-      Du har förändrat hela mitt liv och jag kommer alltid att älska dig!

-      Nej baby, du får inte göra såhär mot mig!

 

Ett år tidigare:

Jag stod framför spegeln och lockade mitt långa bruna hår. Det gick ganska fort och när jag var klar började jag snabbt att sminka mig. Jag var ingen person som sminkade mig ofta eller mycket men det var kul vid speciella tillfällen. Det fick bli en enkel sminkning med mascara, läppglans och en ljus ögonskugga. Jag tog sen på mig min nyinköpta vita sommarklänning. Jag tittade mig i spegeln och log för mig själv. Sista dagen i skolan, det kunde inte bli bättre! Jag ryckte till när mamma ropade stressat från köket

-      Emelie, du måste göra dig klar nu så vi inte kommer försent!

-      Jag är redan klar. Sa jag lugnt medans jag gick ner för trappan.

-      Vad fin du är gumman! Är du nervös?

-      Tack mamma, nej inte så mycket.

-      Det kommer gå jätte bra jag lovar! Men nu måste vi åka så vi hinner möta pappa innan det börjar.

-      Är pappa här?! Jag kände hur jag fick världens största leende.

-      Ja han kom i går, han ville så gärna vara med nu när du ska sjunga och allt. Och sen har han en överraskning åt dig! Mamma hade ett retfullt leende på läpparna.

-      Allvarligt! Kom han hit bara för att se mig sjunga på skolavslutningen?

-      Och för att han saknar dig, ni har ju inte träffats på ett halvår!

-      Det är hans eget fel! Han har ju aldrig tid med mig längre!

-      Jag vet gumman, men nu måste vi åka!

Jag tog på mig mina vita converse och gick ut och satte mig i våran svarta saab. Efter någon minut kom mamma och vi backade ut från uppfarten och körde mot skolan.

 

 

-      Pappa! Ropade jag och stormade in i hans armar.

-      Hej hjärtat. Skrattade han och kramade mig hårt och länge.

-      Jag har saknat dig jätte mycket! Viskade jag i hans öron och kände hur en tår rann ner för min kind.

-      Jag har saknat dig med. sa han medans han släppte mig och strök bort tårarna som rann ner för mina kinder.

När mamma och pappa också hade hälsat på varandra gick vi in i skolans gympahall. Dom hade ställt bänkar och stolar i rader framför ”scenen” som egentligen bara var en öppen yta på golvet. Gympahallen var inte så stor men den räckte till alla sjuor och åttor som hade skolavslutning tillsammans. Jag gick i åttan eller jag slutade i åttan eftersom det var sista dagen.

Jag satte mig bredvid pappa och efter några minuter kom mina bästa vänner Felicia och Jenny och satte sig bredvid mig.

-      Är du nervös? Frågade Jenny.

-      Nej inte direkt. Sa jag med ett litet leende.

-      Vad ska du sjunga? Frågade Felicia, även hon med ett leende på läpparna.

-      Who says med Selena Gomez. Svarade jag lite tyst eftersom att rektorn hade börjat prata.

Efter ungefär en kvart var det min tur att sjunga. Jag var så nervös! Jag gick upp och ställde mig och sedan började jag sjunga. När jag var klar började alla applådera och busvissla. Jag gick och satte mig på min plats igen och fick varsin high five av mina vänner och en varsin kram av mamma och pappa.

 

 

När avslutningen var över gick vi ut på skolgården. Jag fick två långa och hårda kramar av Felicia och Jenny innan dom var tvungna att gå hem. Jag kommer sakna dom jätte mycket men vi kommer att kunna träffas på sommarlovet.

-      Vad duktig du var när du sjöng! Sa mamma och gav mig en liten kram.

-      Tack. Sa jag och log.

-      Nu har jag faktiskt en sak jag måste berätta för dig! Sa pappa med ett litet leende.

-      Överraskningen? Frågade jag och log tillbaka.

-      Ja! Det är ju såhär att vi inte har kunnat träffas på väldigt länge… började pappa och jag väntade spänt på vad han skulle säga.

-      Och därför har jag och din mamma bestämt att du ska bo hos mig i sommar! I Stratford!

Jag bara stod där och tittade på dom. Jag fick inte fram ett ord.