö! Sa jag och skrattade lite.

-         Nejdå jag är här och räddar dig! sa Justin och blinkade. Jag tittade skeptiskt på honom.

-         Lita på mig! Sa han lugnt och tittade på mig. Hans bruna ögon glittrade och jag viste inte var den kom från eller varför jag fick den här känslan med helt plötsligt blev jag helt lugn och kände mig otroligt trygg.

-         Det gör jag! Sa jag tyst och tog hans hand.

 

 

Jag tog mig ut på isen och Justin höll stadigt i min hand. När jag hade kommit ut på isen tog han tag i båda mina händer och tittade in i mina ögon. Jag tog ett djupt andetag och nickade mot honom så han visste att jag var redo. Han började sakta köra baklänges och tittade hela tiden in i mina ögon. Efter att vi hade åkt så en stund släppte han mina händer och först drabbades jag av panik men när Justin log mot mig blev jag åter igen lugn.

-         Jag ställer mig där borta så får du åka så fort du kan fram till mig. Sa Justin och började åka iväg.

-         Men jag kommer inte kunna bromsa! Ropade jag efter honom och skrattade åt mig själv.

-         Det är lugnt, jag tar emot dig! ropade han över axeln. När han var på andra sidan rinken stannade han och gjorde tummen upp så jag kunde åka. Jag började lugnt men sen ökade jag farten. När jag började närma mig Justin öppnade han sina armar och jag åkte rakt in i hans famn. Han höll kvar mig i en hård kram.

-         Bra jobbat mongo! Skrattade han.

-         Tack! Skrattade jag samtidigt som jag försökte få kontroll på min andning.

-         Redo att spela lite? Frågade Justin och log mot mig när han hade avslutat våran kram.

-         Redo att vinna? Skrattade jag.

-         Inga problem! Skrattade han som svar. Jag åkte och hämtade en klubba och strax efter det var matchen igång. Det var jag och Ryan mot Justin och Chaz. Jag var helt säker på att Justin och Chaz skulle vinna men det spelade ingen roll så länge jag fick ha roligt tillsammans med mina vänner.

 

 

Matchen tog slut innan jag han reagera och som jag trodde så vann Justin och Chaz. Vi satt alla tre i omklädnings rummet och andades snabbt. Alla var helt slut och jag kunde inte vänta tills jag fick ta en dusch och slippa vara svettig och äcklig.

 

 

 

När alla hade duschat och klätt på sig tog vi bilen till stans pizzeria för att äta något. Det märktes att alla var hungriga då hawaii pizzan vi delade på snabbt försvann.

-         Yo Em kan inte jag få ditt nummer? Sa plötsligt Justin och log.

-         Jo det är klart! Sa jag och log tillbaka. Vi byte mobiler och skrev in våra nummer.

 

 

 

Det första jag gjorde när jag kom hem var att slänga mig på soffan. Jag tittade upp i taket och log stort för mig själv.

-         Värst vad du verkar glad?! Sa pappa och jag ryckte till då jag inte hört honom komma in i rummet. Jag reste mig upp och gick fram till honom.

-         Ja du förstår din dotter har skaffat nya vänner som hon tycker väldigt mycket om att spendera tid med! Sa jag och log innan jag gav pappa en kram.

-         Jaså det har hon?! Sa pappa och höjde ena ögonbrynet. Jag nickade och log fortfarande stort.

-         Och ingen av dessa vänner är mer än faktiskt en vän? Sa pappa och log retfullt.

-         Ha – ha! Jag tittade på pappa och log lite.

-         Å det är alltså så! Sa han och log innan han började gå där ifrån.

-         Vad menar du? Sa jag och tittade på pappa med stora ögon.

-         Lilla gumman, jag känner dig väldigt bra! Det där stora leendet kan bara betyda en sak! Du är kär! Sa pappa och ryckte på axlarna samtidigt som han log.

-         Varför ska du känna mig så bra?! Sa jag och fortsatte le.

-         Du är min dotter! Sa han och log lite större. Jag himlade med ögonen och log lite.

-         Så vem är den lyckliga du har fallit för! Pappa tittade på mig med nyfikna ögon.

-         Justin… sa jag bara och bet mig i läppen för att inte le världens största leende.

 

---

del 7 hoppas ni gillar den :)

Så Em börjar falla för Justin :O vad tror ni Justin tycker om Em? ;)

Tack för dom söta komentarerna ^^