Tidigare:

-      Nu har jag faktiskt en sak jag måste berätta för dig! Sa pappa med ett litet leende.

-      Överraskningen? Frågade jag och log tillbaka.

-      Ja! Det är ju såhär att vi inte har kunnat träffas på väldigt länge… började pappa och jag väntade spänt på vad han skulle säga.

-      Och därför har jag och din mamma bestämt att du ska bo hos mig i sommar! I Stratford!

Jag bara stod där och tittade på dom. Jag fick inte fram ett ord.

Emelies perspektiv:

-      I Stratford! Stammade jag chockad fram.

-      Ja om du vill de så klart. Sa mamma med ett leende.

-      Det är klart jag vill! Halv skrek jag och kastade mig in i bådas famnar.

 

Mina föräldrar är skilda och har varit det ända sedan jag var två år, nu är jag femton. Jag har nästan alltid bott varannan vecka hos mina föräldrar men sen fick pappa ett nytt jobb och då förändrades allt! Pappa var tvungen att flytta till en liten stad i Kanada som heter Stratford. När han flyttade stannade jag kvar hos mamma i Sverige eftersom att jag går i skolan och har alla mina vänner här. Det var ganska jobbigt att se pappa åka för vi har alltid varit bästa vänner. Han vet allt om mig. Vad jag har för stil, vad jag gillar och vad jag tänker. Det var tänkt att jag skulle åka till pappa på loven men så har det inte blivit. Han har jobbat för mycket så jag har inte kunnat komma dit. Det var ett halvår sen jag träffade honom sist! Men nu när det är sommarlov kan jag äntligen åka dit!

 

 

-      Ska jag vara där hela sommaren? Frågade jag pappa när vi satt och åt middag.

-      Ja, jag hade tänkt det. Då hinner du skaffa vänner och kanske börjar känna dig hemma i lilla Stratford. Log pappa.

-      Ja just de vänner… mumlade jag lite tyst.

-      Det är ingen fara gumman, det bor en väldigt trevlig kille i huset bredvid vårat. Honom han du säkert umgås med!

-      Ja vi får väll hoppas det! När åker vi då? Frågade jag med ett leende.

-      I övermorgon. Log pappa.

-      Men då måste jag börja packa ikväll! Jag kände att jag blev lite stressad för jag vet att det alltid tar en evighet för mig att packa när jag ska resa.

-      Du behöver bara ta med dig din mobil, Ipod och såna saker för allt annat har du redan!

-      Har du redan köpt massa kläder och sånt? Frågade jag lite chokat.

-      Ja det har jag och jag hoppas att dom duger!

-      Dom blir säkert perfekta! Sa jag och log ett stort leende.

 

 

På söndags morgonen gick jag upp tidigt för att hinna packa innan vi skulle åka. Dagen innan hade jag sagt hej då åt mina bästa vänner.

Jag tog min svarta Björn Borg väska och packade ner min mobil, Ipod, en bok, mina solglasögon och lite andra grejer. Sedan tog jag på mig mina svarta shorts, ett ljusblått pösigt linne och en svart tunn kofta. Jag borstade igenom mitt bruna långa hår och sedan gick jag ner i köket för att äta frukost.

-      God morgon gumman! Sa mamma och pappa i kör.

-      God morgon. Sa jag och gav dom varsin kram innan jag satte mig ner för att äta frukost.

-      Nervös? Frågade mamma och lutade sig mot diskbänken.

-      För att vara ärlig tror jag att det är du som är nervös. Sa jag retfullt till mamma.

-      Det tror jag med! Skrattade mamma och gav mig en puss i pannan.

 

 

 

Jag och pappa lämnade in vårat bagage och tog våra biljetter sedan gick vi tillbaka till mamma som stod och väntade en bit längre bort.

-      Hej då älskling, jag kommer sakna dig! Sa hon och gav mig en hård kram och en puss på kinden.

-      Jag kommer sakna dig också mamma, men jag lovar att höra av mig så ofta jag kan! Jag gav henne mitt största leende.

-      Ja, hej då. Sa pappa och kliade sig i huvudet.

-      Hej då, lova mig att du tar hand om henne! Hörde jag mamma mumla i pappas öra när hon gav honom en lätt kram.

Vi satte oss på våra platser och spände fast oss. Planet lyfte efter 10 minuter. Det skulle bli en lång resa på ungefär 12 timmar.

-      Hur känns det? Frågade pappa med ett litet leende och tittade på mig.

-      Det känns bra! Det ska bli kul att få se huset och mitt nya rum. Men jag är lite nervös över att jag inte känner någon. Sa jag och gav pappa ett litet leende tillbaka.

-      Jag förstår det, men som jag sa så kommer säkert du och grannpojken bli bra vänner.

-      Grannpojken! Sa jag och fnissade lite. Ibland använder min pappa så lustiga ord.

-      Ja, men nu tänkte jag vila ögonen lite. Skrockade pappa.

 

 

 

Jag somnade också en liten stund efter pappa. När jag vaknade igen var det bara någon timme kvar av flyggturen. Jag satt och tänkte på allt jag ville göra den här sommaren. Jag ville verkligen ta igen tiden jag hade missat med pappa det senaste halvåret.

 

 

 

Pappa verkade sova djupt så jag bestämde mig för att lyssna på musik. Jag tog upp min svarta Ipod touch och satte i hörlurarna i öronen. Jag slog på Forever med Chris Brown som var en utav mina favorit låtar. Efter Chris Brown bestämde jag mig för att lyssna på min spellista med Justin Bieber. Jag tyckte att han var bra men jag visste inte så jätte mycket om honom, inte mer än vad ett fan brukar veta om sina idoler. Jag han bara lyssna på några få låtar innan jag somnade om. När pappa väckte mig igen var det dags att landa.

 

 

 

Vi klev av planet och gick för att hämta väskorna. När vi hade fått dom gick vi och satte oss på en bänk.

-      Vad väntar vi på? Frågade jag pappa och gäspade.

-      På att bli hämtade. Är du trött? Sa pappa och strök mig på kinden.

-      Lite men det är ingen fara. Sa jag och log.

-      Vilka är det som ska hämta oss? Frågade jag och tittade på pappa med en nyfiken blick.

-      Våra grannar, så om du har tur får du träffa deras son redan idag! Sa pappa med ett leende.

-      Okej. Sa jag och log tillbaka men jag kände att jag faktiskt blev lite nervös.

Pappa reste sig plötsligt upp och pekade på tre personer som kom emot oss. Pappa skakade hand med mannen och sedan började dom genast prata om olika saker. Jag hängde inte riktigt med på allt dom sa eftersom att vi precis kom hit och jag har inte hört så många prata engelska än. ”mamman” i familjen kom fram till mig och skakade min hand.

-      Hej, jag heter Kristen. Kristen Somers och det där är min man Dean. Sa hon och log mot mig.

-      Hej, jag heter Emilie. Log jag tillbaka.

-      Oh juste, det här är min son Chaz. Sa hon och la ena armen runt sin son.

-      Läget? Sa han med en nickning.

-      Jorå det är bra! Sa jag och log mot honom. Han gav mig ett litet leende tillbaka.

 

 

Vi satte oss i bilen och började åka ”hem”. Jag och Chaz pratade väldigt mycket under bilresan. Han var väldigt snäll och rolig. Han var inte som andra tonårs killar som bara vill imponera eller som bara håller på med mobilen bara för att dom egentligen inte vill vara där, han var liksom sig själv hela tiden och det verkade som att han gillar att umgås med sin familj. Men det var någon som störde mig otroligt mycket, jag kände igen honom! Både hans utseende och hans namn men jag visste inte varifrån, Chaz Somers…

---

Ja det var andra kapitlet. Hoppas ni gillar det! :)